Frågan är också min

23 maj, 2017

Den yttersta dagen

HERRE, jag bad Dig väcka mig,
och Du väckte mig,
men jag somnade om.
Jag bad dig väcka mig,
och Du väckte mig,
men jag somnade om.
Jag bad Dig väcka mig,
och Du väckte mig,
men jag somnade om.
Varje gång.

Så bad Du mig väcka Dig.
Vad hände?
Ingenting!
jag försov mig.

HERRE,
detta är verkligen något,
som oroar mig:
Hur ska det gå för sådana som jag
på den yttersta dagen?

Bo Setterlind ur ”Jag ligger i mörkret hos dig” Dikter i urval av Bo Strömstedt. Albert Bonniers förlag 1993

 

 


”Vi måste snabbt få mer personal, vi behöver trettio nya poliser! Får vi ingen hjälp kommer gangsterväldet att ta över helt och hållet.

16 maj, 2017

I stort sett varje dag förvånas jag över den bristande kunskapen, på Facebook, när det gäller svensk kriminalhistoria. Jag får intrycket, att mängder av människor, mest män, har för sig, att det inte skett brott i någon högre utsträckning i Sverige, innan flyktinginvandringen. I mina riktigt svarta stunder, har jag känslan att många rent medvetet gör sig dummare än de är. Det vet att det begåtts brott i alla tider i vårt land, men väljer, mot bättre vetande, att förtiga sanningen. Enbart med syftet att göra dagens kriminalitet till en kulturfråga och ett invandrarproblem.

Jag försöker igen, att påminna om raggarkravallerna runt om i landet i min ungdom. Gå till era lokaltidningar och googla på ”raggarkravaller” i era hemstäder, så ser ni omfattningen av företeelsen. Jag länkar till en tidningsartikel, som jag länkat till i ett tidigare blogginlägg. Det är en artikel, Sveriges Chicago, som publicerades i Arbetarbladet den 21 augusti 2016. Där beskrivs problemen med kriminalitet, våld, prostitution i Gävle 1965. Det är ur den artikeln jag hämtat rubriken på dagens blogginlägg. Jag avstår att sammanfatta artikeln, det har jag gjort i blogginlägget ”När Gävle var Sveriges Chicago.” Jag uppmanar till läsning av artikeln. Den stämmer till eftertanke, när vi betraktar dagens problem. Då som nu är det ofta unga män som begår brotten. Jag vet inte heller från vilken avvikande kultur dåtidens kriminella ungdomar kom ifrån. Det jag med säkerhet kan säga är, att de inta var ensamkommande barn från Afghanistan. Vän av ordning kan ju fundera över hur staten hanterade dåtidens problem. För gansterväldet tog ju inte över Gävle! Jag återkommer säkert med egna funderingar i ämnet.

För en tid sedan delade en Facebookvän en artikel ur Dalademokraten, ”Borlängebo kan ha tagit körkort åt 40 personer” med åtföljande kommentar: ”Konsten att runda det svenska systemet, som i Mellanöstern.” Jag som ibland har ett gott minne, hittade snart åtminstone ett fall där omfattningen av körkortsfusk var större och också innebar korruption och mutor. Var? I Gävle så klart! Läs artikeln ur Arbetarbladet: När man kunde köpa körkort i Gävle.

Inte heller i det här fallet verkar det vara främmande kulturer som låg bakom. De flesta som tog vara på chansen verkar ha varit rekorderliga svenska skattebetalare!

Jag har lagrat inlägget under kategorin: Svenskhet/traditioner

 

 

 

 

 


Brecht hade nog fel

6 maj, 2017

Ikväll har jag ägnat tiden åt att läsa om Göran Palms ”Fosterlandet i bitar”från 1988. Utgiven av Bra lyrik. Som vanligt fastnade jag för en dikt. Kanske inte den bästa, men den anknöt till tankar som jag ofta mötte på 60- 70- och 80-talen. Jag trodde inte att Brecht uttalade någon större sanning, när han hävdade att ”först kommer maten, sen moralen.” Ansåg det vara en vulgärmaterialistisk uppfattning. Göran Palm var tydligen inte heller imponerad, vilket jag helt hade glömt.

Replik till Bertold Brecht som en gång skrev
så här: ”Först kommer maten, sen moralen.”

Att vara pendlare är inget nytt
för masarna i övre Dalarna.
Sen medeltiden har de bott på en
och tjänat pengar på en annan ort.
Forbönder, nasare och mursmäckor
i går, byggnadsarbetare i dag.
Då for de efter häst med malm och träkol,
nu veckopendlar de i var sin bil
emellan Översiljans dömda socknar
och Mälardalens byggen. Stärbhusrallyt.
De pendlar nu som förr av samma skäl
som de på färden gör så livfull PR
för Dalarna att nyfikna turister
ofta förlänger karavanen hem.
För ända sedan järn i myr och kärr
drog deras medeltida fäder upp
i hoppfullt övertalig mängd har det
i Ovansiljan med dess fattigjord
funnits betydligt flera glupska munnar
som vill ha mat än mat att stoppa in
i dem. Och varför lyckas dalfolk just
så bra med påhugg och turism att avund
förmörkar fyra grannlandskap? Svar 1:
de djupa rötterna i släktens jord
tillför dem kraft. Svar 2: de måste lyckas.
För hemmamunnarna blir bara fler
när åkerjorden krymper, vilket sker
var gång det skiftas arv. En remsa smal
som en rabatt av magraste morän
åt varje mas och kulla är ibland
det enda arv som bjuds: En möjlighet
är då att lämna Dalarna och slå
seg ner där det finns jobb. Men flytta kan
de inte tänka sig göra. Flytta?
Skulle de överge det vackraste
som finns i Sveriges land, sin egen by?
De bor ju där, de har sin jordbit där!
Först kommer hembygden, sen kommer maten.
Så kan det faktiskt också vara, Brecht.


Får väl i ärlighetens namn göra en bekännelse

3 maj, 2017

Det har den senaste dagarna diskuterats på sociala medier om det var rätt att tillåta Nordiska motståndsrörelsen demonstrera 1 maj i Falun. Jag tar inte ställning till alla argument för och emot, utan bekänner känslomässigt, utan omsvep att jag i det här fallet inte delar Voltaires uppfattning. Ni vet: ”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” (Jag har lärt mig att Voltaire varken skrivit eller sagt de berömda orden; men ändå…)

Nu till min mörka bekännelse: Jag är inte ens beredd att offra en blodsdroppe, än mindre livet för nazisters rätt, att få demonstrera, någonstans överhuvudtaget!


Birger Norman får återigen förklara varför jag inte demonstrerar i dag

1 maj, 2017

1 maj

Bestig din smärtas berg och se
förlorade riken, förlorade drömmar
Mest förlorad är freden

Vi stod vid korsvägen, skiljevägen
Professorerna kom till oss
och våra kamrater ministrarna
De lade på oss ett ansvar
som var för gammalt och för tidigt
och som ledde oss undan ansvaret

Genom medvetandet om klassen
fanns ett medvetande om världen
och ett medvetande om människan
Vi övergav det trängre medvetande
som begärde vår trohet
och förlorade alla våra vägar   

 Intet blod må utkrävas
Förräderiet var redan berett i våra hjärtan

 


Blev Sverige mångkultur år 1975?

29 april, 2017

Jag minns diskussionerna. Jag välkomnade tankegångarna och har inte haft någon anledning att ändra uppfattning.

Motargument

1975 blev Sverige en mångkultur. Detta påstående cirkulerar mycket på rasistiska webbsidor, och för en gångs skull måste man ge dem rätt. Ja, 1975 blev Sverige en mångkultur. Men till skillnad från rasisterna anser jag att det var något bra.

Det finns få riksdagsbeslut som är så hatade som 1975 års ”riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken”. Så här lät det när riksdagen 1975 ersatte den tidigare assimileringspolitiken med mångkultur:

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Politiken bör även inriktas på att skapa samverkan mellan svenskar och invandrare för att öka solidariteten mellan dem liksom möjligheterna för invandrarna och minoriteterna att påverka beslut som rör deras egen situation.”

Frihetsrevolutionen på 70-talet

Beslutet 1975 var en…

View original post 892 fler ord


Min tro, en privat angelägenhet? Vilken absurd tanke!

20 april, 2017

Jag har sen jag blev kristen ofta haft anledning att fundera över krav, att min tro skall vara något jag gömmer bakom privatlivets stängda rum. Jag har vid några tillfällen frågat varför tro ska hanteras på annat sätt än mängder av ismer. Varför är socialism, kommunism, liberalism, konservatism, anarkism, syndikalism och nihilism mer legala företeelser, med rätt att påverka samhälle och stat? Jag har inte fått något svar och jag har i egentlig mening inte heller lyckats utveckla tanken om det självklara, att mina grundläggande kristna värderingar också bör ha rätt att höras i den samhälleliga debatten. För en tid sedan läste jag  Johan Ehrenbergs memoarer ”Falska minnen” (en bok jag verkligen kan rekommendera), i memoarerna redovisar Ehrenberg ett samtal med Jonas Gardell, som fick mig att tänka.
Jonas Gardell säger att hans samhällsengagemang inte kommer ur en socialistisk övertygelse. ”Ja, jag är kristen, du kan komma fram till samma sociala patos, genom att läsa evangelierna på allvar.” Johan Ehrenberg svarar: ”Men kristendomen är ju ingen politisk ideologi. Är du kristen för att du är religiös, för att du tror på Gud?” Jonas Gardell svarar: ”I grund och botten handlar tron om att inte vara ensam, att aldrig vara helt och hållet övergiven.” Ehrenberg kommenterar: ”Kollektivet.”

Jonas Gardell fortsätter: ”Och det handlar om att alla räknas. Inte en sparv till jorden utan att Gud det vet. Inte en själ till döden utan hans kärlek. Det innebär att varje person måste räknas, också den som fick leva sitt korta liv och sen tyna bort i aids eller den som den som drunknar i en båt på Medelhavet. Varje liv räknas. Och i Matteus-evangeliet står det att på den dagen ska kungen, alltså Jesus säga till några av oss ska han säga Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var sjuk och jag var i fängelse och ni tog hand om mig och ni klädde mig och ni vårdade mig. Sen ska han vända sig till andra av oss ‘Jag var hungrig och ni gav mig inte att äta, jag var törstig och ni gav mig inte att dricka, jag behövde er och ni hjälpte mig inte.’
Denna räkenskapens dag väntar oss alla, och den person som i texten kallas ”kungen”, kommer att vara en treårig pojke som drunknat i Medelhavet. (Paus) ”Jag börjar alltid att grina när jag pratar om såna här saker.”
”Denna treåring som drunknade i Medelhavet ska titta på oss och säga: Jag drunknade och ni hjälpte mig inte. Och på det påståendet måste vi ha ett svar.”
Ehrenberg: ”Det blir tuffare…”
”Det blir tuffare, ja, mycket tuffare om vi förstår att Gud är en treårig pojke som drunknade för att vi vägrade hjälpa honom. Men det är vad vi står inför, och om man inte hajar det, har man inte hajat någonting av livet. Och oavsett vilken religion, eller vad du tror på i livet, står vi alla inför den treåringen.” 

Samtalet i ”Falska minnen” inspirerade mig att välja en fråga som engagerade många. Det fick bli den tydligen, riktigt stora frågan i samhället av i dag. Tiggarna och om inte tiggeriet skulle förbjudas. Frågan skulle bl a behandlas på Socialdemokraternas kongress, där många uppfattade, att partiledningen var för ett förbud. En stor del av fastan ägnade mig åt att leta bibelställen både i NT och GT, som skulle kunna ge mig en hint om i vilken riktning min tro borde leda mig i frågan. Samtidigt som jag studerade Bibeln gick jag i minnet  genom det jag läst av Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Zedong, Althusser för att bara nämna några få, som jag läst i min ungdom. (och som jag inte förstod så mycket av. Då var Steinbecks ”Vredens druvor” mer givande.) Kan ni förstå, ingen av alla de här författaren hade någon vägledning att ge i tiggarfrågan. När det gäller letandet i Bibeln var svaren många, så pass många att jag enbart valde fyra citat. Citat som gav mig konkret vägledning. Jag tror inte att jag tar till överord om jag säger att evangelierna och stora delar av GT ger den patos för förtryckta och fattiga människor, som politiska teorier ofta misslyckas med.

Självklart kan det vara så att jag valt fel citat och att det finns ännu bättre, men jag tror ni förstår mitt syfte. Om nu Bibeln ger mig vägledning i en aktuell politisk fråga, varför skulle jag då dölja det och sitta i min kammare och i min ensamhet tänka djupa tankar? Självklart ska ingen kunna förmena mig rätten till samhälleliga ställningstaganden, en rätt, som man tillerkänner allsköns politiska ideologier. Nu är det så väl, att jag inte tar till mig allt vad som sägs i den politiska debatten. Men håll med om att det är ett märkligt krav, att just tro inte skulle få vara med och påverka samhällsutvecklingen. Än märkligare blir det när tre sekulära partier anser sig ha den moraliska rätten att styra en kyrka. Citaten jag hänvisar till, hittar ni här, här, här och här.

Nu ska ingen tolka det jag skrivit så, att jag inte vill samarbeta med icketroende människor i samhällsfrågor, tvärtom, jag granskar inte människors tro eller ideologier, den viktiga frågan är, kan vi gå en bit av vägen tillsammans?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,