De senaste dagarna har jag ofta tänkt på fabrikör Höglund

15 juli, 2015

Jag, och många med mig, har haft anledning att känna ilska och sorg över hur grekerna behandlas av banker och ”statsmän” inom EU. Det har skrivits spaltmetrar om hur Grekland pressas av EU att betala sina skulder. Jag tror inte att jag behöver skriva någon på näsan, vad de mäktiga i EU anser att grekerna i gemen ska utstå, av ekonomiska bestraffningar, för lån de. med bästa vilja i världen, inte kan sägas ha tagit.

I en intervju i DN berättar Greklands förre finansminister, Yakis Varoufakis hur ”förhandlingarna” gick till. Skrämmande läsning! ”Men ändå: att ha mycket mäktiga figurer som ser dig i ögonen och säger: ”Du har rätt i vad du säger, men vi tänker krossa er i alla fall.” Läs hela intervjun!

Nu till fabrikör Höglund! Jag tror att det är många som sett filmen ”Den enfaldige mördaren” minns scenen där fabrikör Höglund undervisar en fattig låntagare, Månsson, moral och etik i affärsvärlden. Fabrikör Höglund använder många av de argument, som sprids som dynga, i den aktuella diskussionen. Det är inte pengarna det gäller utan principen! Månsson har sålt hästen och pantsatt sina ägodelar och torde bli en framtida och ständig låntagare hos fabrikör Höglund.

Jag minns som i går den känsla som scenen framkallade hos mig, när jag såg tårarna rinna på Månssons kinder. Jag har ända sen barndomen, när jag lyssnade på berättelser om hur fattigt folk blev behandlade, varit mycket känslosam, när det gäller klassorättvisor. Haft nära till tårar, men också vreden. En vrede som filmen med oerhörd kraft visar. Himlen vredgas när ondskan trampar på den hjälplöse! Jag tror det vore klokt av makthavare, att försöka sätta sig in i  hur grekerna i längden kommer att hantera EU-ledarnas medvetna vilja att förnedra Grekland. Troligtvis kommer det inte stanna vid tårar, när de inser att det inte kommer att räcka med att de sålt hästarna och pantsatt sina egendomar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Grekland har tydligen överkonsumerat, med lånade pengar, fackliga rättigheter ! Nu är det payback time!

13 juli, 2015

Det har genom åren florerat olika rykten och förklaringar till varför Grekland har en så stor statsskuld, som landet har. En av de vanligaste berättelserna har varit, att greker i allmänhet är lata och ovilliga till att arbeta, och visst kan det vara så, jag är ingen folklivsexpert. Förklaringen har ändå känts minst sagt ytlig. Om det nu skulle vara så, att grekerna vill konsumera, utan att arbeta och utan att betala, då ställer vän av ordning, en stilla fråga. Hur kan det komma sig att t ex tyska banker så villigt lånat pengar till ett land, vars innevånare inte vill arbeta och göra rätt för sig?

I samband med det senaste sparpaketet, som EU-stater så generöst avser att låna pengar till, är villkorade med, enligt mitt tycke, märkliga krav. Försämring av grekernas fackliga rättigheter, som tydligen betalats med lånade pengar från tyska banker. Jag är ingen nationalekonom, men jag har en hyfsad facklig erfarenhet och kan för mitt liv inte minnas någon facklig rättighet i Sverige, som finansierats med lånade pengar från någon bank i Sverige och Europa. Jag har tydligen haft fel, för nu läser jag i Arbetet en artikel skriven av Erik Larsson: ”Grekisk arbetsrätt fräts sönder.” Bl. a skriver Erik Larsson:

”Det är framförallt på tre punkter som EU-länderna krävt förändringar av den grekiska arbetsmarknaden.

Den första punkten handlar om massuppsägningar.

– I dag måste den grekiska regeringen ge sitt godkännande om ett företag vill säga upp ett flertal av sina anställda. Långivarnas krav är att Grekland slopar den regeln, säger Andreas Botsch.

• Den andra punkten handlar om att förändra hela avtalssystemet. Under de första och andra stödpaketen krävde EU och IMF förändringar som påverkade grunden för relationen mellan fack och arbetsgivare. 2012 fick företagen möjlighet att välja ut vilka de ville förhandla löner och villkor med. De behövde alltså inte göra upp med facket utan kunde sluta avtal med någon annan anställd som stod företagsledningen nära. Det skapade en grogrund för gula fackföreningar.

– När den nya vänsterregeringen tillträdde ville de ta bort det här och återupprätta partssystemet, men nu är kravet att sådana förändringar inte ska kunna genomföras om inte långivarna går med på det, säger Andreas Botsch.

• Den tredje punkten handlar om konflikträtten, som EU vill förändra. Det står inte uttryckligen att det ska bli svårare att gå i konflikt för facken.

– Men det är undertexten. Det är ingen som tror att låntagarna vill öka fackens rätt att strejka, säger Andreas Botsch.”

Utan att bli beskylld för att måla fan på väggen, han finns ju redan där, vill jag varna svensk fackföreningsrörelse för kraven som riktas mot den grekiska arbetarrörelsen. Det är inte bara banker eller storfinansen som pressar de grekiska facken. Det är ett antal mäktiga stater med Tyskland i spetsen, som backar upp storfinansens krav. Varje fackligt motstånd mot åtstramningarna som drabbar det grekiska folket kommer att mötas av utpressning mot den grekiska regeringen från EU. ”Stoppa det organiserade motståndet, i annat fall faller skulderna till återbetalning direkt. Kraven som EU politiskt ställt sig bakom är krav som också allt intensivare ställs även här i Sverige, vilket alla fackföreningar är mycket medvetna om. Om kapitalet i Europa anser att de fackliga rättigheter som existerar i Grekland hotar kapitalets vinster, då lär det inte vara långsökt att tänka sig att samma kapital enbart väntar på lägligt tillfälle att ställa de kraven även här i Sverige. Det har skett en enorm politisk maktförskjutning i Europa. Fackföreningar och andra demokratiska krafter pressas tillbaka. Så här på äldre dar har jag ofta funderat, vart världens starkaste fackförening tagit vägen? Politiskt upplever jag att kapitulationen är väl förberedd.

Något deprimerad är jag nog och ser just nu ingen kraft i landet som kan ta ledningen för ett motstånd. Jag kan självfallet inte ge råd till de grekiska fackföreningarna eller regeringen. Det är de själva som får avgöra vilket motstånd de klarar av. En personlig önskan har jag ändå.

Säg nej, till utpressningen från demokratins dödgrävare!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Att svälta med värdighet eller utan värdighet

5 juli, 2015

Just nu tyder de första resultaten från folkomröstningen i Grekland på en klar seger för ett nej från det grekiska folket. Det kanske skulle vara klädsamt om jag väntade med mitt blogginlägg tills rösträkningen var klar. Men jag får väl erkänna, ju närmare själva omröstningen vi kommit, att jag insett hur känslomässigt jag bundit upp mig för ett nej. Självfallet är det så, att det är det gregiska folket som avgör om vilken väg de skall gå. Så tills vi vet hur det går, så vet ni att jag sitter här och håller tummarna, att grekerna valt att svälta med värdighet, som Kallifatides uttrycker det i en artikel i SvD: ”Grekland får inte bli en lydstat.

Överheten vill självklart inte att grekerna skall tänka i termer av värdighet. Hur skulle det se ut om människor själva fick avgöra vad som är ett värdigt liv eller inte. Sådana omdömen kan väl bara girigbukarna kosta på sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Vilket oerhört tilltag! Att fråga folket!

1 november, 2011

Det måste väl ändå vara mer demokratiskt, att låta batongerna dansa över ryggarna på protesterande demonstranter? Kanske lite vattenkanoner också, för att visa på överlägsenheten i de slutna rummens demokrati? 

DN, SvD, Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om , ,