Det var då för väl att arbetarna i Sörforsa inte antog seden dit de kom, utan byggde en katolsk församling i Sörforsa!

3 juli, 2017

”I slutet av 1800-talet byggde några Forsabönder upp ett modernt linspinneri med hjälp av yrkesfolk från Europa. Det manuella arbetet med att spinna lin ersattes med maskiner. Det värvades kunnig arbetskraft och flera hundra personer kom flyttande från Böhmen, Österrike, Ungern och Irland m fl länder. De arbetare och förmän som kom tillhörde katolska kyrkan och saknade katolsk kyrka och mässa. Direktör Franz Kaulich såg ett kapellbygge som ett sätt att kunna behålla arbetskraften vid linspinneriet och satte igång arbetet med att ordna pengar och mark. Linspinneriet bidrog med 500 kronor och den Österrikiske kejsaren Franz Josef av Österrike-Ungern bidrog med 1500 kronor. Franz Kaulich betalade själv för marken. Det uppfördes inte bara ett kapell utan även gästhem, församlingsgård, prästgård och en del andra byggnader
Så småningom blev Sörforsa centrum för den katolska kyrkan i Norrland. Länge var kyrkan den nordligaste katolska i Sverige. Församlingen bildades emellertid inte förrän år 1924. Innan dess tillhörde man den katolska församlingen i Gävle. Sedan 1960-talet tillhör man åter församlingen i Gävle.” (Wikipedia)

Med tiden blev den katolska församlingen i Sörforsa en integrerad del av det svenska, mångkulturella samhället, om ni så vill. När jag flyttade till Bjuråker i Hälsingland, tog min fru och jag kontakt med den lokala square-danceklubben i Hudiksvall. De tränade varje torsdag i Sörforsa folkets hus. Det tog inte lång tid innan vi såg skylten som visade att det fanns ett katolskt kapell i Sörforsa. Jag konstaterade faktum, men i övrigt tänkte jag inte så mycket på den katolska närvaron i Sörforsa. Vi dansade glatt vidare på den från USA inkomna dansen, men som vid det här laget var en helt integrerad svensk kulturell företeelse.

För att göra historien kort, åren gick och 2015 i april tog jag mig till det där katolska kapellet, som jag visste fanns i Sörforsa. Där mötte jag en levande svensk katolsk församling, väl integrerad i det svenska samhället. Visserligen bestod församlingen av människor från hela världen, men inte var det en invandrarkyrka, som en del lite nedlåtande, beskriver Katolska kyrkan i Sverige.

Under den korta tid jag varit i kontakt med Katolska kyrkan (blev upptagen 12 februari i år), har jag haft anledning att sända en tacksamheten tanke till grundarna av kapellförsamlingen i Sörforsa. De valde den rätta vägen, integration i det nya samhället och inte assimilering.

Utan det aktiva valet av arbetarna på linnespinneriet, vart skulle jag gått med min tro och längtan?