Låt kyrkklockorna i Bjuråker-Norrbo församling dåna dygnet runt!

27 juni, 2014

Det har de senaste tiden diskuterats en hel del om ringandet i kyrkklockor i samband med demonstrationer av Svenskarnas parti. Ringandet i kyrkklockorna skall, enligt många, vara ett återupplivande av en gammal kyrklig tradition. Efter vad jag förstår så är påståendet falskt. Kyrkklockor har inte, historiskt, använts för att varna. Det är en myt av samma klass, som myten att midsommarstången skulle vara en rest från förkristen tid. Stången kom som så många andra av våra ”äktsvenska” traditioner från Tyskland. Möjligen på 1800-talet. En del av kommentarerna kring klockringningen i Visby under Almedalsveckan blir smått patetiska, när det påstås domprost Hermansson är modig, när han låter kyrkklockorna ringa vid ett möte anordnad av Svenskarnas parti. Vari modet består, är det ingen som förklarar.

Så här tänkte jag, tills jag läste en ironisk kommentar av min gode vän Andreas Holmberg, vars åsikter jag har stor respekt för. Andreas skrev kommentaren till en artikel om ringning av kyrkklockor i Visby i Kyrkans tidning:

”Det är bra att Mats Hermansson vill ringa och varna för de 681 nynazisterna i Svenskarnas parti. Men det som är RIKTIGT bra är att ringningen sker just när självaste riksdagspartierna samlas till möte, så att även de hör och inser att Svenska kyrkan inte står bakom deras rashygieniska idéer om att det på något sätt hör till välfärden att slippa föda handikappade barn. Ni vet det där med att vi numera erbjuds uppspårning och avlivning av t.ex. foster med Downs syndrom (de där som inte blir fridlysta ens efter 18:e veckan som ”normala” och av samhället önskade foster blir). Bra att du ringer så att ALLA partier hör, Mats Hermansson!”

När jag läste Andreas kommentar blev jag glad och upplivad. Tänk om kyrkan använde sina kyrkklockor, inte för att varna för vad 681 nynazisterna i Svenskarnas parti kan tänkas ställa till med i framtiden, utan låta kyrkklockorna väcka människor till insikt om vad som faktiskt sker. Det har, som jag förstått saken, alltid varit kyrkans och den kristnes plikt, att sprida evangelium och samtidigt påpeka att omvändelse är av nöden. I ett sådant syfte kanske ringning i kyrkklockor skulle fylla en uppgift. Som sagt inte för att varna, utan att påtala att staten med stöd av, vad jag förstår alla partier (åtminstone i Gävleborgs landsting), ägnar sig åt en nazistisk praktik, att sortera ut  vissa människor som mindre värda eller som Birger Schlaug skrev i ett blogginlägg:

”Tekniken förändrar normer, värderingar, uppfattningen om normalitet. Det som tidigare betecknats som rashygien, och som förknippades med nazisterna, är idag vardagsmat eftersom gentekniken förflyttat vad som uppfattas som moral, etik och värdighet. Utsorterande av foster som inte skulle bli friska A-människor tillhörde nazismens tankegods, nu tillhör det flertalets. Vi sitter på ett sluttande plan, märker inte att vi glider och varje läge på planet för en stund blir normalitet. Det är i alla fall ganska smart om vi inser att det är så det förhåller sig. Allt annat är ju bara en form av livslögn.”

Jag får intrycket, argumentera emot om ni tror annat, att Svenska Kyrkan och dess biskopar stöder landstingens ”uppspårning och avlivning av t.ex. foster med Downs syndrom…” som Andreas Holmberg skrev i sin kommentar i Kyrkans tidning. Mycket bra och sant formulerat! Om församlingar och kyrkoherdar i Gävleborg anser att ringning i kyrkklockor inte är en bra metod att väcka människor, vilket jag kan ha förståelse för, är det ändå fullt rimligt att förvänta sig, att våra kyrkoherdar och andra präster i sina predikningar och på annat sätt påtalar den nazistiska praktik som landstinget ägnar åt och med kraft tar avstånd. Då kunde vi tala om mod! Det skulle vara en kristen hållning. Tänk er vilken upplevelse det skulle vara, om Gävleborgs alla kyrkoherdar skulle bli kallade inför domkapitlet och biskop Ragnar för att stå till svars för sin kristna hållning, att värna om allas lika värde! En förutsättning är väl ändå, att foster med t ex Downs syndrom får leva! Vad svarar kyrkan på Martes fråga?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Jag är nästan förstummad av häpnad!

11 december, 2007

När det gäller min syn på aborter har jag redovisat den, bl. a i ett inlägg i augusti: Vilka talar vi till?  Jag bejakar och accepterar den nuvarande abortlagstiftningen. Det är också fullt rimligt, att det är kvinnan som har rätten att ensamt fatta beslutet om eventuell abort. Däremot anser jag, att de flesta aborter är samhälleliga misslyckanden. Men det är en helt annan diskussion.

Ovanligt sent läste jag dagens Brännpunktartikel i SvD, artikeln var intressant och mycket läsvärd. Men jag skulle nog ha överlämnat artikeln i minnets vanskliga vård, om jag inte bland blogginläggen, som kommenterade artikeln, stött på följande inlägg från vilket citatet är hämtat. 

”Här gör artikelförfattaren ett litet tankefel. Man menar förväxlar rätten till liv med en ickeexisterande rätt att leva av en annan människa för att sedan med våld pressa sig ur denne utan tillåtelse. Ibland med dödlig förjd. Någon sådan rätt finns inte, lika lite som det finns en rättighet att döda någon och äta upp denne för att inte svälta till döds.” (Jag har inte rättat något i inlägget.)

Jag har inte tidigare mött argumentet att fostret skulle vara en främmande inkräktare, inplanterad i kvinnans kropp av – ja av vem? Utomjordingar? Det är inte bara så att fostren kräver att få leva av en annan människa, de pressar sig också med våld och utan att fråga om lov, ut ur kvinnans kropp.

När jag surfade runt upptäckte jag att argumentet var hyfsat vanlig, det är tydligen bara jag som gått med en papperspåse över huvudet och varken sett, läst eller hört de här argumenten. Finns det inte ett finare ord för sådan okunnighet – ignorans? 

Jag kommer nog länge få knepiga associationer, när jag får höra att någon i min bekantskapskrets är gravid.

Det är väl inte Rosemarys baby!