Hur lyder frågan?

28 maj, 2009

Fick en aha-upplevelse när jag alldeles nyss läste en artikel i DagenKD:s politik skall stötta alla familjeformer. Jag blev påmind om ett väggklotter, som jag stötte på för första gången tidigt 80-tal i en tvättstuga på 1:a Bjurhovdagången i Västerås: Om Jesus är svaret – vad är då frågan?

Det var inte förslaget att KD skulle stötta alla familjeformer, som fick mig att minnas väggklottret. Det var den förväntade reaktionen från t ex Tuve Skånberg, som fick minnescellerna att gå i gång. När människor kommer till kyrkor och församlingar med sina frågor och svårigheter, då skall vi kristna enligt Skånberg (och tydligen också samhället) inte utgå från människornas faktiska situation och svårigheter, utan svara med ett påstått ideal:

– Men när det gäller sammanhang där normer överförs, som i skolans värld, eller på föräldrautbildningar och familjerådgivning i kommunal regi, så är det viktigt att samhället uttalar vilken typ av familj man vill stödja. Det är den där barn lever med sin biologiska mamma och pappa. Samhället måste stå för det ideala.

Jag frågar mig. Hur lyder frågan, enligt Tuve Skånberg, som Jesus är svaret på? Jag får ofta känslan av att många av oss kristna tenderar att se formen som huvudsak, när det borde vara innehållet.

Jag avslutar mina något luddiga funderingar med min dagliga andakt med Dietrich Bonhoeffer sammanställd av Charles Ringma. Dagens andakt sammanfattar i mångt och mycket det som styr mitt handlande i Bjuråker-Norrbo församling. Texterna är också betydelsefulla för mitt engagemang i Öppen Kyrka-en kyrka för alla (ÖKA), men mer om det när vi närmar oss valet. 

Tänk på svunna tider,/ framfarna släktens år./ Fråga din far, han kan berätta,/ de gamla, de vet att förklara,/ När den högste gav land åt folken/ och skilde dem från varandra,/ när han fördelade deras områden/efter gudasönernas antal,/då blev Jakob Herrens andel/Israel hans arv och egendom. (5 Moseboken 32:7-9)

Resurser i gamla lärdomar

”Men precis som förmågan att glömma är en Guds gåva, är minnet, återkallandet av läxor vi lärt, en viktig förutsättning för att leva ansvarsfullt.” (Motstånd och underkastelse)

Under årens lopp har vi byggt upp en kunskapsbank genom relationer och situationer. Den kan hjälpa oss att fatta riktiga beslut. Men vi bör ändå alltid se gamla lärdomar som en resurs och inte som en uppsättning regler att följa. Vad man lärt i gångna tider har ett värde endast om det tillämpas på det nuvarande med känslighet och flexibilitet.

Ord att tänka på: Den vishet vi samlar under årens lopp måste ibland justeras, anpassas och växa för att ha relevans.

 

Andra bloggar om: , , , , , , ,