Upplysningsvis, i all ödmjukhet!

23 augusti, 2012

Saxat ur Hudiksvalls Tidning (HT) den 23 augusti. (Kan tyvärr inte länka till artikeln. Den finns bara i e-tidningen och kräver en prenumeration)

”I Karesuando är nästan 93 procent av invånarna medlemmar i Svenska Kyrkan, den största andelen i Sverige. Bjuråker-Norrbo församling leder medlemsligan i norra Hälsingland och ligger också i länets toppskikt med 86,7.”

– – – –

”Församlingen väckte uppmärksamhet i det senaste kyrkovalet, Då Kyrkans framtid otippat tog två tredjedelar av rösterna, och därmed tio mandat i kyrkofullmäktige. Valdeltagandet var också det högsta bland församlingarna i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner.

Bjuråker-Norrbo har till och från legat längst fram i antalet kollektkronor per invånare. I fjol gav de som bor i Bjuråker och Norrbo i snitt 38 kronor och sju öre var i insamlade medel, mest i norra Hälsingland.”

– – –

Kh Lena Funge: ”Vi har till exempel en stor kör, 40 personer och där är det många medelålders. Vi har en bibelstudiegrupp varannan vecka varje vinter, och det är rätta många som med i den. Och vi har ett intresserat och aktivt kyrkoråd.”

Jag vill bara tillägga, att f o m januari 2012 är Bjuråker-Norrbo församling en församling för fred i samarbete med Kristna fredsrörelsen.


Förtöjningen är hårt ansträngd, men än håller den!

22 januari, 2012

Har gått en längre tid och muttrat om läget i Svenska Kyrkan. Situationen inom kyrkan kan väl inte göra någon människa glad? Orsakerna till att jag går omkring i Kyrkbyn i Bjuråker och muttrar är många. Det rör sig om, för att hålla sig till närtid, bl. a om oförmågan att föra en öppen debatt, utan att blanda in domkapitel i debatten. Det handlar om hur en gammal och sjuk präst får erinran från ett domkapitel, att han skadat det förtroende en präst bör ha, när han, med hänvisning till sjukdom, anhåller hos kammarkollegiet om befrielse från vigselbehörigheten. Inte blir det bättre av att behöva läsa om rent sektbeteende, när präster i SvK anser att inga präster/biskopar från vare sig systerkyrkor eller andra kyrkor i världen har något att lära svenska präster, oavsett vad det gäller.

Jag vankade omkring och tänkte ut hur jag skulle förklara för vår kyrkoherde Lena Funge varför jag begär utträde ur kyrkan. Det går inte, som jag ser det, att i en liten landsortsförsamling, skicka i en utträdesblankett, så där i förbifarten. Det går ju inte att undvika att träffa Lena i olika sammanhang och uppleva hennes frågande blick eller den direkta frågan – varför nu detta?

För några dagar sedan gick jag till brevlådan för att hämta morgontidningen. I brevlådan ligger tidningen, men också ett stort vitt kuvert, från Kristna Fredsrörelsen skall det visa sig. Då slår det mig att Lena berättat att Kyrkorådet tagit beslut om att församlingen skall bli en fredsförsamling i samarbete med Kristna Fredsrörelsen. (Vad det innebär får jag berätta om i någon framtida bloggpost) I kuvertet låg ett följebrev med bl. a följande innehåll: ”Kristna Fredsrörelsen gläds över att ni valt att sträva mot att bli de saliga fredsgörarna Jesus talar om i Bergspredikan…” Jag gläder mig också!

När jag träffade Lena några dagar senare under den Ekumeniska böneveckans tredje sammankomst hos Betel i Norrberg, gick jag fram till henne och sa, säkert med något överdramatiskt tonfall, att vore det inte för Bjuråker-Norrbo församling hade jag redan lämnat Svenska Kyrkan.

Ett tidigare inlägg i samma anda, här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Några råd till ett kyrkoråd, helt nära mig.

4 november, 2010

I veckans Kyrkans Tidning läste jag en artikel, som fått mig att gå omkring och fundera en hel del. Hur skulle jag resonera, om jag skulle få bollen, att anställa ny präst i församlingen, i mitt knä?

Artikeln handlar främst om det är rätt, att i en anställningsintervju, ställa frågan om hur den sökande ställer sig till att viga samkönade par. Personligen förstår jag inte problemet. Jag skulle uppleva det lite märkligt, att i en anställningssituation ställa frågor om den sökandes erfarenheter, fritidsintressen, om han/hon jagar t ex, men inte få ställa frågor som direkt berör församlingens verksamhet, inriktning och mål.

Det kan inte vara orimligt, att förtroendevalda i sina anställningsbeslut önskar säkerställa en bestämd inriktning. Jag är helt enig med Olof Björk vice ordförande i kyrkorådet i Olaus Petri församling i Örebro, när han säger: ”En församling som vill välkomna hbt-personer måste också ha anställda som svarar mot den profilen.” Jag upplever inget märkligt med en sådan inställning.

Nu slumpar det sig, att Bjuråker-Norrbo församling är i färd med att anställa en präst. Jag är inte inblandad i hanteringen av frågan. Jag är inte ledamot av kyrkorådet, så jag vet inte hur långt anställningsprocessen kommit. Trots den osäkerheten vill jag ändå ge kyrkorådet några råd.

De frågor jag skulle ställa:

Har du tagit mot nattvarden av en kvinnlig präst?

Många kanske upplever att frågan inte behöver ställas, men det finns manliga präster lite varstans i kyrkan, som fortfarande för sitt liv inte accepterar att kvinnor celebrerar mässan.

Avser du eller funderar du på att avsäga dig vigselrätten?

Problemet har dykt upp den senaste tiden och har tydligen en viss spridning. Skulle den sökande svara ja på frågan, då innebär det att han/honsäger nej till en mycket viktig arbetsuppgift, som ingår i vigningstjänsten.

Är du beredd att viga samkönade par?

Svaren på frågorna skall sen vägas mot församlingens inriktning. Det som gör det så skönt att tillhöra församlingen. Där det senaste var, den fina artikeln i HT, som beskrev den stämningsfulla midsommarvigseln av Kristoffer och Klaus. 

Målet med anställningen av ny präst, måste vara att förstärka den öppenhet och värme, som kännetecknar vår församling. Jag tror inte att kyrkorådet och jag är oeniga, tvärtom. Av stilistiska skäl gick jag från det generella till min egen verklighet, vilket är församlingen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det är skönt att tillhöra Bjuråker-Norrbo församling!

18 mars, 2009

För snart två timmar sedan kom jag hem från studiecirkeln ” I Paulus fotspår.”

Jag tror inte det finns alltför många församlingar med en sådan studietradition som vår. Jag har berättat om vår Luthercirkel som resulterade i en studieresa i höstas ”I Luthers fotspår.” Den studiecirkeln hade föregåtts av flera andra, som också resulterat i studieresor till Rom och Santiago de Compostela.

Årets studiesatsning utgår från Apostlagärningarna och Paulus. Som tidigare skall cirkeln behandla det som hände ”där och då”, men också leda till reflektioner om ”här och nu.”  Nu under 2009 studerar vi och har funderingar om att kanske göra en studieresa våren 2010 i Paulus fotspår. Troligtvis till Grekland. Ska väl också berätta att vi är 17 deltagare i studiecirkeln.

Nu är det inte enbart studieverksamheten, som gör det skönt att tillhöra Bjuråker-Norrbo församling. Jag har berättat om vårt goda ekumeniska samarbete med Betel, Elim, Saron och Missionskyrkan. Vår duktiga kör på drygt 30 sångare berikar våra Gudstjänster och är en stor källa till glädje och stolthet. Sygruppens och Måndagsmariornas arbete resulterar i årliga, icke föraktliga, anslag till skilda behjärtansvärda ändamål.

Det är verkligen en nåd att få tillhöra en levande församling!

Andra bloggar om: , , , , , , ,