Kan det verkligen anses politiskt korrekt att sjunga Marseljäsen?

8 september, 2008

Dagen redovisar i en mycket intressant artikel, att professor Dovid Katz vid Vilnius universitet varnar för att Europa hotas av förintelseförvirring. Han säger: ”Man försöker minimera, trivialisera eller förneka Förintelsen genom att jämställa kommunismens brott med fascismens.”

Dovid Katz fortsätter: Omkring 95 procent av Litauens 220000 judar dödades av tyskar och deras litauiska medhjälpare under naziockupationen av landet 1941-1944. Enligt Katz försöker en rad länder smita från sitt ansvar för Förintelsen genom en ny kampanj som de driver inom EU.– De tre baltiska staterna Litauen, Lettland och Estland är mest aktiva i den processen, säger Katz, som tycker sig se att Litauen går i spetsen.De försök som gjorts från EU att samla medlemsländerna bakom ett gemensamt förbud mot det nazistiska hakkorset har stoppats av bland andra Litauen, som krävt att kommunismens hammare och skära ska förbjudas samtidigt.”

Jag delar Dovid Katz oro och ilska och vad värre är, vi ser också i Sverige en politisk vilja att jämställa kommunismens brott med Förintelsen. Genom den historiska sanningsmyndigheten Forum för levande historia skall likheterna mellan kommunismen och nazismens slås fast, som en historisk sanning. Alla försök att hävda att kommunismen och nazismen har skilda rötter och bör analyseras och förstås utifrån detta, riskerar att stämplas som förtäckt försvar för stalinismens brott. Vi ser redan sådana, mycket klara, tendenser. 

När jag läste artikeln, svischade en kortversion av europeisk historia förbi, och jag såg för mig, att det nog var dags för Fredrik Reinfeldt att åka till Paris och ta ett allvarligt samtal med Zarkozy om Marseljäsen. Är det verkligen lämpligt att ett EU-land har en nationalsång, som så hårt är förknippad med avrättningar av såväl klassfiender som politiska motståndare? Många förknippar också sången med kungamord och mordiska excesser, när revolutionen åt sina egna barn.  

Inser att nu blir det nog för raljerande, bäst att sluta och ge sista ordet till Dovid Katz. Ord som förhoppningsvis även i framtiden kommer att vara det politiskt korrekta och den rimliga historiska slutsatsen:

Vi måste hedra offren för stalinismen utan att blanda två mycket olika sorters ondska i den europeiska historien.”

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,


Avveckla Forum för levande historia!

17 december, 2007

Den 3 september skrev jag ett något ilsket inlägg mot den ”Historiska sanningsmyndigheten.” Jag ifrågasatte värdet av en statlig historiemyndighet, som på beställning från staten skulle ge oss historiska sanningar att begrunda.

Min skepsis har bara växt och får ytterligare näring, när jag läser en artikel i SvD: Varför är de så rädda? skriven av Claes Arvidsson.

Inledningen av artikeln bekräftar fullständig mina farhågor:

”STORA NYGATAN 10–12 Varför tar ni inte upp det här? Och det här? Och… De frågorna var ett led- motiv när Forum för levande historia igår hade bjudit in till frukost med ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer” på dagordningen. Alltså det som vi andra – och för den delen även regeringen i myndighetens regleringsbrev – talar om som kommunismens brott mot mänskligheten.”

Är det inte något märkligt, att historisk forskning styrs av regeringens regleringsbrev? Jag tror inte att jag kan anklagas för att vara överdrivet misstänksam om jag hävdar att resultatet av forskningen redan är förutbestämd av regeringen i regleringsbrevet. Så tolkar i vart fall artikelförfattaren, när han hävdar att myndigheten misstolkat regeringens intentioner.

En statlig myndighet är också vidöppen för politiska påtryckningar och allehanda anklagelser. Artikelförfattaren anser det stötande att ordföranden för myndigheten samtidigt är ordförande för ABF. Claesson inte ens antyder, utan hävdar ganska så rakt på sak att det innebär jäv, när myndigheten skall uttala sanningar om kommunismen. Claesson ondgör sig också över att de anställda i alltför hög grad är socialdemokrater. ”Man riktigt känner hur skorna klämmer.” Varför kräver inte Claesson att regeringen utfärdar ett regleringsbrev där myndigheten åläggs att på direkten hävda den historiska sanningen, att socialdemokratin är delaktiga i kommunismens brott mot mänskligheten! Tänk vad tid och pengar som då skulle sparas!

En dellösning på vägen är, vad jag kan förstå, att socialdemokrater byts ut mot medlemmar bland allianspartierna. Efter nästa val byts, helt följdriktigt, dessa ut mot socialdemokrater? Kan det absurda med en Historisk sanningsmyndighet bättre åskådliggöras? Avveckla myndigheten och överför resurserna till universitetens och högskolornas historiska fakultet! 

Tips: Gå till Ett hjärta Rött och ta del av ett sansat inlägg, men med en härlig ilsken grundton.