Som ett brev på posten.

7 oktober, 2008

Varje gång jag skrivit en insändare eller en debattartikel, ofta i samband med kvinnodagen, kring mäns våld mot kvinnor har jag fått uppleva något mycket intressant. Högst två dagar efter publiceringen dyker det upp, som ett brev på posten, insändare som påtalar att ”män minsann misshandlas av kvinnor.” Det är säkert sant, men det intressanta är att författarna till dessa insändare antyder att kvinnorörelsen på något sätt skulle fara med osanning, när de påtalar mäns våld mot kvinnor.

Förr eller senare dyker det upp artiklar och blogginlägg som hävdar att det inte förekommer något kvinnoförtryck, utan det är männen som är förtryckta av feministerna, som ingen vågar protestera emot. Pär Ström får exemplifiera den inställningen med sitt inlägg: Män kuvas av statlig feminism. Jag försökte mig på ett svar, men inte vet jag om det förde frågan framåt.

Varje gång jag på skilda sätt, skriftligt eller muntligt, deltar i diskussioner kring homosexualitet. Dyker det upp som ett brev på posten, frågor och synpunkter om den homosexuella livsstilen, ”Måste de så öppet visa upp sin sexualitet.” Eller upprörda frågor om, att homosexuella kräver, att homosexualitet skall betraktas som något normalt. Sådana krav känns tydligen som något mycket hotande av många.

Förr eller senare kommer det artiklar eller blogginlägg som hävdar att homosexuella inte är diskriminerade, utan att det egentligen är vi stackars heterosexuella, som får huka oss i samhället. Jag låter Fredrik Sidenvall representera åsikten att de homosexuella är vår nya överklass, som tydligen på något oförklarligt sätt driver oss andra till överdriven konsumism och vallfärder till alla våra gigantiska köplador. Även här försökte jag mig på, utan någon större framgång, att visa på ett alternativt synsätt.

När jag kliver in i debatter om diskrimineringen av muslimer i Sverige, då behöver jag inte vänta på något brev från posten, den ligger redan i brevlådan! Det är ingen hejd på alla uppgifter om hur vi svenskar hotas av ett ganska närstående muslimskt maktövertagande. Enligt många debattörer är det bara min naivitet som gör att jag inte inser faran. För en tid sedan skrev jag ett inlägg, med anledning av en artikel i Dagen som visade att Kristdemokrater i mycket hög utsträckning inte ansåg att muslimer var diskriminerade i Sverige.

Den efterföljande diskussionen blev väl inte alltför omfattande, men den visade att det finns individer och grupper som anser att det muslimska hotet är reellt. Nu är givetvis inte kommentatorsfältet i min blogg något sanningsvittne, så jag rekommenderar alla att läsa insändarsidor, nyhetsartiklar och TV-program och ni ska se att det inte är någon liten grupp som anser sig föra en frihetskamp mot muslimer.

Jag är oerhört fascinerad av den politiska debatten i Sverige av i dag. För visst är det intressant att få uppleva hur stora grupper anser att det egentligen är feminismen, gay-rörelsen eller muslimer som styr Sverige och förtrycker en tigande och kuvad majoritet. Än mer intressant blir det när jag försöker hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa tre grupper. För som jag ser det, kan inte alla ha rätt, trots att jag möter individer som på fullt allvar pläderar, att alla tre grupperna var för sig, i detta nu, förtrycker majoriteten och dominerar samhället. Jag får nog säga som auktionsutroparen, ”skilj er” när flera gett samma bud.

Jag avslutade ett av mina inlägg med: Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

När jag skrev inlägget missade jag feminismen. Det är kanske den som kommer till Bjuråker och tar makten? Vore det så illa – egentligen?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,

Annonser

Är majoriteten hotad i Sverige?

13 juli, 2008

När jag i Dagen läste artikeln: ”Färre kristdemokrater tror att muslimer diskrimineras” fick jag en känsla av igenkännande. Att mina egna alldeles privata erfarenheter bekräftades. Inte så, att jag har någon som helst kunskap om vad kristdemokrater anser om diskrimineringen av muslimer i landet. Har inte heller några egna erfarenheter som eventuellt skulle bekräfta uppgiften om att färre kristdemokrater, än andra partisympatisörer, tror att muslimer blir diskriminerade. Det som fick mig att säga till mig själv – så är det, var Daniel Pohls fundering i artikeln, att: ”Om man har en idé om att en viss grupp människor inte diskrimineras, är grunden ofta att man själv har en negativ bild av den gruppen människor, i det här fallet muslimer, säger han.”

När jag nu under några år surfat runt i bloggvärlden, och också deltagit i diskussioner och samtal, har jag ofta förundrat mig över tonen av bitterhet som präglar många människors uppfattning, när det gäller invandrarna och främst arabiska muslimer. Skulle man fråga en sympatisör till Sverigedemokraterna om muslimer är diskriminerade, då skulle svaret bli ett rungande nej! Det är vi svenskar som är diskriminerade! Inte invandraren eller muslimen! Invandrarna sägs ägna sig åt omvänd rasism. De kallar oss svenskar för ”Svenne!” De vill stoppa skolavslutningar i våra kyrkor. Svenska barn får inte bära landslagströjor på sig. I skolorna förbjuds svenska flaggor och inte får man sjunga nationalsången! Ja, det är inget hejd på eländet. Som grädde på moset får de också höra av representanter för Sverigedemokraterna, att invandrarna har ett förmånligare pensionssystem än svenska fattigpensionärer! Uppgiften om det förmånligare pensionssystemet är inte buskagitation av övernitiska sverigedemokrater, utan en uppgift som jag hämtat från Sverigedemokraternas hemsida. ”Kraftigt höja pensionerna för de seniorer som har det sämst ställt. Ingen svensk pensionär skall ha en månadsinkomst som understiger det äldreförsörjningsstöd som staten skänker till äldre invandrare.” Vid kontroll visar det sig att även svenskar tar del av äldreförsörjningsstödet och att den är, oavsett vad Sverigedemokraterna antyder, lägre än garantipensionen. (kolla här).

Det är inte bara så att vi svenskar är diskriminerade i vårt eget land. Muslimerna håller på att ta över hela landet och inte bara det. Hela Europa är hotat. Inom ett par generationer i Sverige och inom 25 år i Frankrike är muslimerna i majoritet och alla lyder vi under sharialagar och kvinnorna måste bära burka! Går man och bär på en sådan verklighetsbild, är det givetvis svårt att ta till sig uppgiften, att muslimer är diskriminerade.

Artikeln i Dagen påminde mig också om en annan företeelse i samhällsdebatten. Försök hävda att homosexuella är diskriminerade eller utsatta för hatbrott! De ilskna argumenten mot en sådan befängd uppfattning, når nästan samma orkanstyrka, som de främlingsfientligas argument mot att muslimer diskrimineras. Enligt många har de homosexuella fått ett alltför stort inflytande i Sverige. Det lär finnas en homolobbygrupp, som politiska partier och opinionsbildare inte vågar stå upp emot. En bra företrädare för en sådan uppfattning är Fredrik Sidenvall, ledarskribent på Kyrka & Folk. I en ledarartikel hävdar Sidenvall att: ”Erövringstänkandet är mycket utvecklat i det nya andliga ledarskiktet i västvärlden, gay-rörelsen. Den vill helst erövra hela stadsdelar så att de officiellt skall kallas deras, som en slags hedonismens Vatikanstat, markerad av vajande flaggor. Går inte det så måste lokala politiker i alla fall upplåta så många offentliga flaggstänger som möjligt, för att inte pekas ut som förföljare och kränkare.”

Hur kan det komma sig, att en inte oföraktlig andel av svenska folket upplever, att två mycket små minoriteter inte bara har oproportionellt stort inflytande i samhället, utan att de också håller på att ta över samhället. Bägge grupperna kan inte ha rätt, men det är en annan historia.

Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,