Det här var bra, Björklund!

26 april, 2008

Jag har ofta och glatt, och med all rätt, kritiserat Björklund. Därför är det mig ett nöje att idag kunna leverera lite beröm också. Läser i Svd (har också hört nyheten ett flertal gånger i radio) att Björklund vill se en fördubbling av skolsköterskor och kuratorer i skolan.

Är helt övertygad om att en sådan utveckling skulle betyda mer för ordning och reda, men också för kunskapsutvecklingen i våra skolor, än alla olika förslag på betyg och nationella prov.

Fortsätt så, Björklund!

Andra bloggar om: , , , ,


Jag blir så trött!

18 februari, 2008

Nu har återigen Jan Björklund tillsammans med Nyamko Sabuni visat handlingskraft! I DN berättar de för oss medborgare att nu skall de bli bättring! Det skall ställas krav på utbildningen, men främst på dem som skall utbildas! Nu skall invandrare äntligen få lära sig svenska och det skall ske på tre år! Genom nationella prov skall statsmakten kunna kontrollera att de verkligen lärt sig. Om inte, får de som straff gå till den kommunala vuxenutbildningen

Jag blir så trött på att makthavare tror att de kan ändra på verkligheten genom att till synes agera kraftfullt, men som egentligen bara är magiska besvärjelser.

Jag ställer mig frågan – vad är viktigast, att människor lär sig eller att det ska ske på en bestämd tid? Har alla invandrare en likartad bakgrund? Enligt min erfarenhet av arbete bland invandrare måste varje individ bedömas för sig. För en del kanske utbildningen tar 2 år för andra tar det kanske 5 år. Det förhållandet kommer inte statsmakten förbi, vare sig det gäller skolbarn eller vuxna invandrare som skall lära sig svenska.

Nationella prov är ingen pedagogisk genväg till kunskap, oavsett hur många gånger alliansregeringens företrädare upprepar det missförståndet. Prov, nationella eller lokala, kan i bästa fall mäta vad som uppnåtts, men bidrar inte på något sätt till själva kunskapsutvecklingen.


Folkpartistiska ministrar är egentligen riktigt lustiga!

14 januari, 2008

För en tid sedan kunde vi läsa i tidningarna hur en stolt Jan Björklund informerade allmänheten, att nu hade regeringen beslutat att enbart evolutionsteorin fick undervisas i våra skolor. Jag och många med mig undrade förvånat om det undervisats något annat i våra skolor. Det visade sig att så inte var fallet, utan regeringen ville visa musklerna och tala om var skåpet skulle stå, utifall att någon inte visste det redan. Förövrigt brådskade inte beslutet, den skulle ingå som en del i en utredning, som inte skulle bli färdig på några år.

Nu har integrationsminister Nyamko Sabuni tagit efter sin partiledare och gjort, enligt Dagen, ett kraftfullt uttalande vid Folk och försvars rikskonferens, mot bokstavstroende. Vad den frågan hade på en försvarskonferens att göra, är för mig en gåta, men någon tanke fanns det väl.

”När människor hänvisar till religionsfriheten som om det skulle ge dem rätten att bete sig hur som helst mot andra människor, bara för att man kan hänvisa till några rader i Bibeln eller Koranen,….”

Vad är det Sabuni säger? Jo, att det idag tydligen är möjligt att bete sig ”hur som helst.” Det räcker med att hänvisa till religionsfriheten. Är Sabuni verkligen minister? Enligt mina, något ofullkomliga kunskaper i svensk lagstiftning, är det inte möjligt att försvara t ex kriminella beteenden med hänvisning till religionsfriheten. Att lagstiftaren inte alltid använder sitt våldsmonopol polis, domstolar och fängelser till att beivra brott, är inte de bokstavstroendes fel, utan ett tillkortakommande för statsmakten. 

Frågan är tydligen inte heller alltför brådskande, integrationsministern föreslår den kraftfulla åtgärden: ”Nyamko Sabuni planerar att dra igång en tre år lång dialog och ”vår värdegrund”. År 2010 ska arbetet sammanställas och utmynna i rekommendationer.” Under tiden får tydligen bokstavstroende bete sig ”hur som helst” mot sina medmänniskor. Det ska också bli intressant att se vilka som inbjuds till dialogen. Då får vi också svar på frågan: Vilka organisationer regeringen anser vara bokstavstroende, som kräver att få bete sig ”hur som helst” mot sina medmänniskor. För det är väl dem som Sabuni tänker sig ha dialog med. Det vore ju en ren förolämpning mot t ex SvK om de blev inbjudna. 

Får jag i all enkelhet föreslå att regeringen beslutar om att skapa en ny myndighet, vid sidan om den Historiska sanningsmyndigheten. Myndigheten kunde ju heta, Statliga myndigheten för tolkning av religiösa urkunder. Myndigheten kunde ha en tvåfaldig uppgift dels att tolka vad som är felaktigt bokstavstroende i olika religioner, dels kunde de vara rådgivande om någon vill försäkra sig om att deras åsikter inte är boksatvstroende. Jag skulle direkt vända mig till myndigheten och fråga, med hänvisning till mängder av bibelcitat, om Befrielseteologi räknas som en farlig bokstavstroende teologi?

Jag ska sluta med ironierna och föreslår att Sabuni stiftar de lagar som krävs för att människor inte skall bete sig ”hur som helst” och än bättre vore om regeringen såg till att den lagstiftning vi redan har, också efterlevs. Det skulle gagna utsatta människor mer än alla välvilliga dialoger. Du sitter ju regeringen Sabuni, utnyttja den ställningen!


Snart ett nytt år, men inga nya tankar!

29 december, 2007

Känner ni som jag en skön kittling efter ryggraden av förväntan inför 2008? Tänk vilken härlig ideologisk kamp vi kommer att få uppleva, när Mona Sahlin och Jan Björklund skall upp till bevis om vem som bäst bekämpar flumskolan.

Betyg från första klass eller sjätte, där går tydligen den stora  skiljelinjen i svensk pedagogisk debatt. I dagarna testar Mona Sahlin kompromissviljan hos Jan Björklund, som svarar ståndaktigt att han inte är beredd att kompromissa.

Än har de framtida kombattanterna inte klarat av att ge en trovärdig förklaring till på vilket sätt betyg skulle befrämja kunskapsutvecklingen i skolan? Än mindre har de lyckats förklara vad de menar med begreppet flumskola. Det vi medborgare får nöja oss med, är att botemedlet tydligen är betyg från och med någon årsklass.

Det både Mona Sahlin och Jan Björklund lyckats med är att i grunden baktala den svenska skolan, dagens elever och verksamma lärare. Vilka konsulter har lyckats övertyga våra skolpolitiker, att problemen i vissa skolor i socialt utsatta områden skulle lösas med betyg?

Finns det verkligen inga andra, mer trovärdiga lösningar? Mindre skolor? Färre elever i varje klass? Fler vuxna i skolan? Undervisning på modersmålet? För att ta några exempel ur högen.

Men jag förstår att jag talar för döva öron. Nu är det inte resultat som räknas, utan enbart skenet av kraft och målmedvetenhet.