Rapport från en debattkväll i Bjuråker

13 september, 2013

Jag har under några dagar försökt få till en fortsättning på mitt förra blogginlägg: Vafalls? Konservativ, jag!? Det vill sig inte, så jag försöka prestera en kort rapport från debattkvällen mellan Per Svedberg och mig den 11 september på Bjuråkers församlingshem.

Jag får väl börja med att be om ursäkt för det uteblivna kaffet. Det ska aldrig hända igen! Det var också lite irriterande, att HT missade att ta med att jag inte bara kandiderar lokalt för Kyrkans framtid utan också för Frimodig kyrka till stiftsfullmäktige.

Örjan Fridner och jag planerade två samtalskvällar, vilka höll på att frysa inne, men Per Svedberg räddade situationen genom att ställa upp. Det Per och jag lyckades prestera var inte direkt en samtalskväll, utan det blev en debattkväll, med allt vad det innebär. Hetta och en hel del missförstånd. Lite ilska, men mest ändå mycket av gott humör. Jag var glad när jag gick hem på kvällen. Skrev också till Per och sa att det här gör vi om i en framtid.

Jag ska inte försöka göra en recension av vare sig hela debatten eller av de argument min motdebattör använde sig av. Det jag kan säga är att jag inte lyckades att slå hål på Per Svedbergs försvarslinje, att vi som motsätter oss partiernas engagemang egentligen vill utestänga enskilda partimedlemmar. Där hamnade vi och jag kom inte vidare. Vilket för min del innebar att jag missade att kommentera andra viktiga frågor. T ex Per Svedbergs syn på kyrkoherderollen, att enbart vara en tjänsteman under kyrkorådet. Det kunde ha varit en bra utgångspunkt för en diskussion om Svenska kyrkan som en episkopal kyrka. Jag tror ändå att debatten, i vart fall inte var sövande, utan bidrog till att klargöra något lite av de skilda uppfattningar Per och jag stod för. Journalisten verkade tycka att det var en intressant debatt och Per och jag får väl sträcka lite på oss, när journalisten avslutar sin artikel med: ”Med fler åhörare hade kanske kyrkovalet blivit den riktiga debattvinnaren.”

Som det framgår av artikeln, så var inte debatten någon publikmagnet. Vad jag kunde se fanns ingen som kandiderar till kyrkofullmäktige vare sig det gällde Socialdemokraterna eller Kyrkans framtidn närvarande. Vilket får väl sägas vara en besvikelse. Däremot var det glädjande och värmande ända in i hjärteroten, när tre kamrater från Frimodig kyrka åkt ända från Iggesund för att lyssna på debatten.

Debattkvällen har gett mig en hel del idéer om hur vi ska gå vidare med att bygga organisationen efter valet, men det återkommer jag till, när vi diskuterat frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,