Vänsterns analysmodeller är på det hela taget bättre.

13 mars, 2008

Jag blir alltmer förvånad över hur etnicitet och kultur blivit förklaringsmodeller för förståelsen av skilda samhälleliga problem. För oavsett hur ofta Folkpartiet hävdar motsatsen, så är det inte invandrarnas kulturella bakgrund som skapar problem, som t ex kriminalitet.

En kursdeltagare på Tärna folkhögskola uttryckte sig mycket bra när han, något ilsket, påpekade i en diskussion med sina kurskamrater: ”Tror ni verkligen att jag som kommer från Eritrea skulle anse, att mord, våld, våldtäkter, stöld och bedrägeri av någon outgrundligt kulturellt skäl skulle vara tillåtet? Det finns ingen nationell minoritetsgrupp i Sverige, som inte anser att mord, våld, våldtäkter, stöld och bedrägeri är brott. I alla de länder vi kommer från, finns det lagar och polis som ska förhindra och straffa det fåtal, som bryter mot lagen.” Ibland var det skönt att vara lärare. Jag behövde inte tillägga eller dra ifrån något.

”Jaja, prata på du, men du kan inte förneka vad Brå skriver i sin rapport att invandrare innebär en ”överrisk” för kriminalitet.” Det är sant. Finns ingen anledning att förneka det, men den ”sanningen” förklarar ingenting och ger ingen vägledning för att hitta lösningar. (Nu har jag lite fel. Det finns en lösning som Sverigedemokraterna omhuldar. Kasta ut dom!) Däremot hittade jag två meningar i Brå:s rapport som tilltalar mig och som också gör det möjligt att identifiera orsakerna till problemen. Så här skriver Brå på sid 14:

”Invandrade personer, särskilt från utomeuropeiska länder, var överrepresenterade i storstädernas låginkomstområden redan innan 1990-talet, men detta mönster förstärktes ytterligare under 1990-talets första hälft (Socialstyrelsen, 2001, sid. 215). En naturlig fråga blir då om dessa förändringar fått konsekvenser för brottsligheten bland invandrare?”

Om vi identifierar ett problem som invandrarproblem, istället för ett socialt problem, då blir lösningarna rätt naturligt trubbiga. Invandrare är inte någon enhetlig kategori. Vi har invandrare i Sverige som är etablerade på arbetsmarknaden, bor inte i något segregerat bostadsområde, barnen går inte i några slitna förortsskolor. Är sannolikheten stor att dessa invandrare begår brott i större utsträckning än svenskar? Varför ska de bli indragna av myndigheter i olika, mer eller mindre välvilliga, åtgärdspaket för invandrare? 

Det är ju också sant att invandrare, allra helst utomeuropeiska, har en ”överrisk” att hamna i sociala situationer och i social segregation, vilket skapar förutsättningar för en ”överrisk” till brottslighet. Den enda rimliga uppmaningen till den nuvarande regeringen och framtida. Lös de sociala problemen och merparten av ”invandrarproblemet” försvinner!

Jag brukar förhålla mig mycket kritiskt till vad Barbro Hedvall på DN skriver, men idag är hon helt suverän i sin sågning av regeringens syn på minoriteters hälsoproblem. Regeringens utgångspunkt är återigen etnisk och kulturell. Men varför skriva själv, när Hedvall uttryckt det så bra?

”Däremot hänger hälsan samman med ens kost, uppväxtförhållanden och framför allt med de socioekonomiska villkor under vilka man lever. Eller enklare uttryckt: fattigdom och osäkerhet gör en sjuk, rikedom och trygghet ger god hälsa. Dessutom tenderar rika människor att bo tillsammans liksom fattiga att vara hänvisade till mindre gynnsamma platser. Därför finns det goda skäl för myndigheter att ha koll på vilken sorts människor som bor var och avpassa vårdresurserna därefter (detta sista som en upplysning till Filippa Reinfeldt, Vårdval Stockholms kartritare).”

Återigen, problemet är inte invandrarproblem, utan som Hedvall skriver, sociala.

Ju mer jag tänker på det, desto säkrare är jag att vänsterns och socialliberalismens analysmodeller
fortfarande håller. Att de också ger bättre förutsättningar till att hitta lösningar, än allmänt tyckande som vare sig ökar våra kunskaper än mindre vår förståelse för skeendet.
När ska det bli ett slut på regeringens flummande? 

Andra bloggar om: , , , , , , , ,