Jag ansluter mig till reservationen!

22 november, 2012

Jag har med stort intresse följt kyrkomötets debatter. De som är intresserade kan hitta mina iakttagelser här och här. Jag har också under dagen, så här i efterskott tagit del av röstningen kring strukturutredningens förslag. Jag vågar, utan överord, hävda, att jag är mycket välskodd, när jag säger att jag ansluter mig till Frimodig kyrkas reservation till beslutet och gör den till min egen.

Här kommer reservationen, hämtad från Frimodig kyrkas hemsida. Där kan ni kontrollera att jag kopierat rätt.

”RESERVATION

Frimodig kyrka – partipolitiskt obunden grupp i Svenska kyrkan med syfte att arbeta för levande församlingar och en kyrka öppen för alla – har argumenterat mot det nu fattade beslutet om nya strukturer. Också om vi ser det senaste årtiondets betydande avvecklande av församlingar och delar bedömningen att situationen måste hanteras, menar vi att det fattade beslutet mer är ett uttryck för krisen än en lösning av den.

Frimodig kyrka förstår att de politiska partierna inte längre kan förse kyrkostrukturen med tillräckligt många politiker och därför skapar en mindre resurskrävande organisation där inflytande och makt kan bevaras på en nivå över den, där människor samlas för att fira gudstjänst och därmed bli församling

Risken med strukturförändringar är att de fungerar som organisatoriskt självbedrägeri; någon verklig förändring till det bättre sker inte. Den kraft som skapar betingelser för förnyelse saknas. Detta är ett förhållande som döljs av grandios framställningskonst, där det som är
brist på närhet med en politisk övertalningsdefinition kallas “närhet” och det som är brist på samverkan följdriktigt kallas “samverkan”.

Frimodig kyrka ser som sin kallelse att vara just ett frimodigt alternativ i en kyrka där det finns ett verkligt missmod, men uppfattar inte att de nya strukturerna kommer att skapa entusiasm. Tvärtom är risken att förväntningarna på nya strukturer är så lågt ställda, att
organisationsförändringen skapar uppgivenhet i organisationen. Därför lämnade vi förslag om insatser för att på olika sätt ge förutsättningar för pastoral nystart men pekade också på konkreta faror med det föreliggande förslaget, därför att konsekvenserna inte klarlagts

I debatten har Frimodig kyrkas ledamöter pekat på hur den lokala gudstjänstfirande enheten – församlingen – alltid tagit ansvar också för kyrkolivets praktikaliteter och valt de i församlingen ansvariga. Detta ansvarstagande hör till själva församlingsbildandet, dvs den
process som innebär att missionen blir Kyrka lokalt. Alltså borde valen till Svenska kyrkans olika ansvarsorgan ske med den lokala församlingen som bas och valet till församlingsråden vara direktval.

Frimodig kyrkas förbättringsförslag har avvisats. Vi reserverar oss därför mot beslutet om strukturförändringar, O 2012:2.”

Uppsala den 21 november 2012

Läs också i Kyrkans tidning om kyrkomötet och dess beslut.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Trött efter att ha följt kyrkomötet i två dagar

21 november, 2012

Nu har kyrkomötet ajournerat sig och jag ska inte göra någon större sammanfattning av dagen. Jag har lyssnat till många intressanta samtal och diskussioner, men två frågor intresserade mig mer andra. Dels diskussionen om Palestina och Israel och dels frågan om tillsättande av ett missionsråd.

Om jag i går upplevde att Frimodig kyrka i frågan om den nya organisationen hade en bredare och djupare analys än ÖKA, så var situationen den motsatta idag, när det gällde analysen av situationen i Palestina. I den frågan kändes ÖKA:s analyser, som mer förankrade i en verklighet. Möjligen kan jag tycka, att ÖKA:s debattörer kunde ha anslutit sig till den linje som många av Posk:s talare förordade, att yrka bifall till utskottets förslag, till vilken många andra talare yrkade många goda förbättringsförslag. Posk agerade klokt. Nå, det här är enbart en randanmärkning. Det kanske inte fanns något annat alternativ för ÖKA, än att köra den taktik man valde. Jag var ju inte där.

Frimodig kyrka ryckte upp sig betydligt, när frågan om mission behandlades. I den frågan visade Frimodig kyrka upp den styrka som jag skrev om igår. De har en mycket väl genomarbetad syn på kyrkans behov, men har också goda lösningar på hur kyrkan kan ta sig ur problemen – om kyrkan vill. Här känns det inte som att Posk och ÖKA, har en lika klar och handlingsinriktad syn som Frimodig kyrka har.

Självfallet det fanns det fler frågor, som jag skulle kunna nämna, men det skulle leda för långt om jag skulle försöka mig på en sammanfattning av hela dagen. Kyrkomötets andra dag bekräftade återigen, att i kyrkovalet så står valet för mig, mellan ÖKA och Frimodig kyrka. Trots att Posk hade en klart bättre dag i dag än i går.

I morgon har jag inga möjligheter att ta del av kyrkomötets förhandlingar. Ska ta mig till Gävle och kommer inte hem förrän sen eftermiddag, vilket känns trist eftersom alla beslut, på grund av tekniskt strul tas i morgon. Det lönade sig att jag läst motioner och utlåtanden i förväg. Det bidrog till att de här två dagarna känts meningsfulla och givande. Om inte för något annat, så är det ju ett värde i sig, att kunna placera Bjuråker-Norrbo församling in i ett större sammanhang. Självfallet har det också varit mycket tröttsamt, att veta, att goda förslag avslås, men så är det. Jag har erfarenhet av att vara i minoritet. Det är ingen sinekur, men det härdar!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Debatten vid kyrkomötet gav de svar jag väntat mig

20 november, 2012

I går berättade jag, att jag skulle sitta som klistrad vid datorn och följa debatten om Svenska Kyrkans framtida struktur vid kyrkomötet. Det blev hela dagen vid datorn, ända fram till den avslutande kvällsandakten. Det var, på det hela taget en givande dag. Debatten om kyrkans organisation var intressant och gav ganska bra vägledning till hur jag ska rösta i nästa års kyrkoval.

Som jag berättade igår, så har jag redan på förhand sorterat bort de tre partier som framhärdar i att ställa upp som partier i kyrkovalen. Jag har också valt bort de nomineringsgrupper som identifierar sig med politiska ideologier. Jag är vare sig fri eller bunden liberal. Inte heller kan jag se det teologiska värdet av ett borgerligt alternativ i kyrkan. Jag har vid ett tillfälle lagt min röst på MP i ett riksdagsval, men det var ett politiskt val, som inte har någon bäring in i kyrkan och på kyrkans huvuduppgifter.  Vänsterpartiet har jag varit medlem av, men kan inte se den teologiska grunden för Vänsterpartister i Svenska Kyrkan.

Jag koncentrerade mitt lyssnande till de tre nomineringsgrupper, som efter min bortsållning, återstod. Posk, ÖKA och Frimodig kyrka. Under debattens gång fick jag bekräftelse på det jag redan visste. Posk-företrädarna var på det hela taget nöjda med förslaget till ny organisation. Visst tyckte jag mig höra fromma förhoppningar om att storpastoratens fullmäktige skulle vara lyhörda för församlingens önskemål om vem som skulle sitta i församlingsråden. I den frågan var ÖKA och Frimodig kyrka föredömligt tydliga. Församlingarna skall välja sina företrädare i direkta val och inte utses av någon annan instans. Eftersom jag läst motionerna, kom ÖKAs och Frimodig kyrkas ställningstaganden inte som några överraskningar, men där fanns ändå en skillnad. Jag upplevde att Frimodig kyrkas kritik av utvecklingen gick mer på djupet och hade större bredd än vad ÖKA:s kritik hade. Skillnaden var inte bara kvantitativ, utan helt klart också kvalitativ. Jag har en känsla av att Frimodig kyrka har en större beredskap att ta sig an de utmaningar som den framtida organisationen ställer, än vad ÖKA har. Som en före detta medlem av ÖKA är jag inte direkt förvånad. Jag upplevde inte, att ÖKA hade någon direkt utvecklad teologisk syn på hur man bör bygga en kyrka eller en församling. Orsaken till min något negativa upplevelse, kan givetvis bero på att jag var långt borta från händelsernas centrum här uppe i norra Hälsingland. Det kan ju ha förts diskussioner, som jag inte var delaktig i. Jag ska inte bli mer långrandig, utan kan bara så här på nattimmarna, konstatera att valet för mig kommer att stå mellan ÖKA och Frimodig kyrka, med ett starkt plus för Frimodig kyrka efter dagens debatt på Kyrkomötet.

Lokalt i Bjuråker-Norrbo är valet lätt. Här kommer jag att lägga min röst på Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo församling!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Några extra utskottsplatser kan vara värt lite fjäskigt kryperi!

26 september, 2012

Jag har med stort intresse botaniserat bland motionerna till Kyrkomötet. Mitt intresse handlar mycket om, vilka de olika motionerna vänder sig till och vilka signaler de önskar sända ut? För det är ju inte så, att alla motioner är riktade till alla kyrkans medlemmar.

Låt mig ta ett exempel. Bo Hansson, gruppledare för ÖKA vid Kyrkomötet, har skrivit en motion till årets kyrkomöte: ”Byt kyrkoordningens ordval från nomineringsgrupp till partigrupp.” Motion 2012:50

Jag tror inte att ÖKA räknar med att vinna kommande val på kravet om namnbyte. Motionen kommer inte ens nämnas i en bisats i den kommande valplattformen. Målgruppen för motionen, det är min fasta övertygelse, är i första hand ÖKA:s medlemmar, Socialdemokraterna och Centerpartiet, kanske till en del även de politiskt identifierbara nomineringsgrupperna.

Möjligen kan väl någon tycka, att jag är väl mycket konspiratorisk, men nog ser jag ett antal viktiga budskap i motionens brödtext. (Jag vet att Kyrkomötet inte tar ställning till brödtexten, utan enbart till själva yrkandet.) Ett av budskapen är riktad till medlemmarna i ÖKA. De ska förstå, att ÖKA inte kritiserar de sekulära partiernas närvaro och maktställning i kyrkan, de accepterar den. Vore jag fortfarande medlem i ÖKA, skulle jag direkt förstå halvkväden visa och inse att jag varit för fientligt inställd i mitt bloggande till de sekulära partiernas maktställning.

När Bo Hansson skriver: ”En partigrupp är en valorganisation med vidare uppgifter såsom att ta ansvar för gruppens gemensamma agerande, utveckla program, utbilda sina ombud, lösa konflikter inom gruppen”, är det en mycket tydlig signal till organisationens alla delar, att organisationen i sin helhet bör agera mer enhetligt och kanske rent av anamma den leninistiska principen om demokratisk centralism. En fast och centraliserad organisation upplevs nog av ledningen, som nödvändig för att öka trovärdigheten inför framtida överenskommelser med andra nomineringsgrupper inom kyrkan.

När Bo Hansson avslutar brödtexten till kravet på att byta benämning på nomineringsgrupp blir han patetisk i sitt kryperi och rullar sig bildligt i stoftet och uppmanar hela kyrkan, att känna samma tacksamhet som han själv, över de politiska partiernas insatser för Svenska Kyrkan. Hansson skriver: ”Svenska kyrkan har stor anledning att känna tacksamhet mot de grupper, som bl.a. sett till att öppna kyrkans ämbete för kvinnor. Det hade de specifikt inomkyrkliga grupperna inte förmått göra.” Om medlemmarna inte förstått att ÖKA inte ser de politiska partierna som farliga för Kyrkan, då är de lomhörda. Socialdemokraterna och Centerpartiet har säkert lyssnat med stort intresse och noterat ÖKA:s mycket tydliga positionering. Det ger säker någon extra utskottsplats i framtiden.

Vän av ordning kanske undrar: Varför ska jag rösta på ÖKA, samtidigt som jag ska känna tacksamhet mot de politiska partierna? Vore det ändå inte bäst att rösta dem jag är tacksam mot? De inomkyrkliga grupperna förmår tydligen ändå inte så mycket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,