Tro – en privat angelägenhet?

18 mars, 2007

Det händer allt som ofta att vi kristna får oss till livs: religionen är en privatsak och får inte försöka påverka politiken. Ibland känns det som om många sekulariserade människor blir så illa berörda av kristnas vittnesbörd, att det helst skulle önska att kristna inte försökte påverka överhuvudtaget. Jag har funderat mycket över det här förhållningssättet eller kravet från det sekulära samhället. På ett plan bejakar jag påståendet. Det vore ju inte bra om kristna hade makten i landet genom sina kyrkor eller företrädare. I vart fall skulle ickekristna bli, milt uttryckt, något missnöjda. Jag upplever inte heller att vi kristna i allmänhet har sådana maktambitioner.

 

Men ändå, ingen troende kristen kan stillatigande acceptera sådana påbud eller önskemål från det sekulära samhället. För visst berör budskapet i evangelierna och mötet med Jesus Kristus mig på ett personligt plan och som jag i tro och omvändelse får ta emot som en personlig gåva. Men det innebär inte att jag får stänga frälsningen inne och göra det till en privatsak, som jag praktiserar med andra religiöst intresserade.

 

Som kristen lever jag i världen och har ett ansvar för den. Det innebär att jag ser brister och orättvisor, som inte tillhör Guds avsikt med skapelsen. Tillsammans med andra, är det min kristna plikt att försöka rätta till bristerna och orättvisorna. I detta arbete får jag inte skilja mellan troende eller icke troende, utan samarbeta med alla av god vilja. Den Helige Anden kan använda sig av vem som helst och vem är då jag som skulle våga ifrågasätta? Det innebär att jag som kristen inte nöjer mig med att enbart hjälpa ”de svaga”, utan deltar och uppmuntrar till organisering för förändring.

 

När krafter i samhället vill få oss, att lite så där i skymundan, praktisera vår kristna tro. Måste Kyrkan trotsigt våga hävda: ” Vi är jordens salt och världens ljus. Vi har ett förvaltaransvar inför Gud. Vi kan inte stillatigande se hur jorden skövlas och människor missbrukas! Tillsammans med alla människor, oavsett tro eller icke tro kommer vi att axla det ansvaret och arbeta för en förändring.”