Där det finns förtryck, sipprar alltid ett motstånd fram. En gammal sanning som glädjande nog står sig än!

23 juni, 2015

När jag tidigare i dag läste Amineh Kakabavehs debattartikel, ”Männens diktatur har rotat sig i förorten” i Expressen, var min första tanke ”vad var det jag sagt?” I nästa ögonblick insåg jag att tanken bara var ytterligare ett tecken på manligt övermod. Jag har ju inte sagt nånting, det är modiga kvinnor som vågat höja sina röster, som sagt något av värde. Det enda jag gjort är, att jag stött och stödjer, det de säger. Det ger ingen anledning till mallig självgodhet!

Amineh Kakabaveh berättar om en sanning som inte är ny och som varit synlig för alla som inte valt att blunda eller slagit dövörat till när kvinnor berättat om sin verklighet i förorten. När kvinnor likt Kakabaveh berättat, har män raskt rusat till förtryckarnas undsättning och med stort darr på rösten, hävdat att kvinnorna, som berättar är psykiskt sjuka med fobier av allahanda slag och säkert också medelklasskvinnor, som ingen bör lyssna på. Reaktionen påminner, om hur en del män reagerar, när mäns våld mot kvinnor avslöjas. Som ett brev på posten kommer påståendet, att alla män minsann inte slår! Vilket är sant, men som Grupp 8 och andra kvinnorörelser lärde mig att inse, att visserligen är det så, att alla män inte slår, men det är män som slår! Den lärdomen bör även männen i förorten ta till sig. Alla muslimska män förtrycker inte, men det är muslimska män som förtrycker. Det går inte heller att frånsäga sig ansvar, med att inte tillhöra dem som förtrycker. Vi män måste ta vårt ansvar och stötta våra systrar som gör motstånd.

För något år sedan var jag ytterst frustrerad över den, i mitt tycke, föraktfulla tystnaden bland politiska partier, när t ex Nalin Pekgul berättade om den nya och oroande utvecklingen i förorten. Hon om någon hade kunskaper om i vilken riktning utvecklingen tagit. Svaret från både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (två partier som stått mig nära genom åren) var fientlig tystnad och smygkampanjer om islamofobi. Nu ser jag med stor glädje, att allt fler kvinnor berättar och till slut lär väl partierna också inse vad som är på gång och kanske börja agera. Visserligen sent, men ändå!

Jag vill också påminna om ytterligare en gammal sanning, som fortfarande, glädjande nog, äger sin giltighet. De förtrycktas frigörelse är dess eget verk! Gubbar, av alla trosriktningar (även ateister) ta Gud i hågen och ställ er på de förtrycktas sida och sluta med alla jamsande bortförklaringar! Det finns inte tid till det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,