En tjurkalv gjord i ett gummiliknande material

29 juni, 2015

Det händer, när jag surfar runt här på internet, att jag drabbas av märkliga bilder. Den här gången var det ett inlägg ”Kyrkan i Almedalen”  i bloggen Kyrkliga ting, som drog igång hjärncellerna. Något haltande, men de rörde på sig! Vill påpeka, innan jag börjar skriva, att Patrik Pettersson på inget sätt har skuld i det jag skriver. Jag förvaltar, troligen inte alltför väl, en påflugen inspiration. Inspirationen räckte bara till antydningar, men jag tror nog att ni förstår och kan fylla i det som saknas.

Om jag tolkat rätt, så anser de flesta kristna kyrkorna samstämmigt att Gud är kärlek. Inte bara det, utan Gud är gränslös kärlek! Enligt mitt enkla förstånd borde jag och kyrkan jublande berätta den här underbara sanningen för människorna! Av någon, för mig outgrundligt, skäl verkar inte alla kyrkor och menigheter vara glada, utan blänger lite surt under lugg och beklagar att Gud är alltför kravfylld! Varför krav på omvändelse? Varför krav på att be om förlåtelse? Vi har väl inte syndat? Nu ska vi gå omkring och skämmas också! Morgonsamlingar i skolan. Psalmverser som skulle kunnas utantill! Luthers lilla katekes, vilken hemsk bok! Ja, det var ingen måtta på alla krav. Blicken under luggen blev allt mer surmulen och kyrkan försökte mildra. Inte menar Gud så! Ni övertolkar och är alltför kritiska. Ja, ni vet, ni som varit med om resan från 50-talet fram till nu. Försöken att sudda bort den sura minen, blev allt desperatare och nu står vi här med vår tvättade hals.

I desperationen sker en märklig tyngdförskjutning av gudsbilden. Från trosvissheten, att Gud är kärlek går vi till bekännelsen, att Kärleken är gud. Fördelen med den nya gudsbilden är att det inte finns några fastslagna dogmer eller traditioner  att ta hänsyn till. Ingen har mer rätt än någon annan. Alla försök att diskutera rimligheten i skilda ståndpunkter utifrån det Bibeln eller traditionen lär, avfärdas med påpekanden om fundamentalism, konservatism eller fobier av skilda slag. För att inte tala om hur odemokratiska vi är!

För att hålla inlägget kort, är det bara att konstatera, förra året fick den nya kärleksguden sin tjurkalv! Vi vet nu, i vad kärleken skall växa. (Här skulle en trumvirvel platsa) Jo, i en kondom! Domprosten i Luleå axlade Arons roll, när kraven på förändring växte och de kyrkliga företrädarna inte orkade stå emot trycket.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,