Vilka frågor får jag som kristen ha åsikter om?

4 oktober, 2007

I dagens SvD har Morgan Johansson och Christer Sturmark en intressant och läsvärd presentation av en rapport till Europarådet angående kreationismen i Europa.

Trots att artikeln är mycket informativ om styrkan i kreationistiska uppfattningar i USA och hur den arbetar i Europa, stannade jag ändå till inför följande mening: ”Religionsfriheten ger inte religiösa förkunnare rätt att trampa in på vetenskapens domäner.” (En liten fråga, mer för formens skull. Ingår meningen i rapporten som Europarådet skall ta ställning till?)

Vilka samhälleliga konsekvenser skall, enligt Johansson och Sturmark, kravet leda till för t ex troende kristna? Jag är en kristen förkunnare, om än i liten och mycket begränsad omfattning. Vilka vetenskapsområden är jag utestängd ifrån? Det är väl ingen vildsint gissning att evolutionsläran, oavsett vilka uppfattningar jag har, är tabu för mig. Hur är det med andra områden inom biologin? Bör hela det vetenskapliga fältet vara tabu för en kristen förkunnare?

Hur är det med andra vetenskapliga områden? Astronomi? Kanske är det bäst att tabubelägga den vetenskapen också? Ligger farligt nära skapelsefrågor. Hur är det miljö- och klimatfrågor? Är det inte fara värt att vi kristna börjar tala om vårt förvaltaransvar inför Guds skapelse? Det är nog bäst att överlåta frågan till ateister och nyliberaler.

Upptäcker till min förvåning, att de flesta akademiska vetenskapsområden nog är uteslutna för åtminstone kristna förkunnare. Möjligen med ett undantag – nationalekonomi. Nationalekonomerna har en märkvärdigt likartat ordval och tonfall som kristna teologer: ”Ibland går det upp, ibland går det ner! Ha is i magen! Sitt still i båten! Sälj inte nu, aktier är ett långsiktigt sparande! Om någon nyser i Singapore kraschar börsen i New York. Ekonomins vägar är outgrundliga!” Ja ni kan säkert fylla på ytterligare insiktsfulla nationalekonomiska sanningar.

När vi nu har konstaterat hur omvälvande kravet att: ”Religiösa förkunnare inte får trampa in på vetenskapens domäner”, egentligen är. Då inställer sig genast frågan, hur tänker sig Johansson och Sturmark säkerställa att vi hålls utanför vetenskapen? Ateistiska åsiktspoliser vid universitetsportarna? Förhandscensur att inga anstötliga åsikter trycks? Distributionsförbud, om det ändå skulle tryckas ickelovliga religiösa åsikter? Kan kombineras med böteshot för de distributionsföretag som mot reglerna distribuerar förbjudna böcker. Det kan ju tänkas att religiösa förkunnare nästlar sig in på universiteten och ve och fasa t o m lyckas bli lärare! Det kan säkert motverkas med ett omfattande anonymt angiverisystem.

Jag vill i all enkelhet förorda, i motsats till Johanssons och Sturmarks förbudslinje, det öppna demokratiska samtalet. Den har visat sig vara en framgångsväg tidigare och torde hålla länge än.