Den som letar hittar ofta något annat än det han söker

25 september, 2015

Jag har ägnat en stor del av dagen att leta ett inlägg, som jag är övertygad om att jag skrivit, men det vill sig inte. Det verkar vara en dröm. Jag har nog inte skrivit inlägget eller så skrev jag den före februari 2007. Då hade jag, en nu raderad, blogg på Aftonbladets bloggportal. Om jag fortfarande i morgon anser det viktigt, att skriva det jag då skrev, då får jag väl försöka återskapa inlägget.

Inget letande är förgäves. Med jämna mellanrum plockade jag fram olika inlägg och då hittade jag det här inlägget från augusti 2012. Blogginlägget i sig är inte av någon större tyngd. Har skrivit några som varit lite bättre strukturerade, men i inlägget citerar jag, som så många gånger, Dietrich Bonhoeffer. Så här skrev han i ”Efterföljelse”:

”Petrus vet att han inte kan gå ut ur båten på eget initiativ. Det första steget skulle betyda hans undergång. Därför ropar han: ‘Säg åt mig att komma till dig på vattnet’, och Kristus svarar: ‘Kom.’ Kristus måste alltså kalla på honom. Endast på hans ord kan Petrus ta steget. Detta rop är hans nåd som kallar Petrus ur döden in i lydnadens nya liv. Nu däremot, när Kristus har kallat, måste Petrus stiga ur båten för att komma till Kristus. Detta första steg i lydnad visar sig alltså vara uttryck för tron på Kristi ord. Men om vi av detta skulle dra slutsatsen att det första steget inte är nödvändigt, eftersom tron redan finns där, skulle vi komplett ha missförstått vad tron är för något. Tvärtom måste vi våga hålla fast vid att steget i lydnad är nödvändigt att ta, innan man kan tro. Den som inte lyder kan inte tro.”

Bonhoeffer visar pedagogiskt på sambandet mellan tro och lydnad. Jesus kallar och vi har bara att slänga benen över relingen! Det går bra, så länge blicken och koncentrationen är på Jesus, men så fort vi börjar flacka med blicken, vilket vi ständigt tenderar att göra, då sjunker vi och har bara att återigen be om hjälp och få förlåtelse.

Se där, jag hittade en skatt, när jag letade!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Sann gemenskap

18 februari, 2015

”för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa omsorg.”  (1 Korinthierbrevet 12:25)

Många söker gemenskapen av fruktan för ensamheten. De tvingas ut bland människorna, därför att de inte  står ut med att vara ensamma. Även kristna, som inte kan klara sina personliga problem på egen hand och kanske fått bittra märken av ensamheten, hoppas på hjälp av gemenskapen med andra människor.” (Liv i gemenskap)

Sann gemenskap blir inte resultatet då vi kommer till andra för att fly undan våra bekymmer och vår ensamhet. Då kommer vi som fordringsägare och blir snart besvikna över att inte få våra behov fyllda. I stället bör vi söka oss till andra för att vandra tillsammans, dela glädjen, gåvorna och svårigheterna – i en gemensam strävan att göra världen bättre.

BÖN: Herre, låt min längtan efter gemenskap växa fram ur en uppriktig önskan att tjäna andra i Kristi kropp och få betjänas av dem i och ömsesidig uppskattning.

Andakt hämtad för den 18 februari ur ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer.” Sammanställd av Charles Ringma.


En valanalys som ger kraft för framtiden!

19 september, 2013

Ofta ger den dagliga andakten med Bonhoeffer och Ringma dagsaktuella insikter. Jag tillägnar dagens andaktstexter alla vänner i Frimodig kyrka, ni strider den goda kampen!

Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus; han är herre,
och jag är er tjänare för Jesu skull. (2 Korinthierbrevet 4:5)

Att förkunna Kristus

”Allt vi säger och gör handlar egentligen bara om att Kristus
ska bli ärad bland människor.” (Gesammelte Schriften)

När vi förkunnar att världen behöver Kristus
måste vi försäkra oss om att det verkligen är
Kristi budskap vi förmedlar och lever ut
– inte bara vår egen anpassade version av det,
för då blir inte Kristus ärad vad vi än säger.
Om vi lever ut den sanna kostsamma versionen
blir hans namn ärat, även om omvärlden
inte förstår och tar emot. Hur Kristus blir ärad
beror på hur vi företräder honom.

ORD ATT TÄNKA PÅ: De flesta har inga problem med
Jesus från Nasaret, men många har svårt för den
kyrka som säger sig representera honom här på
jorden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer 26 november

26 november, 2012

Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek
i Kristus Jesus.   (1 Timotheosbrevet 1:14)

Kristi fångar

”Gud själv är mästaren som genom sitt ord av
nåd gör anspråk på våra hjärtan och härskar över
dem. Med den älskandes kärleksord drar han oss
till sig, övertalar oss, intar våra hjärtan så
att vi fängslade lyssnar till honom och överlåter
oss till åt honom i lydnad.”  (Gesammelte Schriften)

”Om Guds ord bara ger oss en aning mer kunskap,
och om Guds kärlek bara ger livet en aning mer
värme och trygghet – då kommer vi knappast att
förändras och överlåta oss i någon högre grad.
Men om Guds ord utmanar oss ända in i själen, och
om Guds kärlek förvandlar oss på ett radikalt sätt,
då vill vi också helhjärtat tjäna och göra uppoffringar.
Gud värmer oss inte med sin nåd och kärlek för att vi
ska leva som i trans, utan för att vi ska tjäna honom
villigt och frimodigt.”

Ord att tänka på: När Guds kärlek tvingar oss blir vi
inte bara bundna vid honom själv utan även vid hans
engagemang för världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer 5 februari

5 februari, 2009

Och när israeliterna såg det frågade de varandra: ”Vad är det här?” eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: ”Det är den mat som som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.” Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde. Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av detta till i morgon.” (Andra Moseboken 16:15-19)

Förlita dig inte på det förgångna

”Jag gör inte saker och ting i dag därför att jag fann dem riktiga i går, utan därför att Guds vilja pekar ut den riktningen för mig i dag.”  (Gesammelte Schriften)

”Vi kan lätt börja leva kristenlivet av gammal vana. Vi lever efter det förgångnas principer och hämtar kraft i gårdagens erfarenheter. Det är värdefullt att hämta insikt från der förgångna, men det kan inte bära upp det nuvarande. Vi behöver hela tiden ny nåd, ny inspiration och nya direktiv.”

Bön: Din nåd, o Gud, är varje morgon ny.

Andra bloggar om:  , , ,


Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer 27 november

27 november, 2008

Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.” Apostlagärningarna 4:19

Kyrka och stat

”Kyrkan… [måste] ständigt fråga staten om dess handlingar kan rättfärdigas…”
                                                         Gesammelte Schriften

”Många anser att kyrkan bara bör engagera sig i andliga frågor. Men kyrkan är Guds folk i världen och måste därför engagera sig i livet som helhet. Det betyder inte att kyrkan bör tala om för regeringen hur den i detalj ska styra landet. Men den bör ständigt utmana staten när det gäller prioriteringar och synen på frihet, ansvar, rättvisa och omsorg om de fattiga.”

Ord att tänka på: ”Den kyrka som inte engagerar sig i samhället och politiken godkänner därmed sakernas tillstånd.”

Andra bloggar om: , , , ,


Tanke eller handling, vad kommer först?

6 oktober, 2008

På vägen mellan Wittenberg och Leipzig, på vår resa i Luthers fotspår, hade jag kommit till kapitlet ”Kallelse att följa Jesus” i Dietrich Bonhoeffers Efterföljelse. Bonhoeffer inleder kapitlet med att citera ur Markusevangeliet:

”När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ‘Följ mig!’ Och Levi steg upp och följde honom.” (Mark 2:14)

Bonhoeffer fortsätter med egna ord: ”Kallelsen går ut och utan vidare förmedling följer lydnaden i handling. Lärjungens svar är inte en uttalad bekännelse av tron på Jesus utan en handling i lydnad.”

Här fick jag lägga ifrån mig boken och återigen tankfullt betrakta det förbisusande landskapet. Lydnadens kännetecken är, om jag förstått Bonhoeffer rätt, handling. Under tiden som jag låter landskapet sjunka in, låter jag associationerna flöda fritt och till sist dyker den upp. Kunskapen med vars hjälp jag kan börja bearbeta texten. Jag berättade i ett inlägg för över ett år sedan om mina läsupplevelser av ”Hjältar i det tysta” skriven av Eric Silver. I boken berättar författaren om alla de människor som med fara för sina egna liv hjälpte förföljda judar under en mycket mörk tid i Europas historia. Varje berättelse, oavsett hur många som räddades, är gripande och ibland helt oförklarliga.

Det som berörde mig mycket var att författaren inte kunde hitta någon entydig förklaring till varför vissa människor hjälpte, när så många nekade att hjälpa. Hjälparna kom från olika sociala, kulturella, religiösa och politiska bakgrunder. Inte heller kan man se att beredskapen att hjälpa skulle ha baserats på långvariga överväganden. Silver skriver: ”Under rådande förhållanden fick man sällan betänketid eller tid att gå hem och diskutera saken med familjen. Man måste säga ”Ja” eller ”nej”. Enligt en undersökning fattade sjuttio procent av räddarna sitt beslut inom några minuter och åttio procent gjorde det utan att rådfråga med någon.”

Ett svar som tydligen ofta återkommer när räddarna intervjuas är: ”Jag gjorde bara min plikt. Det var naturligt/mänskligt/kristligt att göra det. Människor befann sig i livsfara. De behövde hjälp. Jag hjälpte dem.” Just ordet plikt får mig att tänka på lydnad. Jag vill gärna tro, att den heliga Anden var verksam med en mycket bestämd uppmaning att hjälpa och människor svarade utan tyngande reflektioner med lydnad. Människor upplevde att handlingen kom före tanken, men egentligen fanns tanken där, men de hörde den inte.

Jag får från och till varningar, när jag betonar behovet av handlingar, att jag riskerar att hamna i någon knepig gärningslära. Inte vet jag, men insikten, att jag aldrig kan köpa mig frälsning genom gärningar, innebär inte att gärningar på något sätt skulle bli onödiga. Jesus säger: ”På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” (Matt 5:16)

När bussen stannade vid vårt hotell i Leipzig stoppade jag ner Efterföljelse i ryggan och kände mig hyfsat tillfreds. 

När huvudet (Jesus) kallar eller befaller är det kroppens uppgift, både för mig som enskild kristen eller för kyrkan, att i handling lyda.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,


Indianer och vita.

26 september, 2008

Jag har fått ett påpekande, att jag blandar äpplen och päron i mitt förra inlägg. Det är fullt rimligt att säga upp lojaliteter med organisationer, institutioner eller ekonomiska och politiska system. När det gäller livsstil, då behövs ingen uppsägning av någon lojalitet, utan det är bara att börja ändra livsstil. Påpekandet har hyfsad tyngd, så det är bara att ta nya tag och hoppas att det blir bättre vid andra försöket.

Under många år i min ungdom såg jag alla filmer som visades på de fem biograferna i Sundsvall. Westerngenren var en av favoriterna. Jag vet inte hur många westernfilmer jag sett genom åren, men många blev det. Ett tema som var vanligt förekommande i filmerna var, som de flesta nog vet, konflikten mellan indianer och nybyggare. I en del av de här filmerna var hjälten en ömsint person, som på olika sätt protesterade mot hur indianerna behandlades. Någonstans i mitten av filmen lyckas hjälten samla militär och indianerna till fredsöverläggningar och efter många vackra fraser och mycket tal om ”Den store vite hövdingen i Washington” verkade det som om konflikten åtminstone för stunden var löst. Men det var mycket kvar av filmen, så lite onda aningar hade vi åskådare nog. Mycket riktigt efter mängder av avtalsbrott, lögner och provokationer stod indianerna inte ut, utan bestämde sig för att hellre dö stående än leva på knä. De angrep någon liten stad, ett fort, en vagnkaravan eller ett eller flera nybyggen.

Vad gör vår ömsinte hjälte då? Han hoppar upp på sin häst och skyndar till ”de sinas” försvar. Han vet var han har sin lojalitet! Jag har hört att man i USA lär säga: ”My country right or wrong.” Alla dessa indianfilmer (och många andra) hade som ett av målen att legitimera en sådan rutten moral.

I bussen mellan Travemünde och Wittenberg tänkte jag på hur Dietrich Bonhoeffer tacklade en motsvarande situation. Han hade möjlighet att välja tryggheten i USA, men valde att återvända till Tyskland. Inte på en löddrig springare viftande med ett Winchestergevär för att stödja ”de sina!” Bonhoeffer ansåg, att han inte kunde befinna sig i säkerhet i USA och önska sig ett nederlag för Tyskland. Det enda rätta var, att återvända till Tyskland och där verka för och dela nederlaget med sina landsmän.

En sådan ”lojalitet” hoppas jag, att jag också klarar av, om eller när jag prövas!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,


Guds verk i vår tid.

25 augusti, 2008

Det händer lite då och då, när jag efter min morgonandakt sitter och begrundar det jag läst, att det bubblar över. Jag bara måste dela med mig till andra! Dagens texter i ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma är av den karaktären! Hoppas orden skänker kraft!

”I ett stort hushåll finns kärl inte bara av guld och silver utan också av trä och lera, de förra för fint bruk och de senare för mindre fint. Den som gör sig kvitt det onda jag har talat om blir ett kärl för finbruk, rent, användbart för sin ägare, färdigt att nyttjas till allt gott.”  2 Timotheosbrevet 2:20-21

Guds verk i vår tid

”Gud har kallat var och en av oss att utföra hans verk i sin tid.” Gesammelte Schriften

”Vi är inte kallade att enbart vaka över det goda som Gud har gjort i gångna tider, inte heller att endast be för framtiden. Vi måste engagera oss i vår tids frågor. Olika medlemmar i kyrkan kan ha olika uppfattning om vilka de frågorna är. Men hur vi än prioriterar bör dessa ingå: att vårda sig om Guds skapelse, att arbeta för rättvisa och rättfärdighet samt dela med sig av evangeliet.”

Ord att tänka på: Olika människor ser på vår tids behov på olika sätt. Vår uppgift är inte att få andra att tycka som vi utan att helhjärtat arbeta för det vi tror på.

Andra bloggar om: , , , ,


Kan det här vara ett möjligt svar, Kristian?

4 juli, 2008

När jag i morse surfade runt i min bloggförsamling, stötte jag på ett inlägg av Kristian Nyman: ”Vill jag väckelse, och vad får det kosta?” Bara några timmar före hade jag under min dagliga andakt, med ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma, mediterat över andaktstexterna för 4 juli. Jag upplever att texterna berör samma frågeställning som Kristian tar upp, men kanske ger ett annat svar än vad Kristian ger:

”Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ‘Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:18-20

Jesus för Världen… 

”Allting skulle vara meningslöst om vi skulle försöka reservera Kristus för kyrkan… Kristus dog för världen.” Gesammelte Schriften

”Om Kristus är given till världen och inte bara till kyrkan, då måste vi förstå att han redan är aktivt närvarande i världen. Kyrkan slår ofta knut på sig själv i försöken att hitta vägar att föra ut Kristus till världen, när den istället borde arbeta där Kristus redan finns. Hans närvaro kan förnimmas i hjälporganisationer, hos idealistiska ungdomar, i politiska omvälvningar, i människors sorg, i ekonomiska kriser eller i nya fredsrörelser. Kristi närvaro är i sådana sammanhang dold. Kyrkans uppgift är att förkunna Kristus öppet så att kvinnor och män kan tro att han är Guds son, Frälsaren och historiens Herre.”

Ord att tänka på: Vi önskar ofta förmedla Kristus till någon, men han finns ju redan där, för han går före oss.

Andra bloggar om: , , , ,