Allt är inte guld som glimmar!

31 januari, 2014

Tidigt i morse fick jag ta del av följande omdöme om mig på Facebook: ” Tyvärr Leo- jag märker att Du i vissa värderingsfrågor hamnar allt längre ut på den borgerliga, kristna värderingstanken typ KD eller än värre det nya KV- lite av en svensk Tea Party-rörelse. Det stämmer ju också med det parti Du engagerat Dig i på den kyrkliga sidan. ” 

I min feberyrsel blev jag tvungen läsa meningen ett par gånger. Till sist blev jag tvungen att inse att Örjan Fridner, ordförande för socialdemokraterna i Ljusdal, fullt medvetet verkligen skrivit det som där stod. Tea Parti-rörelsen, det är inte kattskit det! Nå vad handlade diskussionen om som föranledde den bredsidan mot mig som person och Frimodig kyrka, som organisation? Jo, jag hade dristat mig till att hävda: Jag vill inte förbjuda eller kriminalisera aborter. För att vara lite ironisk. En väl känd uppfattning hos Tea Partyrörelsen. Min ståndpunkt innebär inte att jag förespråkar abort. I grunden är jag abortmotståndare, men inser tillvaron inte alltid fångas i enkla lösningar. Om moderns liv står på spel, kan jag t o m tänka mig att förespråka abort som en lösning. Jag känner ända in på kroppen den ilska och frustration som en våldtagen kvinna kan känna, när hon inser att hon blivit gravid. Jag kan också förstå, att det troligtvis inte finns många lösningar, när vi pratar om småflickor som blivit utsatta för incest.

Nå vad mer har jag hävdat. Jo, att jag anser det fullt rimligt att sjukvårdspersonal bör ha rätten att hänvisa till sitt samvete eller tro för att slippa utföra omskärelse av pojkar, trots att landsting tagit beslut om att utföra omskärelse. Inte heller är jag motståndare till omskärelse. Jag anser det inte orimligt att barnmorskor inte ska tvingas assistera vid aborter. Bakom knuten väntar ett beslut, tro mig, att sjukvården skall börja ägna sig åt aktiv dödshjälp. Så det är lika bra redan nu börja argumentera för rätten till samvetsfrid även i den frågan. Men jag tror det som irriterade Örjan Fridner var mitt motstånd till ”erbjudanden” om tester på foster om Downs syndrom. För det innebär att staten godkänner selektiv abort eller än värre, den ser sådana aborter som en önskvärd utveckling. Jag har skrivit om det ett antal gånger nu och märkligt nog har jag fått mycket lite gensvar.

I allt det här ser Örjan Fridner, att jag rört mig till höger. I sig ett djärvt påstående, så länge har Örjan och jag inte känt varandra. För att undvika alla missförstånd vill jag klart tydligt hävda att jag stått mycket stilla. Ovanstående har jag stått för ända sen åtminstone mitten av 60-talet. T o m att livet uppstår i befruktningsögonblicket. Allt annat är ovetenskapligt köksbordstyckande. Under stora delar av den tiden var jag ateist med olika slag av röda färgkulörer. Jag blev ju kristen, som många vet vid det här laget, 1 advent 1991. Min ”rörelse” kännetecknas nog mer av en tung blyfot än lättfotade rörelser hit eller dit.

De som verkligen kännetecknas av snabba läpprörelser är som de flesta vet våra makthavare. Vi hör hur munnen uttalar de vackra orden om allas lika värde, att ingen skall lämnas utanför och alla ska med! Det riktigt glimrar och många tror att det måste vara guld vi ser och hör. När vi börjar gräva i bråten av vackra ord, upptäcker vi, att det inte var guld vi såg, utan kattguld! Föräldrar med barn med skilda slag av funktionshinder får slita och kämpa för att de ska få stöd från staten. Staten fortsätter att pladdra sitt ”alla ska med” samtidigt som många föräldrar brister sönder av trötthet och frustration. I det läget får staten de tekniska möjligheter att i ett tidigt skede i fostrets utveckling få besked om kommande funktionshinder. Staten blir överlyckliga. Möjligheten att eliminera blivande barn med funktionshinder är guld värd för etablissemanget och det är det enda guld vi ser!

Nå, jag har uppmanat Örjan Fridner att botanisera bland mina drygt 900 inlägg på WordPress. Jag har lovat, att om han hittar ett enda inlägg som stödjer Tea Party-rörelsens vurm för nattväktarstaten, då skall han få bestämma till vilket ändamål jag ska skänka 1000 kronor.

Intressanta följdeffekter i Danmark.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,