Birger Norman får återigen förklara varför jag inte demonstrerar i dag

1 maj, 2017

1 maj

Bestig din smärtas berg och se
förlorade riken, förlorade drömmar
Mest förlorad är freden

Vi stod vid korsvägen, skiljevägen
Professorerna kom till oss
och våra kamrater ministrarna
De lade på oss ett ansvar
som var för gammalt och för tidigt
och som ledde oss undan ansvaret

Genom medvetandet om klassen
fanns ett medvetande om världen
och ett medvetande om människan
Vi övergav det trängre medvetande
som begärde vår trohet
och förlorade alla våra vägar   

 Intet blod må utkrävas
Förräderiet var redan berett i våra hjärtan

 


Den gamla förklaringen håller fortfarande!

1 maj, 2016

Jag har sen många år avstått från att delta i 1 maj-demonstrationer. Skälen är många och de har inte blivit färre sen 1 maj förra året. Självklart känner jag mig aningen melankolisk, men den känslan avtar för varje år. När jag för första gången berättade, att jag avstod från att demonstrera fick Birger Normans dikt, 1 maj, ge ord åt min känsla. Dikten står sig fortfarande och säkert också i många år till.

1 maj

Bestig din smärtas berg och se
förlorade riken, förlorade drömmar
Mest förlorad är freden

Vi stod vid korsvägen, skiljevägen
Professorerna kom till oss
och våra kamrater ministrarna
De lade på oss ett ansvar
som var för gammalt och för tidigt
och som ledde oss undan ansvaret

Genom medvetandet om klassen
fanns ett medvetande om världen
och ett medvetande om människan
Vi övergav det trängre medvetande
som begärde vår trohet
och förlorade alla våra vägar   

 Intet blod må utkrävas
Förräderiet var redan berett i våra hjärtan

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Ett ensamt 1 maj-tåg i ett kök i Kyrkbyn, Bjuråker 2015

1 maj, 2015

För ett antal år sedan skrev jag ett blogginlägg, att jag inte längre deltar i 1 maj-tåg. Skälen till det var många och skälen kvarstår. Det skulle kännas som hyckleri att traska med i partitåg och hylla partiers tillkortakommanden. På mitt sätt hyllar jag ändå 1 maj genom att i min ensamhet reflektera över vad genuint folkliga rörelser, som nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen uppnådde av egen kraft. Det historiska skeendet bör vi minnas och hedra. Inte med nostalgiska åthävor, utan genom att vi tar till oss arvet och börjar organisera samhällsomvandlingen på egen hand.

Förra året beskrev jag min ensamma 1 maj-tåg i Bjuråker. Jag skrev ett inlägg: ”Ensam demonstration en 1 majkväll!” Så här ett år efteråt vill jag göra demonstrationen till en vana och genomföra en ensam demonstration även i år. Vän av ordning kanske frågar sig, vad ensamma demonstrationer i ett kök gör för nytta och frågan är berättigad. Jag kan bara hoppas att de där ca 100 personerna som brukar läsa mina blogginlägg gör det i dag också.

I år har jag ökat antalet krav på plakaten till tre:

Slopa FAS 3. Nu!
Erkänn folkmordet på armenier. Nu!
Sluta uppsöka och avliva foster med Downs syndrom. Nu!

Alla tre parollerna torde inte vara någon överraskning för er, som följer min blogg och mina statusuppdateringar och delningar på Facebook.

Årets 1 maj är inte över ännu. Än återstår det mycket att fundera och reflektera över! T ex det pågående folkmordet på kristna runt om i världen! Jag inser också, här i min ensamhet i köket, att jag gör mig skyldig till den oerhörda försyndelsen, att som kristen försöka påverka samhällsutvecklingen! Men kan ni förstå? Det struntar jag fullständigt i!

Jag avslutar, som jag gjort ett antal gånger tidigare, min demonstration med en dikt av Birger Norman

1 maj

Bestig din smärtas berg och se
förlorade riken, förlorade drömmar
Mest förlorad är freden

Vi stod vid korsvägen, skiljevägen
Professorerna kom till oss
och våra kamrater ministrarna
De lade på oss ett ansvar
som var för gammalt och för tidigt
och som ledde oss undan ansvaret

Genom medvetandet om klassen
fanns ett medvetande om världen
och ett medvetande om människan
Vi övergav det trängre medvetande
som begärde vår trohet
och förlorade alla våra vägar   

 Intet blod må utkrävas
Förräderiet var redan berett i våra hjärtan

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Ingen demonstration i år heller

1 maj, 2013

Det är bara att inse, att jag sen ett antal år etablerat en personlig tradition, att inte delta i något 1 maj-tåg. En del av den nya tradition är, att jag varje 1 maj reflekterar över mitt beslut och på det sättet skapat en egen liten 1 maj-bubbla, där jag går med min slitna kavaj, som en mantel av strålande ljus.

Skälen för beslutet att avstå från 1 maj-tågen är många. Ett av de viktigaste är nog att jag mer och mer upplevde det märkliga i att jag skulle demonstrera för ett speciellt parti och dess politik, oavsett om det är Socialdemokraternas tåg, Vänsterpartiets tåg eller Röd Front. Kraven i de olika tågen är partiernas egna dagsaktuella krav och inte klassens långsiktiga som i arbetarrörelsens barndom. 8 timmar arbete, 8 timmar fritid och 8 timmar sömn.

I vilket tåg finns kravet på arbetstidsförkortning, som ett av de bärande kraven? I vilket tåg manifesteras kraften och viljan hos fackföreningarna, att försvara sina medlemmar från att utnyttjas i förnedrande arbetsmarknadsåtgärder som t ex Fas 3? I vilket tåg finns kritiken av socialdemokratiska och vänsterstyrda kommuner, som låter människor städa trappor och röja sly utan lön, med motiveringen att arbetsuppgifterna inte är ordinarie arbetsuppgifter? I vilket av tågen finns en grundläggande kritik av den orimliga vurmen för en oändlig ekonomisk tillväxt, som i allt snabbare takt ödelägger vår planet? Kort sagt, i vilket tåg står det goda livet i centrum?

Klassens och människors krav är konkreta och tar inte i första hand ställning till vilket tåg är socialistisk, mer socialistisk eller mest socialistisk. De beskrivningarna är tomma och innehållslösa. Ändå hävdar, i olika grad, de flesta riktningarna Lenins tes, att jag som arbetare på egen hand inte kan uppnå annat ett enkelt och simpelt fackligt medvetande. Det krävs partier som höjer vårt medvetande. Nu när jag börjar närma mig åldern då jag trött och skumögd sitter på en parkbänk och matar duvor, känns det lite skämmigt att inse, att ingen av de där socialistiska teorierna inneburit, att arbetarklassen i vid mening, fått någon makt.

Det får vara hursom. Solen skiner och idag byter jag min svarta stetson mot sommarens vita! Vilket också är en icke oväsentlig 1 maj-tradition! Jag avslutar dagens fundering, som tidigare år, med en dikt av Birger Norman. Dikten förklarar den sinnesstämning jag kände 2007 då min nya 1 maj-tradition började. Sinnesstämningen kvarstår och så gör också diktens budskap:

1 maj

Bestig din smärtas berg och se
förlorade riken, förlorade drömmar
Mest förlorad är freden

Vi stod vid korsvägen, skiljevägen
Professorerna kom till oss
och våra kamrater ministrarna
De lade på oss ett ansvar
som var för gammalt och för tidigt
och som ledde oss undan ansvaret

Genom medvetandet om klassen
fanns ett medvetande om världen
och ett medvetande om människan
Vi övergav det trängre medvetande
som begärde vår trohet
och förlorade alla våra vägar   

 Intet blod må utkrävas
Förräderiet var redan berett i våra hjärtan

Bloggtips: Här

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,