En glädjens födelsedag!

1 december, 2013

Idag är min årliga stora glädjedag. För 22 år sedan återtog jag, efter 30 års mentala frånvaro, min vandring i mitt dop. Vandringen har gått långsamt och ibland har det blivit pauser i vandringen, men aldrig så långa pauser, att vandringen helt avstannat.

Det är många som uppmuntrat mig i vandringen, men också många som varnat för att jag varit inne på fel väg. Resultatet kanske ser klent ut efter 22 års vandring, men jag litar på nåden, den helige Andens vägledning och givetvis fortsatta förböner, uppmuntran och varningar från alla mina vänner i min fortsatta vandring med Jesus.

Idag blir det gudstjänst i Norrbo kyrka med efterföljande kyrkkaffe, som centerkvinnorna bjuder på. Min andliga födelsedag kan inte firas på bättre sätt.

Jag lägger till söndagens GT-text, som jag nu hört många gånger:

Gammaltestamentlig läsning
Sakarja kapitel 9, vers 9 – 10
Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst. Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.


20 år sedan. Tänk vad tiden går!

27 november, 2011

Första advent 1991 hände det märkliga, att jag vaknade som den sekulära icketroende individ som var jag och gick till sängs samma kväll, som en troende kristen, som nu var mitt jag! Så har efteråt kan jag tycka, att det är lite märkligt, att jag inte upplevde några himlastormande känslor. Jag grubblade inte ens, utan somnade lugnt och stilla.

Jag har berättat det förr. Där satt jag med min DN och läste. Höjer blicken och tittar på min fru över tidningskanten och hör mig säga: ”Ska vi gå till kyrkan i dag?” Sagt och gjort! Vi travar väg till Tomaskyrkan i Skiljebo, Västerås. Den promenaden till en gudstjänst var nog den första på 30 år. Om man bortser från något enstaka dop och min pappas begravning i början på 80-talet. Det kändes lite främmande och minst sagt ovant. Efter gudstjänsten hamnade Gun, min fru och jag i ett samtal med Ingemar Andersson, en präst i Badelunda församling och då hör jag mig säga till Ingemar: ”Hur gör jag, om jag vill återvända till Kyrkan?” ”Om du är döpt är det är lika enkelt, som när du lämnade kyrkan. Skicka in en lapp till pastorsexpeditionen.” Så kan det gå, när den heliga Anden knackar en lite uppfordrande på axeln!

Givetvis har det hänt en hel del under de senaste åren, men utvärderingen sparar jag till i morgon. I dag ska jag ta på mig vit skjorta, slips, kavaj och stetsonhatten och åka till Norrbo kyrka. Lyssna till kören, sjunga psalmer, ta till mig dagens texter och höra Lena Funge predika. Efter gudstjänsten ska jag dricka kyrkkaffe, som centerkvinnorna bjuder på och bara känna en stilla glädje!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,