Är Gud politisk?

5 oktober, 2007

Det gläder mig när jag läser i Dagen att samtalet mellan EFK Ung och Källstrand och Lindgren skall få en fortsättning. Det är viktiga frågor för alla kristna och våra organisationer, hur vi ska agera samhälleligt. Hur blir vi världens ljus och salt?

Joakim Elsander ger, i en kommentar till artiklarna i Dagen, mig en nostalgikick med en video med Brian McLaren. I videon förklarar Brian, om jag nu förstått engelskan rätt med hjälp av bönen Fader vår, varför vi måste ta ställning i denna världen. Det hände ibland att jag som distriktsordförande för Broderskaprörelsen i Västmanland fick frågan om det verkligen var rätt av kristna att vara politiska. Det var inte helt ovanligt att jag svarade, att jag tolkar bönen Fader vår, bokstavligt. Att i jag det fallet är fundamentalist. Vi ber: ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Lika lite som vi förväntar oss att det dagliga brödet, utan våra egna ansträngningar, skall komma från himmelen. Lika lite kan vi bara sitta och vänta på att Guds vilja ska på våra arbetsplatser, bostadsområden, skolor och i politiken, om inte vi är beredda att ställa upp som Guds händer och fötter.

I arbetet för Guds rike på jorden får vi kristna inte vara för fina för att söka samarbete med alla goda krafter som arbetar i samma riktning. Den heliga Anden kan beröra vem hon vill och då ska inte vi tacka nej. Så när Källstrand och Lindgren lite insinuant frågar om det kan bli Attac som EFK Ung samarbetar med nästa år, bör EFK Ung lugnt svara: Attac kanske är bättre samarbetspartners än kristna som glorifierar USA:s krig i Irak.

Om vi eftersträvar en värld där rättvisa och rättfärdighet råder, då blir vi automatiskt politiska, men behöver inte bli politiserade. Alternativet är att vi reduceras till välgörenhetsorganisationer som lappar och lagar och ger löften om en bättre tillvaro bortom tiden.


Vad ni än gör – bojkotta inte Coca-Cola!

22 september, 2007

Det pågår en intressant diskussion i Dagen om hur politisk en kristen organisation får vara. Sådana diskussioner poppar upp från och till och nästan alla har  samma ursprung. Någon kristen organisation, församling eller nätverk anser att kristna inte enbart skall ägna sig åt välgörenhet, utan hävdar att kristna måste vara solidariska, mot människor och miljö. Kritiken brukar alltid leda till anklagelser om att organisationen blir för mycket vänster.

Den här gången är det tydligen EFK Ung som hoppat över skaklarna. Som utomstående och gammal vänsterkuf verkar inte övertrampen alltför skrämmande. EFK Ung har tydligen nekat en artist att uppträda. Artisten delar EFK Ungs tro, men stödjer USA:s krig i Irak. Ateistiska artister och hör häpna liberalteologiska grupper har tydligen fått framträda. Ett ytterligare bevis för grav vänsteravvikelse är att Coca-Cola bojkottades vid EFK Ungs festival Frizon. Kombinationen ung och bojkott av Coca-Cola leder per automatik till domen – EFK Ung har blivit en politisk lekstuga!

Jag hoppas diskussionen fortsätter för den är viktig. Jag lär mig aldrig att förstå varför våra kristna församlingar och organisationer inte kan ta ställning och bekämpa orättfärdiga strukturer som som leder till krig, förtryck och fattigdom. Det känns verkligen konstigt, att allt sådant arbete skall bedrivas någon annanstans, men inte i våra egna sammanhang. Jag anser att lite mer av profetisk diakoni är av nöden.