Vilken tur, jag behöver inte vara diplomatisk!

17 oktober, 2007

Per Gahrton hävdar i en artikel i Sydsvenskan att ”Kina kan påverkas.” Men det kräver diplomatisk och taktisk finess:Den som vill påverka den kinesiska politiken måste behandla Peking-regimen enligt vissa regler. Kritiken bör inledas med beröm för de förbättringar som faktiskt skett. Det kan tyckas märkligt att en enpartiregim skall uppfostras som ett besvärligt barn, men erfarenheten visar att det fungerar” skriver Per Gahrton (mp). Han var ordförande i Europaparlamentets Kinadelegation 1997-2002.

Jag har stor respekt för Gahrtons  långvariga erfarenheter och skulle om jag vore diplomat eller förtroendevald politiker som planerade ett besök i Kina, verkligen ta till mig av råden och med stor sannolikhet också följa dem. 

Nu är jag varken det ena eller det andra och kan därför säga som det är. Kina har inte ens tagit de första staplande stegen, möjligen har de börjat krypa, mot demokrati och erkännande av mänskliga rättigheter.  Människor fängslas, torteras och avrättas i ett förfarande antal. Ingen rätt fri åsiktsbildning. Ingen organisationsfrihet t ex rätten till facklig organisering.

Vi upplever att Kina blivit friare, men det vi ser är en statstyrd roffarkapitalism, där det globala kapitalet gör glädjeskutt bakom fraser om ”dialog” Jag skulle inte bli förvånad om Carl Bildt utan generade krumbukter skulle välkomna en försäljning av Jas Gripen till Kina om de bara ville köpa. Ett motiv skulle säkert bli, att en sådan försäljning skulle underlätta ”dialogen”.

Fortfarande pågår övergreppen mot Tibet, utan att det så kallade världssamfundet ens vill vidröra frågan. Kina tvingade FN till ett förnedrande – ”vi beklagar djupt” – krossandet av demokratirörelsen i Burma. Jag anser, möjligen lite naivt, att skall det kunna bli dialog, då måste jag åtminstone med någorlunda kraft hävda en åsikt. Jag kan fortfarande inte förstå hur IOK och dess ekonomiska uppbackare ens kom på tanken och än värre, beslutade om olympiska spel  i Peking.

Eftersom jag inte är diplomat säger jag det väl en gång till – Bojkotta Peking-OS!


Vi beklagar, men hur kunde det här hända?

10 oktober, 2007

Jag läser i både Dagen och DN, att FN ”djupt beklagar” händelseutvecklingen i Burma. Jag driter fullständigt i, vilken diplomatisk tyngd säkerhetsrådets uttalande kan tänkas ha. I min simpla folkliga tolkning innebär uttalandet, att FN anser att Burma drabbades av något som kan liknas vid en oförklarlig naturkatastrof. Uttalandet kan också gömma ett underförstått men…

Det är ju beklagligt att militärjuntan ansåg sig tvungen att banka munkar, nunnor och studenter sönder och samman, men vad hade de på gatorna att göra?

Det var ju beklagligt att de kinesiska säkerhetsstyrkarna ansåg sig tvungna att banka studenterna sönder och samman på Himmelska Fridens Torg, men vad hade de på torget att göra?

Det var ju beklagligt att Pinochet stödd av USA var tvungen att döda Allende och banka det chilenska folket sönder och samman, men varför i all sina dar skulle kopparn nationaliseras?

Det var ju beklagligt att USA-utbildade militärer ansåg det nödvändigt att mörda jesuitprästerna, men varför skulle de protestera mot att El Salvadoranska bönder bankades sönder och samman?

Bojkotta Peking-OS!


Arresteringarna fortsätter!

8 oktober, 2007

Kyrkans Tidning (KT) skriver i sin nätupplaga att: ”I Burma fortsätter samtidigt – och inte bara i Rangoon – säkerhetsstyrkornas nattliga jakt på oppositionella. Militären har visserligen släppt en del av de gripna, men samstämmiga uppgifter vittnar om att arresteringar fortgår.”

Militärjuntor och diktaturer förändras inte. Arresteringar skall helst ske på nätterna! Så gjorde Stalins hemliga polis. Gestapo använde också taktiken. Varför skulle Militärjuntan i Burma frångå erfarenheterna från sådana läromästare? 

Bojkotta Peking-OS!


Är hoppet verkligen ute?

30 september, 2007

 ”Upproret i Burma är över. Militärdiktaturen vann och hoppet är ute för en ny generation burmeser.” Så drastiskt sammanfattar den svenska diplomaten Liselotte Agerlid läget enligt SvD.

Återigen får vi uppleva hur en fredlig folklig resning slås ned med militärt övervåld och det så kallade världssamfundet står handfallen och handlingsförlamad.

Jag ser med sorg och bedrövelse på vad som nu väntar alla dem som deltog i resningen. SvD:s medarbetare Bertil Lintner skriver: ”Rapporter finns om tusentals gripna, både munkar och civila. Med stor sannolikhet torteras de just nu till oigenkännlighet.” I två enkla meningar sammanfattar Lintner, den fasansfulla verklighet som väntar tusentals av dem som modigt deltog i demonstrationer med krav på demokrati. Hur många sådana korta meningar har vi läst sen andra världskriget? Det har blivit åtskilliga under min livstid!

Jag kan bara hoppas, att omvärlden inte återigen visar sin enorma förmåga att glömma och gå vidare. Alla diktaturers bästa allierade är ju glömskan. Det finns ju så många andra krisområden som omvärlden koncentrerar sig på och som diktaturer lik den i Burma hukar sig bakom. Låt det inte hända!

Jag för min del lovar att inte släppa taget om Tibet och Burma. De får bli min ålders Vietnam och Chile! 

Bojkotta Peking-OS!!


Vad säger Humanisterna?

25 september, 2007

Vi har nu i flera dagar läst i tidningarna och sett på TV om hur Buddhistiska munkar och nunnor demonstrerar mot regimen i Burma. Jag har ända sedan Vietnamkrigets dagar haft en mycket stor respekt för dessa militanta munkar och nunnor. När de väl bestämt sig är det ingenting som kan tysta deras protester. De är också uthålliga i sina strider. Det är ingen risk att någon blir övergiven som allierar sig med dem eller deltar i protesterna!

Jag har upptäckt, mitt i det allvarliga och det hemska som kan drabba dem som protesterar, att jag ofta tänkt på förbundet Humanisterna, när jag läst tidningar, lyssnat på radio eller sett på nyheterna i TV. Humanisterna skriver på sin hemsida”Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället.”  

Vad säger Christer Sturmark, Morgan Johansson eller Björn Ulvaeus? Vore det bättre om munkarna och nunnorna drog sig tillbaka till klostren och ägnade sig åt lite privatreligiositet, istället för att riskera livet på gatorna och kräva demokrati åt folket?