Drabbad av högmod?

5 maj, 2012

För en tid sedan, den 10 april för att vara exakt, skrev jag ett inlägg: ”En fråga till alla fullmäktigeledamöter och partier i Hudiksvall.” I inlägget resonerade jag utifrån socialstyrelsens riktlinjer om vad som kan tänkas räknas som behov hos den enskilde. Jag skrev bl. a: ”Gudstjänsten/mässan är ett livsviktigt behov hos mig. Kan ni, som har makten, garantera att jag, när jag måste flytta till äldreboendet i Friggesund inte behöver avstå från deltagande i Bjuråker-Norrbo församlings söndagsgudstjänster?”

Jag avslutade inlägget med: ”Kan ni, politiskt förtroendevalda i Hudiksvall, lova mig det? Kommer ni att efterleva regeln, att behoven styr bemanningen eller kommer ni att hålla fast vid nuvarande praxis, att bemanningen styr behovet? De förtroendevalda, som nås av frågan kan kommentera eller skicka ett e-postmeddelande. Jag väntar med mycket stort intresse!”

Det har snart gått en månad och jag får med skammens rodnad på kinderna och med stukad självbild konstatera. Vilket högmod! Trodde jag verkligen, att upptagna fullmäktigeledamöter i Hudiksvall skulle ha tid att läsa mina blogginlägg och dessutom svara? Så oerhört naivt!

För det kan väl inte vara så, att de vackra orden om ”samtal”, ”delaktighet”, ”framtiden bygger vi tillsammans”, bara är imageskapande floskler, utan reellt innehåll?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Övergrepp skall alltid polisanmälas!

9 juli, 2011

Sent om sider anser de flesta, att när det uppstår misstanke eller när övergrepp mot barn anmäls, då ska det omedelbart polisanmälas. Det gäller kyrkor, idrottsrörelsen eller skolor. Ja var helst misstanken uppstår, då ska inte organisationer eller myndigheter börja göra egna utredningar, vilket de oftast inte har kompetens för. En ytterligare självklarhet är att barnens föräldrar eller vårdnadshavare ska underrättas om misstankarna. Barnen bör också erbjudas hjälp att hantera situationen.

Det som gäller barn, gäller tydligen inte äldre personer inom äldreomsorgen, när anmälan om både fysisk och psykisk misshandel, lämnats till arbetsledning. Gamla som fått spyor upptryckta i munnen, blivit nupna, klämda och på många andra sätt blivit kränkta. Äldreomsorgen i Norrköping ansåg tydligen inte att de behövde polisanmäla händelserna, utan det har en anhörig fått göra. Enligt LO-tidningen, har arbetsgivaren gjort egna bedömningar om vilken påföljd de misstänkta skulle drabbas av. Personalkontoret gjorde tydligen bedömningen att det inte fanns underlag för en uppsägning, utan gav de berörda en skriftlig varning. Jag utgår från att de misstänktas fackliga organisation också har godkänt den skriftliga varningen.

Det är orimligt att göra frågan om övergreppen mot gamla, lika lite som övergrepp mot barn, till disciplinärenden. Självklart bör anhöriga till de kränkta gamla, omedelbart få information om misstankarna. Chefen skall polisanmäla övergreppen/misshandeln. Det är viktigt för både de drabbade och anhöriga, att få skulden rättsligt prövad. Bl a för eventuella skadestånd. Övergreppen kränker ju inte i första hand arbetsgivaren, utan de som uttsats för övergreppen/misshandeln och deras anhöriga. När skuld och eventuell dom fallit, har arbetsgivaren, att göra de bedömningar om disciplinära åtgärder de anser lämpliga. Rättssystemet tar ju inte ställning till den frågan.

Alla kommuner och landsting bör gå ut med mycket bestämda rekommendationer till alla institutioner, som på skilda sätt har med gamla att göra, att polisanmäla alla misstankar om övergrepp/misshandel av gamla. Inte göra egna utredningar och tolkningar om eventuella bevislägen. Behovet av sådana rekommendationer är tydligen stort och akut.

DN, DN2, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Bäst att påpeka det nu. Om några veckor är det för sent.

6 december, 2010

Dagens HT rapporterar, att gamla lämnas utan tillsyn på nätterna i kommunens äldreboenden. I sig inget förvånande. Varför skulle Hudiksvall skilja sig från många andra kommuner, från vilka vi sett mängder av rapporter om i TV?

Trots att behandlingen av äldre i våra äldreboenden nattetid inte nog kan fördömas, är det ändå inte det som jag för ögonblicket tänker på.

Vi har efter valet fått en ny ledning i kommunen och jag vill bara påminna om vilka som är politiskt ansvariga för den urusla tillsynen nattetid av våra äldre. Det politiska minnet är kort. Om några veckor kommer vi att höra socialdemokratiska och vänsterpartistiska företrädare, med bestämdhet hävda, att det är den borgerliga majoritetens människosyn som orsakat missförhållandena inom äldreomsorgen i Hudiksvalls kommun. Underförstått, att den socialdemokratiska och vänsterpartistiska synen på människors lika värde, aldrig skulle tillåta en så urusel behandling av gamla människor, som HT beskriver.

Det är alltid bra, om vi medborgare underhåller det politiska minnet, när debatten blir som intensivast under mandatperioden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Inte direkt rädd, men…

28 maj, 2008

lite orolig är jag nog.

Dagen frågar med anledning av en artikel i tidningen: ”Är du rädd att bli gammal?”

Artikeln tar upp något mycket väsentligt, som jag känner igen från min tid som ledamot i äldre- och handikappnämnden i Västerås, de äldres psykiska hälsa och ensamheten. Om jag tolkar artikeln rätt, så är problemen lika stora i dag, som de var på 90-talet. Det är något som låter illavarslande.

Men ändå, det är inte det som oroar mig. Jag är hyfsat säker på att bli väl omhändertagen, om jag blir riktigt gammal. Det som oroar mig är, att jag ska bli så gammal att jag inte kan gå på toaletten själv och måste ha blöjor på mig. Jag vill inte heller bli tilltalad som om jag vore 6 år: ”Tänk Leo, att du fortfarande vid dina år är så klar i huvudet. Bloggar du fortfarande? Vad duktig du är!”

Det är inte utan, att jag ganska ofta undslipper mig en djup bönesuck: Gud låt mig dö, innan dessa förnedringar drabbar mig!  

Andra bloggar om: , , , ,


Vad är ett kristet alternativ?

22 februari, 2008

Jag skrev igår ett, något skämtsamt, inlägg kring frågan om jag vill bo på ett kristet äldreboende på gammeldar. Jag inser nu, att jag nog borde ha avstått skämtsamheter och behandlat frågan lite mer seriöst. Jag fick nämligen en kommentar till mitt inlägg från Lars B Stenström som beskriver ett äldreboende i Örebro med Svk i Örebro som huvudman.

Stenström skriver bl. a: Men där får man naturligtvis leva med det finns en diakon som ordnar andakter i andaktsrummet och att en präst kommer på besök ibland och har någon samling. Hyresgästerna bor i sina egna lägenheter och behöver inte delta i något de inte själva vill.

Jag är inte helt övertygad om att den beskrivningen verkligen täcker begreppet ”kristet äldreboende.” Jag, och fler med mig, har nog de senaste åren haft anledning att fundera över vad som är kristna alternativ inom den kommunala verksamheten. Räcker det med en kristen kyrka som huvudman för att skola, förskola eller äldreboende skall anses kristet? I början på 90-talet, när jag representerade oppositionen inom äldre- och handikappnämnden i Västerås, genomdrev den dåvarande majoriteten att lägga ett äldreboende till upphandling med bl. a det uttalade kravet att boendet skulle ha en kristen profil. Jag deltog i diskussionen och yrkade avslag. Nåväl, resultatet blev att den kommunala utförarorganisationen skrev ett samarbetsavtal med Baptistförsamlingen, vilket innebar att den skulle ha en närvaro på äldreboendet. Ganska likt det som Stenström beskriver. Innebar det att Västerås stad drev ett kristet äldreboende? Jag ansåg då och anser idag, att äldreboendet i Västerås fortfarande var ett sekulärt äldreboende och inte kristet. Det samma gäller det beskrivna äldreboendet i Örebro.  

Jag anser, på goda grunder, att det inte räcker med att kristna församlingar driver kommunala verksamheter för att de ska kunna kallas kristna. Det vore en alltför grund och framförallt felaktig förklaring. De flesta ”kristna alternativ” inom skola, barnomsorg och äldreomsorg är sekulära verksamheter med en marginell kristen närvaro. Det räcker med att lyssna till programförklaringarna för nästan alla kristna alternativ, för att inse att jag inte är ute i ogjort väder.

Jag upplevde också att Dagens artikel, ”Samfunden vågar inte längre satsa på omsorg,”  beskrev något mer än enbart ägarfrågor. Tidningen skriver: ”Vi får inte tappa tron på att vi har det bästa som finns att erbjuda: ett befriande evangelium till ande, kropp och själ. Men det sociala engagemanget är inte enbart av värde för alla som ännu inte upptäckt Jesus – det fungerar ofta som en otrolig vitamininjektion i de församlingar som satsar. Det ingår helt enkelt i vårt uppdrag som kristna att bry oss om de som är svaga.”

Det är något mer, än att de boende får ”får leva med” närvaron av en diakon eller präst på äldreboendet. Vi kallar inte våra sjukhus för kristna bara för att det finns andaktsrum, sjukhuspräster och Gudstjänster. Vilket jag verkligen uppskattar, när jag, av olika anledningar, varit tvungen att vistas på sjukhus.

Andra bloggar om: , , ,