Jag vet, det är kontrafaktiskt, men hur skulle utvecklingen blivit om…?

7 januari, 2009

Hur var det nu? I januari 2006 vann Hamas parlamentsvalet i de palestinska områdena. Hamas fick 76 av parlamentets 132 platser. De flesta minns säkert också att valet, av politiska bedömre, ansågs som föredömligt demokratiska och med ett mycket högt valdeltagandetagande. Jag kan inte heller påminna mig några anklagelser om valfusk, utan alla de som på olika sätt bevakat valet intygade, att valet gått fullständigt rätt till. Palestinierna visade att de kunde hantera demokratiska val väl så bra, som de flesta europeiska länder kan.

Jag har ofta funderat över hur utvecklingen blivit om omvärlden (läs EU och USA) hanterat situationen på annat sätt än de gjorde. Om de, visserligen med höjda ögonbryn, godkänt och accepterat valresultatet och erkänt Hamas legitimitet och etablerat normala diplomatiska kontakter med en Hamasledd regering. Det är ju den sedvanliga och accepterade formen länder emellan. Vi kan ju också bara undra hur det skulle blivit om samma omvärld inte betraktat utlovat ekonomiskt stöd till palestinierna och dess legitima ledare, som subsidier till enskilda organisationer, som för ögonblicket åtnjuter våra regeringars välvilja. Vi får inte heller glömma att Hamas vid den tidpunkten upprätthållit en ettårig, ensidigt utlyst, vapenvila.

Jag är fullt medveten om att mina funderingar är kontrafaktiska. Som historieintresserad har jag lärt mig, det meningslösa i att spekulera i hur en utveckling skulle ha blivit ”om något gjorts på annat sätt.” En utveckling har en inre logik och orsak och verkan kan ofta bara analyseras i efterhand. Ändå händer det från och till att jag tar fram det kontrafaktiska ”om” och unnar mig att spekulera.

Mina, idag kontrafaktiska, funderingar fanns ju som alternativ för tre år sedan. Regeringarna inom t ex EU förkastade alla tankar att etablera normala diplomatiska kontakter med en Hamasledd regering, som naiva och farliga. Politiska analytiker satt med rynkade i pannor i TV och hävdade att det  bara skulle uppmuntra Hamas att tillgripa våld. Vapenvilan var bara ett spel för gallerierna.

Vi ser resultatet av det ”realistiska” politiska valet! Kunde den alternativa vägen ha lett till ett sämre resultat?

Rubriken på inlägget kunde också ha varit: Välja fritt är stort, att välja rätt är större!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,


David eller Goliat?

5 januari, 2009

De senaste dagarna har jag upplevt att jag flera gånger, när jag läst om de dramatiska händelserna i Gaza, blivit påmind om en film som jag såg för mängder av år sedan. ”Slaget om Alger” regisserad av Gillo Pontecorvo från 1965. Filmen gjorde på sin tid ett stort intryck på mig.

I filmen finns en sekvens där en fängslad ledare för den algeriska befrielsefronten blir tillfrågad om hur det känns, att använda sig av taktiken att terrorbomba. Ledaren svarar: Vi byter gärna ut våra korgar med bomber mot franska flygplan. (Jag är helt medveten om att jag med all säkerhet minns ordalydelser fel, men att andemeningen i filmsekvensen ändå är rätt fångad.)

Filmsekvensen ger mig många infallsvinklar till kriget mellan Israel och det palestinska folket i Gazaremsan. Jag har, och det är inte första gången, förundrat mig över hur ofta jag möter uppfattningen, direkt eller indirekt, att det skulle vara Israel, som är den svaga parten i konflikten.

Jag kan inte inse hur Hamas på något sätt skulle kunna hota Israels hela existens. Oavsett vilja eller visioner hos organisationen. I förhållande till Palestina är Israel en Goliat, som helt dominerar och behärskar situationen. De kontrollerar alla palestinska områden politiskt, ekonomiskt och militärt, utan att palestinierna har något reellt att sätta emot.

Jag är övertygad om att alla seriösa betraktare av konflikten i området stöder min uppfattning. Vare sig Hamas eller andra militanta palestinska organisationer hotar Israels existens. Det är sällan ett samtal når så här långt. Så fort frågan om styrkeförhållandet mellan palestinierna och Israel börjar hetta till, då dyker frågan om Israels fientliga omgivning upp. Jag håller fullständigt med. Israel är omgivet av både nationer och människomassor, som är fientligt inställda till landet.

Innebär det förhållandet att dessa länder är beredda, att när som helst kasta sig över Israel? Vad jag, efter fattig förmåga, kan förstå är inget land i regionen beredd att gå i krig mot Israel. En del av de omgivande länderna har fredsavtal med Israel, som de inte verkar vara intresserade att bryta. Andra slåss genom ombud, men verkar inte alltför angelägna att ta några militära risker för egen del.

Några av orsakerna torde vara välkända. Israel är en politisk, ekonomisk och militär stormakt i regionen. Jag tror, oavsett viljan hos en del ledare, att ingen vill utmana Israel. Vi får inte heller glömma, att Israel har en allierad som inte går av för hackor. Varje eventuell angripare måste räkna med, att USA aldrig stillasittande skulle acceptera att Israels existens skulle vara hotad, utan att militärt ingripa. Den insikten är väl förankrad både hos den israeliska ledningen som hos eventuella fiender.

Vi får inte heller bortse från att många av de länder som Palestina förväntar sig stöd från, inte verkar intresserade att ens med ord stödja Palestina i det pågående kriget. Många är rent av fientliga och samverkar, aktivt eller passivt med Israel. Hamas och Gaza verkar stå fullständigt ensamma och isolerade.

Oavsett hur vi analyserar situationen i regionen, så är Israel en Goliat, som ingen, för närvarande och många år framåt, vågar utmana.

Till sist i ett alltför långt inlägg, vill jag drista mig till att ge ett råd till Hamas och andra militanta palestinska organisationer. Inte för att jag tror att de lyssnar till en gubbe i Bjuråker, men ändå. Jag är fullt övertygad om att Hamas har fel stenar i sina slungor.  Jag vill påminna om filmsekvensen i början av inlägget. Tro inte att det var bomber i korgar som gav nationell frihet och oberoende till folket i Algeriet. Orsaken till frigörelsen var enkel. Ett mobiliserat och enigt folk. En växande rörelse i Frankrike, som ansåg att nu får det vara slut med att plåga ett fattigt folk. De grupper som önskade fortsätta kriget isolerades och till slut kunde de Gaulle meddela att Frankrike accepterade Algeriets självständighet.

Bloggtips: Vänstra stranden har skrivit två mycket intressanta analyser om situationen i Palestina. Läs dem här och här.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,