Katolska kyrkans katekes leder till omprövning av tidigare ståndpunkter

5 november, 2017

Under en stor del (största?) av livet har jag ofta stött olika slag av revolutioner och väpnat motstånd mot förtryck och förtryckare. För någon tid sedan skrev jag ett blogginlägg (hittar den tyvärr inte) som handlade om en släkthistoria. Min morfar ansåg inte, att att revolutionen i Finland var berättigad. Han drog till Norge för att slippa delta. Min mormor däremot stödde revolutionen. Under stort sett hela mitt vuxna liv ansåg jag att mormor hade rätt och morfar hade fel. Med åren har jag helt omvärderat min ståndpunkt. Morfar hade rätt och mormor hade fel. Det är många revolutioner, som jag omvärderat, men inte alla. Detta om detta.

Det intressant är att Katolska Kyrkans katekes inte avvisar tanken på väpnat motstånd, men ger regler för när våldet är berättigad.

2243 Motståndet mot förtryck från den politiska maktens sida kan inte legitimt gripa till vapen om inte följande fem villkor är uppfyllda:
1. om säkra, allvarliga och långvariga kränkningar av grundläggande rättigheter förekommer;
2. när alla andra möjligheter är uttömda;
3. om man inte därmed framkallar värre förhållanden;
4. om det finns ett välgrundat hopp om att revolten skall lyckas;
5. om det är omöjligt att förutse bättre lösningar.

Jag behöver inte ompröva alla de revolutioner och revolter, där förtryckta tagit till vapen för att stoppa förtryck, men många har det blivit med åren. Inte bara revolutionen i Finland!

Annonser

Något att fundera på när jag skumpar till kvällsmässan på min skoter

24 oktober, 2017

Ur Katolska kyrkans katekes:

1413 Genom konsekrationen sker transsubstantiationen , väsensförvandlingen , av bröd och vin till Kristi kropp och blod. Under de konsekrerade gestalterna av bröd och vin är Kristus själv, levande och ärorik, närvarande på ett sant, verkligt och substantiellt eller väsensmässigt  sätt, hans kropp och blod är närvarande, tillsammans med hans själ och hans gudom.


Vägledning inför dagens planerade aktiviteter

16 september, 2017

Om ca en timme åker jag mot Västerås central för en tur till Stockholm. Jag har länge tänkt att ta mig till Stockholm och delta i sittdemonstrationen på Norra Bantorget, mot utvisningar till Afghanistan. I morse när jag i min morgonandakt läste vad som stod i Katolska kyrkans katekes, upplevde jag att jag fick bekräftelse för mina planer.

1867 Den kateketiska traditionen erinrar också om att det finns ”synder som ropar mot himlen, himmelskriande synder”, Abels blod; sodomiternas synd, ropet från det förtryckta folket i Egypten, främlingens, änkans och den faderlöses klagan, orättvisan mot löntagaren – allt detta ropar mot himlen.

1868 Synden är en personlig handling. Dessutom har man del i ansvaret för andras synder när man medverkar till dem:

  • då man direkt och avsiktligt medverkar till dem;
  • då man anbefaller dem, råder till dem, berömmer dem eller gillar dem;
  • då man inte avslöjar dem eller hindrar dem, när man borde göra det;
  • då man skyddar dem som handlar illa.

1869 Så gör synden människorna till varandras medbrottslingar och låter begär, våld och orättvisor råda bland dem. Synderna framkallar sociala förhållanden och sociala inrättningar som strider mot Guds godhet. ”Syndens strukturer” är uttryck för och verkan av personliga synder. De förleder sina offer till att göra det onda i sin tur. I analog mening utgör de ”social synd.”

 


Katolska kyrkans katekes ger lekfolket vägledning i allehanda ting!

4 juni, 2017

899 ”Det är särskilt nödvändigt att de kristna lekmännen tar initiativ när det gäller upptäcka och uppfinna medel att prägla den sociala, politiska och ekonomiska verkligheten med den kristna lärans och det kristna livets krav. Sådana initiativ är något normalt i Kyrkans liv:

De kristna lekmännen befinner sig på den mest framskjutna frontlinjen i Kyrkans liv; genom dem är Kyrkan samhällets livsprincip. Därför bör först och främst dessa lekmän ha ett ständigt klarare medvetande om inte bara att tillhöra Kyrkan, utan att vara Kyrkan d.v.s. gemenskapen av troende människor på jorden under ledning av sitt gemensamma huvud, påven och biskoparna i förening med honom. De är Kyrkan.”

För att vi lekmän ska klara av uppgiften att befinna oss i den framskjutna frontlinjen, krävs att två (minst) villkor är uppfyllda. Dels att vi lekmän regelbundet går i mässan och där hämtar kraft till verksamhet i världen och dels att Kyrkan står för uppenbarelsen och det apostlarna lärt oss, inte bara i kyrkolokalen, utan i vardagen. För att vi lekmän ska kunna påverka världen får inte Kyrkan vara påverkad av världen. I den meningen, att apostlarna skulle varit okunniga om vad Jesus hade lärt dem och att de lärdomarna inte skulle klarat gnagandet från tidens tand eller ändringar i den allmänna folkmeningen. I den här meningen anser jag att Katolska kyrkan är ett tillförlitligt stöd för min tillvaro i samhället.

I maj 2015 skrev jag ett inlägg: ”Jag vill tillhöra en kyrka som jag kan lita på, när jag kliver ut på kyrktrappan.”

 


Alltid mycket givande att studera Katolska kyrkans katekes

28 maj, 2017

813 Kyrkan är en enda därför att hennes källa är en enda: ”Den högsta förebilden och principen för detta mysterium är den ende Gudens enhet i tre personer – Fadern, Sonen och den helige Ande.” Kyrkan är en enda därför att hennes grundare är en enda. ”Ty den människoblivne Sonen, fridsfursten, har genom sitt kors försonat alla människor med Gud och upprättat enheten mellan alla i ett enda folk och i en enda kropp.” Kyrkan är en enda därför att hennes ”själ” är en enda: ”Den helige Ande som bor i de troende, som uppfyller och styr hela Kyrkan förverkligar denna underbara enhet mellan de troende och förenar dem så intimt i Kristus att han är principen för Kyrkans enhet.” Det hör till Kyrkans väsen att vara en enda.


Första läsningen av Katekesen är klar!

24 september, 2015

Det var mycket som stod mellan

1.Gud är oändligt fullkomlig och helig i sig själv. I sin godhet beslöt han att skapa människan, för att hon skulle få del av hans eviga liv. Därför är han alltid och överallt nära människan. Han kallar henne och hjälper henne att söka honom, lära känna honom och av all sin kraft älska honom. Han kallar alla människor, som synden skilt från varandra, till enheten i sin familj, Kyrkan. Han gör det genom sin Son, som han har sänt som Frälsare och Räddare, då tiden var fullbordad. I honom och genom honom kallar han människorna att bli hans barn i den helige Ande och få hans saliga liv till arvedel.

Och

2865. Genom detta slutliga ”Amen” uttrycker vi vårt ”Fiat” till de sju bönerna: ”Må det ske så…”

Det vore en gigantisk överdrift, om jag vågade hävda, att jag förstått det mesta av det jag läst. Jag tror det vore orimligt för mig, att ens ha det som ambition. För det räcker ju inte med att ha läst eller kunna memorera det som står, det gäller ju också att förstå. För ett antal år sedan skrev jag ett blogginlägg där jag funderade kring Jesus missionsbefallning och när Jesus säger ”och lär dem att hålla de bud jag har gett er.” Jag upplevde, att det jag i bästa fall lärt mig, var att memorera buden, men hur jag skulle hålla buden, den kunskapen var det sämre med.

I dag, när jag lagt Katekesen ifrån mig, är jag tryggare än vad jag tidigare har varit. Jag är inte utelämnad till att ensam tolka och förstå, utan jag har en Kyrka, som bistår mig. Katekesen jag studerat är ju Katolska kyrkans katekes och jag kan alltid gå till Kyrkan och få en auktoritativ förklaring till det som jag funderar över. I den meningen är jag aldrig utlämnad till ensamhet med mina frågor. Det innebär självfallet, i sin tur, att jag måste acceptera Kyrkans suveränitet när det gäller tolkning av läran eller som jag kommer att bekänna när/om jag blir upptagen i Kyrkans gemenskap:

”Allt som den heliga Katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag.”

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,