Den märkliga likheten mellan dem som spelar på hästar och marxister

8 augusti, 2017

Den här lilla betraktelsen skall inte tolkas som en kritik av Marx. Det är delar av hans efterföljare jag tänker på.

På 80-talet, när jag var ordförande för en av ASEA:s verkstadsklubbs minsta grupper, brukade jag göra vandringar på arbetsplatsen för små samtal med medlemmarna i de olika pausutrymmena. Drack kaffe ur en skitig gästkopp och fick de senaste nyheterna och rapporter om problem. Ofta berättade jag om vad som diskuterades i styrelsen och gav informella förhandlingsrapporter. Gruppens beslut växte fram på det sättet. Jag ansåg då och lärde också ut på styrelsekurser senare i livet, att medlemsmöten i en demokratisk organisation enbart är till för att bekräfta beslut, som redan är tagna av medlemmarna.

Oftast var det inga större frågor, utan det var lite löst prat och skvaller och diskussioner om hästar! Ofta satt där ett gäng, som diskuterade kommande travtävlingar. Ni skulle ha hört de självsäkra analyserna! Gänget visste precis vilka hästar de skulle välja och varför. När jag lämnade pausutrymmer var jag  säker på, att där satt ett gäng med vinnarkupongen!

Om jag råkade besöka pausutrymmer efter en travkväll, då satt där ett gäng som mycket tvärsäkert kunde förklara varför det skitit sig. Regn och tunga banor, hästen borde varit skodd, kusken hade varit korkad, som inte gått ut i tid, utan blivit instängd. Efter ett antal sådana upplevelser, kunde jag inte låta bli, att till slut säga till traventusiasterna:

”Ni är som marxister, som kan förklara före viktiga händelser, hur det kommer att gå. Efteråt är de, som ni, oerhört duktiga på att förklara varför det skitigt sig!”

Annonser