Vissa politiska traditioner och uppfattningar verkar var gjutna i betong

16 december, 2011

Det är inte förvånande att socialdemokraterna ansluter sig till regeringens förslag, att vidga FRA:s arbetsuppgifter och erbjuda Säpo och rikskrim dess tjänster. En politisk tradition vi medborgare kan lita på, är att socialdemokratin inte tycks ha några spärrar vad gäller övervakning av människor. Vi något äldre och gråhåriga medborgare minns alla skandaler, lögner och förnekanden när IB avslöjades. Socialdemokratin skapade en egen underrättelseorganisation (i folkmun kallad SAPO). De socialdemokratiska arbetsplatsombuden, vars uppgift var att kartlägga kommunister och misstänkta kommunister runt om på svenska arbetsplatser. Den socialdemokratiska underrättelseorganisationen samarbetade med IB. Systemet påminner om ett system i ett nära grannland till Sverige. Märkligt nog är det förvånansvärt lite kartläggning om omfattningen av den socialdemokratiska underrättelseorganisationens verksamhet. Organisationen var en ren partiangelägenhet och stod under partiledningens kontroll. (Källa för minnet: Wikipedia) Juholt  går i de stora partiledarnas fotspår, när han nu tillsammans med regeringen skapar förutsättningar för en massiv kartläggning av medborgarna i landet. Förutsättningar som Erlander och Palme bara kunde drömma om.

En fråga i denna sena timme blir ganska naturligt. Var finns arkiven? Verkar organisationen fortfarande? Den som vill kan ta del av en spännande roman, ”Borgen” av Olle Sahlström. Boken tar sin utgångspunkt just i de nämnda frågorna. Romanen bidrog till att Olle Sahlström fick sparken som ombudsman från LO.

Socialdemokraternas samarbete med den moderatledda regeringen påminner oss om en tradition, gjuten i betong, i svensk politik. Det är bara socialdemokratin som får samarbeta eller göra överenskommelser med Moderaterna. Om något parti t ex MP tar sig före och samarbetar med moderaterna blev det, före de sociala mediernas tid, en insändarstorm om svek. I dessa dagar fylls bloggosfären, Facebook och Twitter av fördömanden över sådana oerhörda tilltag. När socialdemokraterna gör samma sak, som nu med FRA, då fyller socialdemokrater sociala medier med devota hyllningar av Juholts överlägsna intellektuella kapacitet. (Jodå. jag har läst brevväxlingen.)

Självfallet skall jag inte sitta här och kasta gurkor omkring mig när jag sitter i ett växthus. Jag har också mina uppfattningar som är ristade i sten. I slutet av 60-talet hade vänstertidningen Tidsignal en talong som läsarna kunde använda och anmäla, att man var en säkerhetsrisk. Som ansvarsfull medborgare följde jag uppmaningen och skickade in namn och adress till Säpo. Ungefär vid samma tid deltog jag i en militärpolitisk debatt (det blev många debatter de åren) i Spegelsalen i Sundsvall. Vid den tidpunkten var jag krigsplacerad som plutonbefäl med sergeants grad i en norrlands skyttebataljon. Jag förstår om ni är förvånade! I mitt avslutningsanförande sa jag morskt och karskt, att jag inte låter staten avgöra vilka krig  jag ska delta i, utan jag förbehåller mig rätten att själv ta besluten om vilka krig  jag anser vara rättfärdiga krig.  Den debatten hade två mycket trevliga följder. Dels blev jag inbjuden till en efterföljande pyttipanna med snaps på officersmässen på LV5. Dels sa min kompanichef vid en krigsförbandsövning vintern 70 i Ytterhogdal, ”Holtter, du har onekligen ledaregenskaper, men blir det krig, så kommer jag att se till att du hamnar i fängsligt förvar.” Alltid trevlig när någon tar ens åsikter på allvar!

Hör upp alla dagens övervakningsmyndigheter! Jag vill meddela att jag inte ändrat uppfattning sen 60-talet. Jag är fortfarande en säkerhetsrisk och låter inte staten bestämma åt mig, om den så pekar med hela handen, vilken/vilka som är fienden. Beviset är, att jag deltar i en massanmälan mot regeringen, militärledningen och riksdagledamöter, för krigsbrott i Libyen. Här ska ingen stat komma och skriva mig på näsan vilka jag ska hata!

Vill till sist påminna om och hylla en hjälte, Bradley Manning. I motsats till Manning, har jag aldrig behövt stå upp för mina ord i handling.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Några enkla förslag till Beatrice Ask och Morgan Johansson från en laglydig undersåte

13 december, 2011

Läser i SvD att justitieministern Beatrice Ask öppnar för möjligheten att även Rikskriminalen och Säpo skall få möjlighet att nyttja Försvarets radioanstalt, FRA:s tjänster. Den kände vänstermannen Morgan Johansson stöder förslaget och eftersom vår strålande sol, ordförande Juholt, vars intellektuella kapacitet vida överglänser alla nu levande politikers, (vågar jag tänka tanken även alla dödas) inte sagt något annat, så torde saken vara klar. Beslutet om vidgade möjligheter att nyttja FRA:s tjänster kommer att tas med överväldigande majoritet i riksdagen, vilket får en enkel undersåte, att med blossande kinder. entusiastiskt utropa – Vilken beslutspotent knapptryckande maktapparat vi har!

Visst finns det subversiva krafter som motarbetar förslaget, med påståenden att folkets älskade knapptryckande ledare, skulle ha ljugit. En oerhörd beskyllning. Varje laglydig undersåte visste, när beslutet togs, att även rikskriminalen och Säpo skulle få nyttja FRA:s tjänster. Om nu alla visste att det skulle bli så. Hur kan då våra knapptryckare beskyllas för lögn? Ett absurt påstående. Vilka är det som hävdar denna absurda tanke? Jo, reportrar! Den yrkeskår som gjorde allt för att undergräva vår strålande sol, ordförande Juholts, vars intellektuella kapacitet vida överglänser alla nu levande politikers (vågar jag tänka tanken, även alla dödas), auktoritet. Nu ger sig samma yrkeskår på våra modiga knapptryckare, med rena lögnaktiga påståenden. Journalister borde vara ett ”strategiskt hot” som makten verkligen borde ”kartlägga.”

Andra områden som kan utgöra ”strategiska hot,” borde statsmakten uppmärksamma. I USA tog Bush det modiga beslutet att bibliotekarier skulle rapportera vilka böcker människor lånar. Det här borde Beatrice Ask och Morgan Johansson ta till sig. Tänk vilka mängder av subversiva böcker det finns på bibliotek. Jag har personligen sett mängder av s.k överlevnadsböcker, där läsaren kan lära sig att överleva i naturen på rötter, myror, örter och granskott! Vilka har anledning att läsa sådana böcker? Självklart skumma individer som vill hålla sig undan lagen! Ingen laglydig människa får väl för sig att leva på granskott!?

Jag har också uppmärksammat ett ytterliga potentiellt ”strategiskt hot” som landets alla säkerhetstjänster borde kartlägga. Överallt, med fördel i landsbygden, finns dom. Mystiska bybastun, där människor samlas och vad de gör och samtalar om inne i bastun, det vet jag inte, men jag anar! De ägnar sig också åt mystiska initieringsriter! De badar bland isflak och kastar sig i snö! Det kan ju vara ett sätt att härda sig, som komplement till granskotten. Jag vet inte, men en kartläggning torde vara av nöden.

Här i Kyrkbyn bor en individ som tydligen försöker bygga upp ett nätverk omkring sig. Han smutskastar och misstänkliggör våra makthavare å det grövsta. Han drar sig inte ens för att baktala vår strålande sol, ordförande Juholt, vars intellektuella kapacitet vida överglänser alla nu levande politikers (vågar jag tänka tanken, även de dödas?) Han drar sig inte för att delta i en massanmälan av vår regering, militärledning och våra modiga knapptryckare för krigsbrott. Vilken oerhörd anklagelse! Alla laglydiga undersåtar vet ju, att USA, Nato och Sverige inte kan begå krigsbrott. De bombar ju bara andra länders befolkningar, som med all säkerhet är terrorister. Den här typen av individer finns överallt. Jag har mött dem i bloggosfären, Facebook och Twitter. Säpo borde kartlägga dessa människor och bl. a kontrollera vilka som trycker gilla för deras inlägg. Kunde kanske också vara av nöden, att vidtala någon i byarna att kontrollera och rapportera vem som hejar och ler mot dessa subversiva element.

Mina förslag skall inte tolkas som att jag känner misstro till landets säkerhetstjänster. Tvärtom! Jag somnar tryggt varje kväll. Det kanske inte går någon ängel runt vårt hus, men jag vet att Säpo finns där!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , ,


Vem bestämmer?

24 juli, 2008

I dagens SvD tillrättavisar FRA:s generaldirektör riksdagsman Birgitta Ohlsson och därmed också indirekt en hel hoper andra riksdagsmän. Kanske mer än hälften?

Mer än lovligt grötmyndigt förklarar generaldirektören att Birgitta Ohlsson totalt har missförstått FRA:s uppgifter. Det fascinerande med Ingvar Åkessons inhopp i debatten är att riksdagen fortfarande inte slutgiltigt har tagit i beslut i frågan. Ändå kan generaldirektören med bestämdhet hävda, att riksdagsledamöter har fel, när de försöker komma fram till hur integriteten för medborgarna skall säkras.

FRA är själv bidragit till att frågan växt i betydelse och skapat misstro bland riksdagsledamöterna. Enligt uppgifter i pressen har FRA avlyssnat både pastorer och andra enbart för att de haft kontakter i Ryssland. Nu sägs det, att idag skulle en sådan avlyssning inte kunna ske. Hur vet vi det? Ingvar Åkesson skriver:

”FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal. Frågan om brottsmisstanke är därför relevant för polisen men inte för FRA. FRA sysslar ju inte med brottsutredningar. Det integritetskänsliga intrång som sker genom avlyssning gäller utländska förhållanden, inte svenska. De utländska förhållandena måste också stämma med regeringens inriktning. De myndigheter som vill använda signalspaningen måste dessutom ha en fristående myndighets tillstånd.”

Det låter bestickande: ”FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal.” Men vad händer med alla ”ovanliga svenskar”? Det är ju inte så, att svenskar inte kan inbegripas i begreppet ”utländska förhållanden.” Det var ju det som drabbade de svenskar som hade kontakter med Ryssland. Alla som har några som helst kontakter med individer eller organisationer utomlands kan drabbas av avlyssning. De är ju delar av ”utländska förhållanden.”

Språkbruket, ”vanliga svenskar” är också intressant ur en annan aspekt. Vilket integritetsskydd har alla de människor bosatta i Sverige och som t ex inte är svenska medborgare? Räknas de till gruppen ”vanliga svenskar” eller är de delar av det abstrakta ”utländska förhållanden”? Det har betydelse för hur åtminstone jag ska tolka ”FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal.”  

Frågorna är många och det vore klädsamt om en statlig tjänsteman väntade tills den lagstiftande församlingen fattat sina beslut, innan han okunnigförklarar stora delar av dess ledamöter.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,


Ett odemokratiskt beslut.

29 juni, 2008

”Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa?” Skriver FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson i en Brännpunktsartikel i SvD. Åkessons argument har, medvetet eller omedvetet, samma bärighet som argumenten om att kritikerna mot FRA-lagen äventyrade svenska soldaters säkerhet i Afghanistan.

Att en riksdag är demokratiskt vald, innebär inte automatiskt några garantier för att den fattar demokratiska beslut. Vi har sett en mängd odemokratiska beslut, som antagits av demokratiskt valda församlingar de senaste åren. Bl. a antogs i USA Patriot Act under nästan kuppartade former av kongressen. Lagen innebar att domstolarnas roll i övervakandet av misstänkta, försvagades avsevärt. Har också för mig att lagen innebar att biblioteken på förfrågan från t ex FBI, skulle vara tvungna att uppge vilka böcker folk lånande.

Jag vet inte alla riksdagsledamöters känslomässiga bevekelsegrunder när den antog FRA-lagen och det intresserar mig inte. Oavsett om riksdagsmajoriteten inte vill mig illa, har den fattat ett odemokratiskt beslut. Ett beslut, som i slutändan kan drabba mig och många andra med oanade konsekvenser. 

Läs andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,    


Lyssna, Lars Friedner!

18 juni, 2008

Läser i Kyrkans tidning (Kt) att Svenska kyrkans generalsekreterare Lars Friedner inte upplever att den föreslagna FRA-lagen berör kyrkan. 

”Svenska kyrkans generalsekreterare menar att lagens tydliga inriktning på bekämpning av yttre hot mot riket gör lagen oproblematisk för kyrkans del.”

”Lars Friedner menar att om man ska leta möjliga problem med FRA-lagen, så skulle det kunna vara frågan om själavårdssekretess.” 

”Men det skulle bygga på att själavård sker via e-post, och det är ju väldigt långsökt.”

Jag tar mig för pannan och undrar om Lars Friedner verkligen är generalsekreterare i Svenska kyrkan med alla de internationella kontakter jag läser om bl. a i Kt varje vecka. När t o m jag i min lilla avkrok av världen får reserapporter från representanter för t ex Kristna fredsrörelsen via e-post om läget i olika delar i världen. Hur många internationella e-postkontakter varje vecka har inte Svenska kyrkan, centralt, i stiften och församlingarna? Alla sådana kontakter anses som potentiella hot mot rikets säkerhet och måste avlyssnas och kontrolleras. Jag tror inte att FRA kommer att sortera bort kommunikationer mellan Svenska kyrkan i Sverige och alla dess medarbetare runt om i världen. Inte heller kommer FRA att dra sig att lyssna till Kyrkans samtal med systerkyrkor och andra samarbetspartners i olika delar av världen. Det blir till att meddela alla som på skilda sätt har kontakter med SvK att de med all säkerhet blir avlyssnade av FRA. Som generalsekreterare borde Lars Friedner uppleva situationen något olustig.

Läser i Dagen att andra har en något mer realistisk bild av situationen. I en debattartikel befarar Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia och Karin Wiborn, missionsföreståndare, Svenska Baptistsamfundet, att FRA-lagen kan innebära en risk för deras arbete och dem de hjälper.  De skriver:

”Förutom att det innebär att nästan all kommunikation som e-post, sms, webbtrafik etcetera, även inom landet, kommer att avlyssnas, innebär det också risker för de som kommunicerar med svenska organisationer och privatpersoner.”

”Vi tvingas nu söka vägar att kryptera vår kommunikation och information för att skydda oss mot svenska statens avlyssning. Är detta rimligt?”

Jag hoppas att Lars Friedner läser debattartikeln i Dagen och gör en förnyad bedömning över vilka risker SvK:s internationella arbete kan utsättas för, om FRA-lagen beslutas i riksdagen.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,


Vilka avgör om ett beslut strider mot grundlagen?

17 juni, 2008

De senaste veckornas intensiva debatt om FRA-lagen har åtminstone hos mig väckt frågan om skyddet för vår grundlag. Grundlagen skall förhindra att staten på skilda sätt kränker våra medborgerliga rättigheter. Det finns ett omfattande regelverk för hur en grundlag kan ändras.

Men vad händer om ett beslut strider mot grundlagen? Den tänkta FRA-lagen strider, enligt mitt sätt att se, på en mängd punkter mot grundlagen. Uppfattningen delas tydligen av många. Förslaget till FRA-lag har ju fått, med rätta, öknamnet ”Lex Orwell” I många länder finns författningsdomstolar som prövar nya lagar mot grundlagen. Vi har ingen sådan instans i Sverige. Det är en riksdagsmajoritet som avgör om ett beslut är förenligt med grundlagen eller inte. I nattliga svarta stunder får jag känslan av att en riksdagsmajoritet skulle kunna avskaffa demokratin, när den så önskar. De behöver ju bara hävda att de minsann inte gör några ändringar i grundlagen, utan bara vill skydda landet mot yttre och inre fiender. De som inte har något att dölja kan fortsätta att utrycka sig fritt.

Från och till hävdas det från företrädare för alliansregeringen att vi ska lära av historien. Just nu bedriver Den historiska sanningsmyndigheten, Forum för levande historia en kunskapskampanj om kommunismens brott. Det var väl ändå inte om hur befolkningen, trots en mycket demokratisk författning, skall övervakas vi skulle lära oss av Stasi?

De partier som motsätter sig en författningsdomstol har att hitta ett annat system, som ger grundlagen ett säkrare skydd, än en nyckfull riksdagsmajoritet.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,


Säg nej till FRA-lagen även efter valet!

17 juni, 2008

I en fungerande demokrati har givetvis majoriteten rätt att fatta de beslut de önskar. Det innebär inte att alla beslut är demokratiska. Den nu diskuterade FRA-lagen blir inte demokratisk bara för att en majoritet, vald i demokratiska val, beslutar genomdriva beslutet.

Det jag som medborgare i ett sådant läge kan hoppas på, är att den minoritet som röstat mot ett odemokratiskt beslut, lovar att riva upp beslutet om och när de uppnår majoritetsposition. Läser i SvD att Vänsterpartiet och Miljöpartiet lovar att verka för att beslutet rivs upp efter en eventuell valseger 2010. Socialdemokraterna tvekar och säger genom Thomas Bodström: ”Partiet har inte tagit ställning, men jag anser att vi ska fortsätta att driva de förändringar av lagen som vi tidigare har krävt.”

Tänka sig, jag känner mig inte det minsta trygg med det löftet! Socialdemokraternas förslag till ändringar av lagen är inte mer demokratiska än alliansregeringens nuvarande förslag.

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,