En viktig samhällsdebatt verkar gå på två skilda spår

29 november, 2016

I kväll ska jag inte bre ut mig, utan mer beskriva den förvåning jag känner, när jag följer samhällsdebatten. Det sägs ibland när enskilda människor inte når varandra med sina argument, att de talar förbi varandra och då blir det inget samtal, utan enbart monologer.

Jag får samma känsla när jag lyssnar till debatten om vinster i välfärden. Speciellt när det gäller vinster inom skolverksamheten. Det sägs, vilket jag inte har någon anledning att betvivla, att Sverige  är det enda land i Västvärlden som tillåter vinster inom en skattefinansierad skolverksamhet. Påståendet är så pass anmärkningsvärt, att alla de som försvarar vinster inom den skattefinansierade friskoleverksamheten borde gå i svaromål, men icke. Istället får vi höra anklagelser om socialism och slag mot den fria näringsverksamheten.

Kom igen och förklara er. Är påståendet falskt? Är alla länder, som inte tillåter vinster inom den skattefinansierade skolan, kommunistiska diktaturer av östtysk modell? Är de andra ländernas kvalité på skolverksamheten sämre än den svenska och framförallt är resultaten sämre?

Eftersom jag är för friskolor, men inte vän av vinstuttag ur den skattefinansierade verksamheten, är jag mycket intresserad av hur försvaret ser ut, varför vi ska ha en helt annorlunda regelverk för vinster än andra länder.

För samtalets skull. Förklara varför vi ska vara ensamma om vår princip?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Vad är det här för struntprat?

25 november, 2008

Läste en kort notis i Dagen att friskolor riskerar att gå i kaputten. Jag är inte direkt förvånad, utan har nog väntat mig att det skulle ske förr eller senare.

Däremot är det mycket förvånande att läsa: ”De elever som går i ett friskolegymnasium har inte automatiskt rätt till en plats i det kommunala gymnasiet.”

Vad är det här för struntprat!? En friskola finansieras med kommunala medel. Styrs och kontrolleras av myndighet. Självklart är en friskola en del av den kommunala verksamheten och ansvaret. Om en skola inte klarar ekonomin och konkar, då får väl kommunen rycka in och ta ansvaret för driften. Elever kan väl inte avstängas från rätten till undervisning bara för att de råkat välja fel kommunal utförare?

Eller kommer vi att få läsa att gamla inte har automatisk rätt till en plats i det ”kommunal äldreboendet” om den alternativa utföraren hamnat i ekonomiskt obestånd?

Alla fristående alternativ som finansieras med skattemedel är kommunala verksamheter och inget annat. Det spelar ingen roll om det är skolor, fritidsgårdar, förskolor, vårdcentraler, äldreboenden. Verksamheterna skall kontrolleras av kommunen och kommunen kan aldrig hävda att ansvaret för missförhållanden ligger hos någon annan dem.

Visst kan det kännas svårt att behöva sitta med Svarte Petter, men så är det och så måste det vara. Om en utförare inte klarar av verksamheten, då är det kommunens ansvar att se till att brukarna går skadeslösa.

Andra bloggar om: , , , , ,


Kommunalt finansierade privatskolor?

12 januari, 2008

Råkade titta in hos Dagen och blev påmind om gårdagens nyhet, att vissa friskolor vädjar om bidrag till verksamheten från föräldrarna. Trots att alla skolor, vad jag kunde förstå, hävdade att bidragen var frivilliga, upplevde jag det något förvånande att bidragen från föräldrarna var så lika. Uppenbart hade det utvecklats en oskriven lag om bidragens storlek. Det rörde sig inte heller om några småsummor – tusentals kronor/termin och elev.

Jag är inte någon motståndare till fristående alternativ i den kommunala verksamheten. Jag har själv varit med och grundat ett omsorgskooperativ i Västerås och också som ordförande lett verksamheten. Vi ansvarade på kommunens uppdrag för en förskola, fritids, fritidsgård och en hemtjänstkrets. När vi fick frågan om vi representerade någon form av privatisering brukade jag svara, nej.  Jag förklarade att: ”Vi är en fristående del av den kommunala verksamheten.” Samma definition gäller friskolor. De är inga privatskolor, utan fristående delar av den kommunala verksamheten. Om vårt kooperativ skulle ha behövt mer pengar utöver det vi erhöll från kommunen, skulle jag uppmanat styrelsen att söka mer pengar hos kooperativets ägare och inte hos föräldrarna eller gamlingarna.

För vi behöver ju bara tänka oss vilket ramaskri det skulle bli om föräldrar med barn i landets kommunala skolor skulle få ett brev med vädjanden om frivilliga bidrag till verksamheten. Krav skulle resas, med rätta, att ansvariga politiker borde avgå med omedelbar verkan. Är det då orimligt att samma krav gäller friskolor? De är inte privatskolor, utan delar av den kommunala verksamheten.

Jag upplever det inte orimligt om socialdemokrater och andra vill förbjuda vädjanden om ”frivilliga” bidrag. När skolor skapat en kultur av bidrag till verksamheten i storleksordningen 3 500 kr eller mer, då blir den ”frivilligheten” exkluderande. Som delar av den kommunala verksamheten, får inte friskolor utestänga elever. Skolorna kan hävda att bidragen är frivilliga, men hur stor är sannolikheten att den som inte har råd med bidrag i den storleksordningen, sätter sina barn i en sådan skola?

Bidragen är förtäckta terminsavgifter och då upphör skolan att vara en friskola och blir definitionsmässigt en privatskola och borde inte erhålla kommunal finansiering.