Jag mår illa!

10 oktober, 2008

Ibland står vår kristna präktighet mig lång upp i halsen! Läser i Dagen hur kardinal O´Malley hyllar Sarah Palin för att hon inte avbröt graviditeten trots vetskapen om att barnet skulle bli funktionshindrat. Om jag förstår O´Malley rätt, så anser han att Sarah Palin borde vara ett föredöme för alla dem som i en liknande situation avbryter graviditeten. Ingenting om, att möjligen ekonomiska eller sociala skillnader, kanske påverkar beslutet. Nej, valet och konsekvenserna är de samma för Sarah Palin och den ensamstående trippelarbetande eller arbetslöse trebarnsmamman i sitt ruckel i någon av USA:s slitna stadsdelar.

Många kristna i USA, (och annorstädes) verkar leva enligt Anatole France berömda tes: ”I den borgerliga demokratin är likheten så beskaffad, att det är förbjudet för både fattiga och rika att sova under Paris broar.”

Sarah Palin representerar ett politiskt system och framförallt ett politiskt parti som värdesätter låga skatter högre än gemensam välfärd. Som accepterar ett samhälle, som sönderslits av sociala motsättningar och frustrationer. Istället för att motverka de enorma sociala skillnaderna i samhället, tror de sig finna trygghet i mängden vapen i hemmen, hårda straff och att fylla fängelserna med brottslingar från samhällets utstötta grupper.

Kardinal O´Malley har rätt i att det finns en ”dödens kultur” i USA, men det räcker inte med det konstaterandet. Kardinalen måste också våga se på dem, som är ansvariga för att de ekonomiska, sociala och ideologiska grunderna för ”dödens kultur” existerar i USA. Kristna går inte fria från ansvar. De är ofta bärare av och också försvarare av samhällets orättvisor. Insikten är inte så lätt att till sig.  Den kan få oanade konsekvenser – Gud sig förbarme! Det är vi som är abortörerna!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,


Göran Persson uttalar sig!

9 oktober, 2007

Läser i Dagen en artikel om Göran Persson besök hos Thor-Björn Bastås. Det var säkert en gemytlig stund och Göran Persson gjorde en del intressanta uttalanden bl. a konstaterade han att livet börjar vid befruktningsögonblicket, vilket är en rimlig slutsats.

Det jag reagerade på i artikel var att Göran Persson inte kan avstå från att ge grötmyndiga råd: ”Svenska kyrkan, som jag tillhör, bör vårda sina predikningar bättre. Förkunnelsen ska inte bara ge kunskap utan också vägledning.”

Det låter så, nu när den politiska livsgärningen är slut. När KG Hammar tillsammans med andra kyrkliga ledare dristade sig till att inte bara ge kunskap utan också handfast vägledning om hur en human flyktingpolitik borde se ut, då skickades den ateistiske regeringsmedlemmen Morgan Johansson ut för att riktigt skälla ut ärkebiskopen.

Morgan Johansson krävde att KG Hammar skulle sluta med vägledande förkunnelse för att försöka påverka regeringen och istället hålla sig innanför kyrkportarna!


Små notiser kan vara oerhört informativa!

7 september, 2007

När jag surfade runt på min dagliga tur bland tidningar och tidskrifter, kom jag i vanlig ordning till Dagen. Läste en kort notis om att Vänsterpartiet i Örebro vill stoppa en förlängning av avtal med Frälsningsarmén om drift av ett härbärge och stödboende för hemlösa. 

Ja, ja tänkte jag. Vänsterpartiet förnekar sig aldrig! Inga alternativa driftsformer här inte! Kommunalt ska det vara! Jag var så säker på innehållet att jag tänkte låta notisen passera och var på väg till andra artiklar. Men jag länkade ändå vidare och får till min överraskning läsa. Vänsterpartiet vill stoppa förlängningen av avtalet med Frälsningsarmén, inte för att de anser kommunen skulle göra det bättre. Nejdå, Vänsterpartiet har läst Frälsningsarméns hemsida och upptäckt – förskingring? Inte då, Vänsterpartiet uppger att de upptäckt att Frälsningsarmén är mot abort och anser att homosexuella handlingar strider mot Guds vilja! 

Jag var tvungen att läsa om inledningen av artikeln. Jag måste ha missat något. Var det en abortklinik Frälsningsarmén i Örebro drivit? Inte då, även vid en omläsning rörde det sig om ett härbärge och stödboende för hemlösa!

Vänsterpartiet i Örebro anser tydligen att organisationer med  ”felaktiga” åsikter i abort – och HBT-frågorna automatiskt är diskvalificerade att överhuvudtaget få erbjuda sina insatser för utsatta människor. Har Vänsterpartiet i Örebro ytterligare åsikter på sin spärrlista?

För allmän kännedom. Jag blir ofta kritiserad för mina påstådda obibliska ståndpunkter när det gäller aborter och homosexualitet. Sammanblanda mig inte med Vänsterpartiet i Örebro. Dem vill jag inte ha något samröre med!


Vilka talar vi till?

31 augusti, 2007

För många år sedan, närmare bestämt januari 1981, skrev jag en krönika i en liten vänstertidning med namnet Arbetarkamp. I krönikan berättade jag om en upplevelse på Domus i Västerås. Jag fick uppleva ilskan, som de anställda kvinnorna gav uttryck för, när deras chef kom viftande med ett telegram med uppmaning att inte sälja en Lektyrbilaga. Hela händelseförloppet tog kanske 30 sekunder, högst 1 minut. Den var ändå så pass uppskakande att det fick mig att skriva: ”Vår bristande förmåga att nå, vad som i dagligt tal kallas den vanliga människan, kan ibland te sig monumental. Vi kan tala med konsumchefer, riksdagsmän eller kulturministrar men ibland verkar det som vi gett upp hoppet om ‘den vanliga människan’. Vi verkar inte lita på att vi kan övertyga dem om att bojkotta skiten, utan vi kräver istället förbud av makthavarna. En i längden dålig taktik och helt katastrofal för den socialistiska ideologin.”

Nå, varför nu den här minnesbilden? Jo, jag får exakt samma känsla, när jag lyssnar till debatten om abort. Vi kristna är mycket duktiga på att föra samtal med makthavare, skriva debattartiklar och teologiska analyser. Vi för fram tunga etiska principer om livets okränkbarhet, vi kräver lagändringar eller försvarar befintliga lagar, men var finns människorna och deras öden, som vi så hett diskuterar? Det som den här gången fått mig att reflektera är kritiken mot Amnestys beslut i abortfrågan.  Som bakgrund länkar jag till dels Dagen, som redovisar Katolska kyrkans reaktion och dels till ett inlägg av Peter Green, som på ett utmärkt sett redovisar en personlig kristen reaktion.

Det som förvånar, i reaktionerna mot Amnestys beslut och i abortfrågan överhuvudtaget, att de nästan aldrig berör frågan om sociala förhållanden, krig, fattigdom, våld och andra kränkningar av människovärdet. Alla de politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som reproducerar situationer, där abort framstår en rationell lösning i en outhärdlig livssituation, bara sopas under mattan och kvar står en vacker princip. Vissa kyrkor och samfund är beredda att gå nästan hur långt som helst i ett accepterande av orättfärdiga politiska system, bara de försvarar ”livets okränbarhet” och kriminaliserar aborter.

Det finns givetvis många dimensioner i abortfrågan. Det finns onekligen situationer där människor med relativt öppna ögon har ett ”riskbeteende”. Här är åtminstone Katolska kyrkan mer än lovligt naiv i sitt motstånd mot kondomanvändning och uppmaning till avhållsamhet. Det är en vacker tanke, men redan Paulus klagade över att: ”Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag.”  Tänk om hela den världsvida kyrkan med kraft och myndighet sa till männen: ”Önskar ni inte sprida HIV/AIDS och planerar ni inte för barn just nu. Använd kondom – även inom äktenskapet! Det vore ett moget kristet och manligt ansvarstagande från er sida. Änglarna i himlen skulle fröjda sig”

Tänk också vilken fröjd det skulle vara, att få uppleva hur kyrkor och samfund med kraft skulle säga till världens makthavare. ”Det är ert ansvar att organisera samhället så, att den inte reproducerar sociala förhållanden, där illegal eller legal abort blir ett rationellt alternativ för mängder av kvinnor. På domens dag kommer ni personligen ställas till ansvar för varje abort som skett under er tid vid makten.” Det vore ett radikalt ansvarstagande av nyckelmakten.

Jag vet att det bara är naiv dröm. Istället lär jag också i fortsättningen få uppleva hur militanta kristna står utanför abortkliniker i USA, skrikande ”mördare” åt anställda och kvinnor som söker hjälp på klinikerna.  Jag får väl vara glad så länge de bara skriker och inte skjuter läkare eller spränger kliniker för att riktigt visa hur heligt livet är. Ett beteende som säkert stärker känslan av rättfärdighet, men som definitivt inte bidrar till någon minskning av antalet aborter.

Som avslutning vill jag citera några rader ur den nicaraguanska bondemässan. Det är det underifrån perspektivet kyrkan måste ha för att bli en del av lösningen och inte förbli en del av problemet. Kyrkan skall inte alliera sig med makten, men kritiken av makten får inte sväva i ett lufttomt rum. Kritiken måste bottna i en realistisk insikt om och solidaritet med den utsatta människans situation och vånda.

Du är de fattigas Gud,
den Gud som är enkel och mänsklig,
den Gud som uthärdar vägens hetta,
Den Gud vilkens ansikte garvats av solen,
Därför talar jag till dig
på mitt folks språk,
eftersom du är arbetarnas Gud,
Kristus arbetaren.  


Är jag ologisk nu?

24 maj, 2007

Enligt en artikel i SvD förordar partistyrelsen i KD en sänkning av den övre gränsen för abort. Förslaget har redan stämplats som något typiskt för högerkristna krafter bl a av Thomas Hartman. Det behövs tydligen ingen argumentation. När jag upplever att en åsikt är så självklar, att den inte ens behöver motiveras, börjar det klia i min diskussionsnerv och jag måste bara testa. Är åsikten verkligen så självklar och rimlig som den framställs eller kan den ifrågasättas?

Det är ju tydligen så, att det finns en övre abortgräns i Sverige. Vad jag förstår är det ingen som kräver att den gränsen skall höjas eller rent av avskaffas. Det verkar råda en stor enighet om att kvinnors självbestämmande över sin egen kropp upphör vid 18 veckor, sen är det bara en myndighet, socialstyrelsen som kan bevilja abort fram till 22:a veckan.

Gränsen 22 veckor sattes, om jag minns rätt, inte godtyckligt, utan man ville ha en hyfsad säkerhetsgräns till lägsta tidpunkt för att rädda för tidigt födda foster. Beslutsfattarna önskade sig inte en situation där sjukvården både aborterade och räddade lika gamla foster. Enligt min mening en rimlig etisk avvägning.

Om jag förstått artiklar jag läst och trots lite tafflig hörsel hört rätt, händer det tydligen ibland, att möjligheten att rädda för tidigt födda foster, kolliderar med den övre gränsen för abort. Om uppgifterna stämmer och inte är tidningsankor eller en variant av ”råttan i pizzan” – myt, då är det väl rimligt att åtminstone pröva om de tidigare etiska och moraliska argumenten fortfarande gäller i en ny situation.

Jag anser att de etiska och moraliska argumenten för nuvarande gränser fortfarande är giltiga, vilket för mig innebär att det inte är dagens satta gränser som är heliga, utan argumenten för gränserna som har försteg. Den logiska slutsatsen, oavsett om det stämplas som högerkristet, torde vara att den övre gränsen för abort sänks. Var gränsen skall sättas får väl avgöras av vetenskapen, men det skall vara en ordentlig marginal till möjligheten att rädda för tidigt födda foster.