Vänsterns analysmodeller är på det hela taget bättre.

13 mars, 2008

Jag blir alltmer förvånad över hur etnicitet och kultur blivit förklaringsmodeller för förståelsen av skilda samhälleliga problem. För oavsett hur ofta Folkpartiet hävdar motsatsen, så är det inte invandrarnas kulturella bakgrund som skapar problem, som t ex kriminalitet.

En kursdeltagare på Tärna folkhögskola uttryckte sig mycket bra när han, något ilsket, påpekade i en diskussion med sina kurskamrater: ”Tror ni verkligen att jag som kommer från Eritrea skulle anse, att mord, våld, våldtäkter, stöld och bedrägeri av någon outgrundligt kulturellt skäl skulle vara tillåtet? Det finns ingen nationell minoritetsgrupp i Sverige, som inte anser att mord, våld, våldtäkter, stöld och bedrägeri är brott. I alla de länder vi kommer från, finns det lagar och polis som ska förhindra och straffa det fåtal, som bryter mot lagen.” Ibland var det skönt att vara lärare. Jag behövde inte tillägga eller dra ifrån något.

”Jaja, prata på du, men du kan inte förneka vad Brå skriver i sin rapport att invandrare innebär en ”överrisk” för kriminalitet.” Det är sant. Finns ingen anledning att förneka det, men den ”sanningen” förklarar ingenting och ger ingen vägledning för att hitta lösningar. (Nu har jag lite fel. Det finns en lösning som Sverigedemokraterna omhuldar. Kasta ut dom!) Däremot hittade jag två meningar i Brå:s rapport som tilltalar mig och som också gör det möjligt att identifiera orsakerna till problemen. Så här skriver Brå på sid 14:

”Invandrade personer, särskilt från utomeuropeiska länder, var överrepresenterade i storstädernas låginkomstområden redan innan 1990-talet, men detta mönster förstärktes ytterligare under 1990-talets första hälft (Socialstyrelsen, 2001, sid. 215). En naturlig fråga blir då om dessa förändringar fått konsekvenser för brottsligheten bland invandrare?”

Om vi identifierar ett problem som invandrarproblem, istället för ett socialt problem, då blir lösningarna rätt naturligt trubbiga. Invandrare är inte någon enhetlig kategori. Vi har invandrare i Sverige som är etablerade på arbetsmarknaden, bor inte i något segregerat bostadsområde, barnen går inte i några slitna förortsskolor. Är sannolikheten stor att dessa invandrare begår brott i större utsträckning än svenskar? Varför ska de bli indragna av myndigheter i olika, mer eller mindre välvilliga, åtgärdspaket för invandrare? 

Det är ju också sant att invandrare, allra helst utomeuropeiska, har en ”överrisk” att hamna i sociala situationer och i social segregation, vilket skapar förutsättningar för en ”överrisk” till brottslighet. Den enda rimliga uppmaningen till den nuvarande regeringen och framtida. Lös de sociala problemen och merparten av ”invandrarproblemet” försvinner!

Jag brukar förhålla mig mycket kritiskt till vad Barbro Hedvall på DN skriver, men idag är hon helt suverän i sin sågning av regeringens syn på minoriteters hälsoproblem. Regeringens utgångspunkt är återigen etnisk och kulturell. Men varför skriva själv, när Hedvall uttryckt det så bra?

”Däremot hänger hälsan samman med ens kost, uppväxtförhållanden och framför allt med de socioekonomiska villkor under vilka man lever. Eller enklare uttryckt: fattigdom och osäkerhet gör en sjuk, rikedom och trygghet ger god hälsa. Dessutom tenderar rika människor att bo tillsammans liksom fattiga att vara hänvisade till mindre gynnsamma platser. Därför finns det goda skäl för myndigheter att ha koll på vilken sorts människor som bor var och avpassa vårdresurserna därefter (detta sista som en upplysning till Filippa Reinfeldt, Vårdval Stockholms kartritare).”

Återigen, problemet är inte invandrarproblem, utan som Hedvall skriver, sociala.

Ju mer jag tänker på det, desto säkrare är jag att vänsterns och socialliberalismens analysmodeller
fortfarande håller. Att de också ger bättre förutsättningar till att hitta lösningar, än allmänt tyckande som vare sig ökar våra kunskaper än mindre vår förståelse för skeendet.
När ska det bli ett slut på regeringens flummande? 

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

 

 

Annonser

Jag blir så trött!

18 februari, 2008

Nu har återigen Jan Björklund tillsammans med Nyamko Sabuni visat handlingskraft! I DN berättar de för oss medborgare att nu skall de bli bättring! Det skall ställas krav på utbildningen, men främst på dem som skall utbildas! Nu skall invandrare äntligen få lära sig svenska och det skall ske på tre år! Genom nationella prov skall statsmakten kunna kontrollera att de verkligen lärt sig. Om inte, får de som straff gå till den kommunala vuxenutbildningen

Jag blir så trött på att makthavare tror att de kan ändra på verkligheten genom att till synes agera kraftfullt, men som egentligen bara är magiska besvärjelser.

Jag ställer mig frågan – vad är viktigast, att människor lär sig eller att det ska ske på en bestämd tid? Har alla invandrare en likartad bakgrund? Enligt min erfarenhet av arbete bland invandrare måste varje individ bedömas för sig. För en del kanske utbildningen tar 2 år för andra tar det kanske 5 år. Det förhållandet kommer inte statsmakten förbi, vare sig det gäller skolbarn eller vuxna invandrare som skall lära sig svenska.

Nationella prov är ingen pedagogisk genväg till kunskap, oavsett hur många gånger alliansregeringens företrädare upprepar det missförståndet. Prov, nationella eller lokala, kan i bästa fall mäta vad som uppnåtts, men bidrar inte på något sätt till själva kunskapsutvecklingen.


S vinner tävlingen: Vilket parti sviker först?

27 november, 2007

Jag skrev ett inlägg i maj, där jag frågade vilket parti sviker först i flyktingfrågan i sina försök att anpassa sig till Sverigedemokraternas främlingsfientliga politik. I oktober kunde jag konstatera att socialdemokraterna hade en ambition att vinna den tävlingen. Då föreslog partiet en begränsning av möjligheterna för flyktingar med uppehållstillstånd, att bo var de önskade.

Läser i DN , Svd ochGT att socialdemokraterna stärker sin ledning i tävlingen. Snart är det svårt att se någon skillnad mellan S och Sverigedemokraterna när det gäller flyktingpolitiken. Göran Johansson hävdar med hela sin pondus att alla som tagit sig hit illegalt skall utvisas.

Eller som Göran Johansson säger: ”att de uppenbara smugglingsfallen därmed ska skickas tillbaka. Sedan får de komma tillbaka den vanliga vägen.”

Det skulle vara mycket intressant att få höra hur ”den vanliga vägen” ser ut enligt Göran Johansson? För ett antal år sedan bidrog ju socialdemokratin till en enorm privatisering av flyktingmottagningen. Man ålade reseföretagen under straffansvar, att kontrollera eventuella flyktingars resehandlingar och mota bort alla som kunde misstänkas ha förfalskade pass eller i övrigt ofullständiga handlingar. Önskemålet med åtgärden var att flyktingströmmen skulle minska.

Jag minns hur någon skrev, att den svenska regeringen syn på en riktig flykting, är en person som tar sig gående till Sverige utan att passera något annat land på vägen. När människor på flykt upptäcker att möjligheten att ta sig ut på legal väg är omöjligt, då blir det ju tvungna att söka hjälp och faller då ofta i händerna på människosmugglare. Felet ligger inte hos flyktingen, utan i bestämmelser som den svenska regeringen har beslutanderätt över.

När ska socialdemokratin säga som det är? Att de vill begränsa flyktinginvandringen och det rejält!  Jag kan bara med sorg i hjärtat konstatera – det är ingen skillnad mellan Göran Johansson och Jimmie Åkesson.


Vilka bör lämna landet?

30 augusti, 2007

Med anledning av protesterna mot publiceringen av en teckning där Muhammed avbildas som rondellhund, har bl a den kände folkpartisten Johan Pehrson yttrat sig och sagt, enligt Expressen: ”Vi lever i ett fritt land och den här publiceringen är inom toleransens gränser. De som har en annan uppfattning kanske ska fundera på att flytta.” Johan Pehrson inser snabbt att uttalandet kan tolkas som enbart riktad mot invandrare och han förtydligar: ”I Sverige står vi för vår demokrati, och tycker man inte om det så kanske man ska ta sig en fundering, oavsett om man är invandrare eller har bott i Sverige i tid och evighet.”

Vän av ordning börjar genast fundera över vad uttalandet egentligen säger? Vilka andra frågor än protester mot avbildningar av Muhammed som rondellhund, kan innebära uppmaning att flytta, oavsett om den som protesterar ”bott i Sverige i tid och evighet.”

I Sverige anser vi att det är ovärdigt en demokratisk stat att tillåta dödsstraff. Bör de som anser annorlunda och kanske också ger uttryck för sin åsikt, lämna landet?

Enligt vår grundlag är det en demokratisk rättighet att åtnjuta religionsfrihet. Det finns individer och organisationer som anser att religionsfriheten inte bör vara grundlagsskyddad. Bör individer med sådana åsikter snabbast möjligt söka sig till närmsta gräns?

I vårt demokratiska Sverige anser vi att människor på flykt skall kunna få en trygg fristad i vårt land. Vi vet att det finns organisationer och individer som kraftfullt protesterar mot den förda politiken. Borde de också packa sina resväskor och köpa en enkelbiljett till någonstans?

Johan Pehrson börjar inse, att han nog tagit i för mycket. Han uppmanar, innan de flyttar: ”Självklart ska de demonstrera, jag slåss ju för deras rättigheter att få göra det.”