Enhet i mångfalden.

24 augusti, 2007

De som läst mina inlägg sen starten i februari vet att jag har en egen liten daglig andaktsstund med stöd av boken ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma. Vissa dagar läser jag och texterna lämnar mig oberörd. Andra dagar möter texterna mig där jag är och berikar min dag.

Dagens text 24 augusti vill jag tillägna Peter Green. De senaste dagarna har jag läst inlägg av Peter, som jag ofta polemiserat mot, men som också med all säkerhet fördjupar mina kristna insikter.

Nog med prat! Håll till godo Peter!

”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.” (1 Petrusbrevet 4:10)

Mångfalden

”Men eftersom alla människor är skapade unika är inte spänningarna mellan olika viljor avskaffade ens i kärlekens gemenskap.”  (Gesammelte Schriften)

”Kyrkan bör alltid föredra skapande spänning framför grå konformism. Det gemensamma livet i Kristus och Andens enhet utplånar inte individualiteten – mångfalden stimuleras där, för Gud vill forma oss så att vi mer och mer blir vad han ämnat oss att bli. Kärleken i den kristna gemenskapen grundar sig inte främst på principer, likriktning och enhet i lära, ideologier och prioriteringar. Den är främst av allt en kärlek till individen, som ju även är älskad av Gud. Med det som utgångspunkt kan vi söka enhet även på livets andra områden.”

Ord att tänka på: Kärleken får inte bara sträcka sig mot dem som tänker som vi, utan mot alla som är älskade av Gud.


Jesu ok är lätt att bära!

3 maj, 2007

Det är inte alltid lätt att vara en av fotfolket inom den världsvida kristna kyrkan. När jag läser och lyssnar till vad våra ledare anklagar varandra för, kan jag ibland gripas av oro över om jag verkligen kan hoppas på den utlovade frälsningen. Jag tillhör tydligen dem som jagar tidsandan och bidrar till att sekulariseringen växer sig stark inom Kyrkan.

Det rör sig allt ifrån mitt bejakande av kvinnliga präster, som tydligen för många stora kyrkor i världen är en styggelse, som definitivt inte har någon plats inom en kristen kyrka. Har också vid ett otal tillfällen hävdat att homosexuella också är delar av Guds skapelse och att kyrkorna bör behandla dem med respekt och kärlek. Att vi rent av ska erkänna kärleken mellan två människor av samma kön genom att välsigna deras kärlek. Då får jag ofta höra att jag talar mot Guds skapelseordning. Eller ännu värre undergräven hela kyrkans tradition och lära. Kristi kropp är hotad!

Om jag med gillande berättar om präster som stöder och rent av deltar i förtryckta människors kamp för drägliga livsvillkor och människovärde, får jag höra att de inte är goda kristna. De är påverkade av ateistisk marxism och det bör vi kristna verkligen passa oss för! Om jag däremot stödjer förtryckarregimer, som påstår sig vara kristna, blir jag inte anklagad för att bejaka Mammon. Mycket märkligt!

När tankar blir alltför mörka brukar jag leta fram Jesuscitatet i Matt 11:29 – 30. Den brukar ge mig tröst: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” När Jesus säger att hans börda är lätt, innebär det inte att det kristna livet är lätt. Vi får möta, som alla andra människor, sorg, sjukdomar och olyckor. Många har fått lida för sin tro. Det är inte det Jesus menar, utan som jag tolkar det, vi är inte tyngda av fariseiska lagar och förordningar. Inga syndakataloger. Det räcker så gott att tro på Jesus som den levande Gudens son. Han har frälst oss en gång för alla.

Dietrich Bonhoeffer säger det mycket bättre än jag i sin bok Efterföljelse: ”

”Ska vi återigen som så många gånger förr i kyrkohistorien ställa upp omöjliga, plågsamma och egendomliga krav, som möjligen en liten from elit kan ställa upp på men som ställer alla utanför som sliter för brödfödan, sköter sina yrken och sina familjer och pekar ut dem som gudlösa människor? När den heliga skrift talar om att följa Jesus proklamerar den därmed människans befrielse från alla egna påhittade krav, från allt som trycker ner och tynger, allt som ger bedrövelse och samvetskval. I efterföljelsen förs människorna bort från det skavande oket av egna föresatser och in under Jesu ok.”

 

Det är skönt att vi inte är helt beroende av våra ledare, utan att vi själva kan gå till skriften och möta Jesus. Skulle det visa sig att jag tolkat fel, kan jag alltid gå till Gud och be om förlåtelse för Jesu Kristi skull och då omfattas jag av Jesu bön: Fader förlåt honom, för han vet inte vad han säger!


Är Jesus relevant i dag?

21 mars, 2007

I dessa dagar då det diskuteras mer eller mindre upprört om förslaget att Svenska Kyrkan skall erbjuda en juridiskt bindande vigselakt för samkönade par. Förslaget har väckt många känslor, ilska och sorg, men också glädje och stolthet att över att få tillhöra en kyrka, som vågar bryta med traditionen och föra evangeliet in i en ny tid.

Satt här och läste min ständiga nattliga följeslagare – andaktsboken ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer av Charles Ringma. Texterna för den 21 mars har direkt relevans för våra reflektioner kring dagens brännande frågor i våra kyrkor.

”Då frågade han dem: ‘Och ni, vem säger ni att jag är?’ Petrus svarade: ‘Du är Messias.” Markus 8:29

                      Frågan om relevans

”Den fråga jag ständigt återvänder till är: Vad är kristendom, och vem är Kristus själv – för oss i dag?” ur Motstånd och underkastelse. 

”Kristendomen existerar aldrig i ren form. Den tar sig alltid uttryck i olika kulturers former. Men eftersom kulturer och samhällen förändras blir vissa former med tiden irrelevanta. Och varje gång aktualiserar det frågan: Vad är kristendomen för oss i dag? Frågan om dess relevans är ständigt aktuell. Det uttryck som kristendomen tog under sjuttonhundratalet behöver inte nödvändigtvis betyda något för oss i dag. Vi lever i en helt annan tid. Men vad betyder Jesus för oss i dag? Hur kan hans död, uppståndelse, ord och handlingar i dag forma och upplysa oss i vår strävan efter att leva ett liv som hans lärjungar? Svaren är aldrig självklara, men att vi ställer oss frågan är ett steg i rätt riktning.”

Ord att tänka på: Jesus är inte bara mannen från Galileen utan även historiens Herre. Hans liv ger styrka och relevans för vår tids frågor. 


Anden – en gåva till oss alla!

7 mars, 2007

Äger en andaktsbok som följt mig sen januari 1994. Fick den i 50-årspresent av två vänner. Boken heter ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma. För varje dag på året finns en hänvisning till en text i Bibeln, ett citat ur någon av Bonhoeffers böcker, en kommentar och det hela avslutas med ord att tänka på. Att reflektera över orden och tankarna ger mig perspektiv och ork att ta mig an dagen. Jag delar med mig av dagens texter 7/3.

 

 

”Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål,
med de ord som Anden ingav dem.”      Apostlagärningarna 2:4

               

 

            Anden: gemenskapens gåva

 

”Den helige Ande har behagat ge sig åt gemenskapen,
inte åt individen. Det är den samlade gemenskapen som
får ta emot Anden och som förs till koinonia genom anden.”  Gesammelte Schriften

 

 

”Ingen har förtur till den helige Ande. i motsats till
Gamla testamentets tid, där Anden kom till ett fåtal utvalda,
är Anden i vår tid till för alla – för kvinnor så att de får
kraft i sin tjänst, för de unga så att de får visioner, för de
gamla så att de har sina drömmar – för alla så att de kan njuta
av Andens gåvor och frukter. Anden ger oss sin kraft på olika
sätt, men vi bör vara vaksamma när människor säger sig ha fått speciella uppenbarelser. Det är mycket mer sannolikt att Anden avslöjar sin vilja för många än för några få.”

 

 

Ord att tänka på: Anden är Kristi gåva till många och den gör
de många till ett.