Springer jag USA:s ärenden?

28 april, 2008

Läser i Folket i Bild (FiB) en artikel av Stig-Björn Ljunggren. Artikeln handlar om vilka krafter som står bakom protesterna mot Peking-OS. Självklart pekar Stig-Björn Ljunggren, med rätta, finger åt USA. Ljunggren gör en analys över världsläget och kan konstatera att det pågår en gigantisk global maktkamp mellan USA och dess främsta utmanare Kina. Den analysen har jag ingen anledning att polemisera emot.

Däremot blir jag alltid förvånad över att jag som enskild måste ta ställning mellan USA och alla dess utmanare. När jag blev politiskt aktiv i början på 60-talet stod det kalla kriget i full blomning. Alla avkrävdes ett ställningstagande, en tredje ståndpunkt accepterades inte. (Trots goda försök). Antingen ansåg jag att USA och västvärlden var demokratins och frihetens banerförare eller så borde jag inse att Sovjetunionen och dess stolta revolution var mänsklighetens hopp. Enligt alla förståsigpåare, både på vänster- och högerkanten, stod den globala maktkampen mellan supermakterna USA och Sovjetunionen. Att den ena var en hård diktatur, och den andre en aggressiv imperialistisk stat, det var bisaker i det stora hela och som alltid kunde bortförklaras, ofta med mycket subtila, argument.

Till min stora sorg accepterade jag i min ungdom begränsningen av valmöjligheterna. När jag insåg att USA förde ett orättfärdigt krig i Vietnam, valde jag bortse från att Sovjetunionen och Kina var stenhårda diktaturer. Allt annat skulle ju ha varit ett svek mot folkens kamp för nationellt oberoende. Trots de stora svårigheter det argumentationsmässigt skulle ha inneburit, så fanns det ändå ett alternativ. Ett stöd för Vietnams folk i dess kamp för nationellt oberoende förutsatte inte ett stöd för diktaturer. Det fanns en möjlig vänsterposition mellan USA och Sovjetunionen/Kina som alltför få utnyttjade.

Nu är jag äldre och förhoppningsvis något lite mer vis. Jag vägrar att göra om valet mellan diktaturen i Kina och USA:s hycklande globala frihetsretorik. Det finns historiska förklaringar till de globala motsättningar som existerar. Det går också att till stora delar fördela syndabördor och här har vi i västvärlden många försyndelser, bl.a mot Kina att begrunda.

Motståndet mot USA:s globala ambitioner får inte ske till priset av folkens ofrihet. Människors rätt till mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet är inget som kan skjutas på framtiden eller rent av offras på den stora kampens altare. Jag har alltmer insett att det som vägledde arbetarrörelsens pionjärer, var att de ansåg att demokrati och mänsklig värdighet var möjlig då och inte i en framtid. Den sanningen gäller i lika hög grad även idag. Den historiska bakgrunden till diktaturen i Kina går att förklara, men inte bortförklara eller försvara.

Kina och det internationella kapitalet är inte värdiga att arrangera ett OS. Oavsett USA:s eventuella intressen.

Bojkotta Peking-OS!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,


Vilken tur, jag behöver inte vara diplomatisk!

17 oktober, 2007

Per Gahrton hävdar i en artikel i Sydsvenskan att ”Kina kan påverkas.” Men det kräver diplomatisk och taktisk finess:Den som vill påverka den kinesiska politiken måste behandla Peking-regimen enligt vissa regler. Kritiken bör inledas med beröm för de förbättringar som faktiskt skett. Det kan tyckas märkligt att en enpartiregim skall uppfostras som ett besvärligt barn, men erfarenheten visar att det fungerar” skriver Per Gahrton (mp). Han var ordförande i Europaparlamentets Kinadelegation 1997-2002.

Jag har stor respekt för Gahrtons  långvariga erfarenheter och skulle om jag vore diplomat eller förtroendevald politiker som planerade ett besök i Kina, verkligen ta till mig av råden och med stor sannolikhet också följa dem. 

Nu är jag varken det ena eller det andra och kan därför säga som det är. Kina har inte ens tagit de första staplande stegen, möjligen har de börjat krypa, mot demokrati och erkännande av mänskliga rättigheter.  Människor fängslas, torteras och avrättas i ett förfarande antal. Ingen rätt fri åsiktsbildning. Ingen organisationsfrihet t ex rätten till facklig organisering.

Vi upplever att Kina blivit friare, men det vi ser är en statstyrd roffarkapitalism, där det globala kapitalet gör glädjeskutt bakom fraser om ”dialog” Jag skulle inte bli förvånad om Carl Bildt utan generade krumbukter skulle välkomna en försäljning av Jas Gripen till Kina om de bara ville köpa. Ett motiv skulle säkert bli, att en sådan försäljning skulle underlätta ”dialogen”.

Fortfarande pågår övergreppen mot Tibet, utan att det så kallade världssamfundet ens vill vidröra frågan. Kina tvingade FN till ett förnedrande – ”vi beklagar djupt” – krossandet av demokratirörelsen i Burma. Jag anser, möjligen lite naivt, att skall det kunna bli dialog, då måste jag åtminstone med någorlunda kraft hävda en åsikt. Jag kan fortfarande inte förstå hur IOK och dess ekonomiska uppbackare ens kom på tanken och än värre, beslutade om olympiska spel  i Peking.

Eftersom jag inte är diplomat säger jag det väl en gång till – Bojkotta Peking-OS!


Är det verkligen jag som är naiv?

13 oktober, 2007

I dagens Svd ställer Svenska FN-förbundet genom Aleksander Gabelic och Bonian Golmohammadi en intressant fråga: ”Dessutom kan man fråga sig varför idrottsrörelsen skulle bojkotta OS när såväl lokala och nationella politiker som näringslivsrepresentanter åker i skytteltrafik till Kina för att ta del av de ekonomiska framstegen.”

Jag vet inte hur många gånger de senaste åren jag hört och sett hur politiska och ekonomiska makthavare försvarat att de ”åker i skytteltrafik till Kina.” I motsats till oss naiva världsförbättrare, har de insett att dialog och handelsutbyte kommer att leda till demokrati i Kina. Det är bara illasinnat tal, att ens antyda att Ericssons, Volvos och andra storföretags intresse av Kina grundar sig på en stor marknad, låga löner, brist på demokratiska rättigheter och framför allt inga fria fackföreningar. I samarbete med en enpartistat kan roffarkapitalismen fira triumfer.

Jag upplever inte att ”dialogargumentet” får större tyngd, när den används av Svenska FN-förbundet som ett argument mot bojkott av Peking-OS. Vad jag vet ställde inte IOK några som helst mätbara krav på förbättringar av de mänskliga rättigheterna i Kina, när Peking utsågs till anordnare av OS 2008. Då som nu ägnar man sig åt fromma förhoppningar och hoppas att ingen ska syna argumenten.

Handen på hjärtat, är inte den troligaste förklaringen till IOK:s beslut om att förlägga OS i Peking, rent ekonomiska? De olympiska spelen måste ju ekonomiskt bära sig och helst ge IOK en rejäl slant i utbyte. Den gigantiska kinesiska markanden och det globala näringslivets behov av ökade vinster ”garanterar” den ekonomiska framgången. Den kinesiska enpartistaten får också massor av goodwill. I vart fall faller omvärldens krav på demokrati tillfälligtvis i glömska, när världens ekonomiska och politiska toppar får sola sig i glansen av den förmodat opolitiska idrottsrörelsen. Det får väl anses som ett acceptabelt pris för en så stor idrottsfest, att lite då och då leende skaka hand med diktaturen. De inser nog vad vi tänker och ändrar sig!

Det sägs ju att vi ska lära oss av historien, men tydligen ingår inga lärdomar från Berlin-OS 1936 i den tesen. Var inte aktörerna de samma då som nu? IOK, det internationella näringslivet och en diktatur?  Den ”dialogen” blev väl något misslyckad, om jag minns min skolhistoria rätt?

Bojkotta Peking-OS!


Vi beklagar, men hur kunde det här hända?

10 oktober, 2007

Jag läser i både Dagen och DN, att FN ”djupt beklagar” händelseutvecklingen i Burma. Jag driter fullständigt i, vilken diplomatisk tyngd säkerhetsrådets uttalande kan tänkas ha. I min simpla folkliga tolkning innebär uttalandet, att FN anser att Burma drabbades av något som kan liknas vid en oförklarlig naturkatastrof. Uttalandet kan också gömma ett underförstått men…

Det är ju beklagligt att militärjuntan ansåg sig tvungen att banka munkar, nunnor och studenter sönder och samman, men vad hade de på gatorna att göra?

Det var ju beklagligt att de kinesiska säkerhetsstyrkarna ansåg sig tvungna att banka studenterna sönder och samman på Himmelska Fridens Torg, men vad hade de på torget att göra?

Det var ju beklagligt att Pinochet stödd av USA var tvungen att döda Allende och banka det chilenska folket sönder och samman, men varför i all sina dar skulle kopparn nationaliseras?

Det var ju beklagligt att USA-utbildade militärer ansåg det nödvändigt att mörda jesuitprästerna, men varför skulle de protestera mot att El Salvadoranska bönder bankades sönder och samman?

Bojkotta Peking-OS!


Arresteringarna fortsätter!

8 oktober, 2007

Kyrkans Tidning (KT) skriver i sin nätupplaga att: ”I Burma fortsätter samtidigt – och inte bara i Rangoon – säkerhetsstyrkornas nattliga jakt på oppositionella. Militären har visserligen släppt en del av de gripna, men samstämmiga uppgifter vittnar om att arresteringar fortgår.”

Militärjuntor och diktaturer förändras inte. Arresteringar skall helst ske på nätterna! Så gjorde Stalins hemliga polis. Gestapo använde också taktiken. Varför skulle Militärjuntan i Burma frångå erfarenheterna från sådana läromästare? 

Bojkotta Peking-OS!