Byt inte den gamla bojan mot en ny!

12 september, 2009

I dag har Göran Skytte faktiskt skrivit en riktigt intressant kolumn i SvD. Det intressanta med kolumnen är inte att Skytte har rätt, utan den visar hur hans hat mot socialdemokratin, leder honom vilse i förståelsen av historiska skeenden.

Ett stort misstag är, när Skytte ser en historisk rak linje mellan Axel Danielsson 1863 – 1899 och dagens socialdemokrati under ledning av Mona Sahlin. En sådan rak linje existerar inte. Det är ingen överdrift, att påstå att Danielsson och den tidiga arbetarrörelsen var fientlig inställd till Svenska Kyrkan, men var inte den känslan ömsesidig? Vi bör ju inte bortse från den sociala, politiska och ekonomiska verklighet som merparten av befolkningen levde med under senare delen av 1800-talet och den roll som Kyrkan spelade under samma tid. Det känns lite svårt att helt förkasta tanken, för att uttrycka det milt, att Kyrkan i stor utsträckning bar skuld till den fientliga stämningen i breda lager av befolkningen. Folket var inte lurade av sina ledare, utan de kände ända in på det svidande skinnet, att Kyrkan stod på överhetens sida. (För övrigt tror jag att stor del av frikyrkorörelsen kände en liknande ilska.) I dagens Sverige är det nog helt andra grupper i samhället som har orsak till ilska mot SvK.

Skyttes historieförståelse blir rent av patetisk när han skriver angående socialdemokratins åsiktsbyte om kravet att avskaffa statskyrkan. Skytte skriver: ”Det är här socialdemokratin börjar smida det halsjärn som ska förslava kyrkan under politiken.” Jaha, tänker jag. Perioden från Gustav Wasa fram till 1930-talet var den stora frihetstiden för Svenska Kyrkan? Tro´t den som vill! Inte heller är det så att socialdemokratin ”fått hjälp” från borgerliga politiker, utan de borgerliga partierna hade ett egenintresse, att politiskt kontrollera Svenska Kyrkan. Om inte av annat skäl än rent intresse av röstmaximering. Hur ofta har socialdemokratin haft majoritet inom SvK?

Situationen att Kyrkans aktiva medlemmar tenderade att rösta borgerligt var ett viktigt skäl till, att socialdemokratin så länge motsatte sig ett skiljande mellan Kyrka och stat. S ville inte bidra till att borgerligheten skulle få kontrollen över en mäktig kristen folkrörelse. När riksdagen äntligen beslutade om ändrad relation mellan SvK och staten, blev inte beslutet en helhjärtad skilsmässa.

Det finns en starkt växande vilja inom Kyrkan, att frigöra sig från de allmänpolitiska sekulära partierna. I första hand S, C och M. De knepiga hybriderna ”X-partister i SvK” kan tydligen tillsvidare rida på den utbredda viljan till partipolitisk oberoende.

Där står vi nu och det kan kännas frestande att se huvudmotsättningen i det kommande valet, som den mellan S, C, M, ”X-partister inom SvK” och tre partipolitiskt oberoende nomineringsgrupper. Jag anser det vara en farlig felsyn. Det är inte helt likgiltigt hur rösterna faller till förmån för POSK, Öppen Kyrka eller Frimodig Kyrka.

Det som fick mig för några år sedan att glatt gå med i Öppen Kyrka, var den bestämda känslan av att Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hade förstått det Dietrich Bonhoeffer talat om – den myndiga människan. Öppen Kyrka står för frigörelse av det allmänna prästadömet om det tillåts mig vara lite högtidlig. Det samma går det med bästa vilja i världen, inte att säga om vare sig POSK eller Frimodig Kyrka. I olika grad vill de göra åtskillnad mellan det de kallar ”de aktiva och engagerade i Kyrkan och den stora medlemsmajoriteten i Kyrkan. Frimodig Kyrka tenderar att anse att det t o m är alltför många som röstar. Om Frimodig Kyrka skulle få ett dominerande inflytande i Kyrkan, då skulle de tillhöriga få en boja runt halsen av en styrande troselit.

Hur Kyrkan styrs är en viktig fråga, men vi får inte glömma att Kyrkan också är ett innehåll. Det är återigen inte likgiltigt vilken nomineringsgrupp de tillhöriga lägger sin röst på. Öppen Kyrka står klart och entydigt för att Kyrkans uppgift är att ”tolka Bibeln in i vår tid för vår tids människor.” Öppen Kyrkas bibeltolkning innebär att vi oförbehållsamt välkomnar prästvigda kvinnor och kommer också hårt och envetet arbeta för jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på alla nivåer. Bort med alla osynliga glastak! Vi är entydigt för, att Kyrkan skall behålla vigselrätten och att det skall bli tillåtet för präster att viga samkönade par till äktenskap. För att nämna något om vad vi vill med Kyrkan.

Frimodig Kyrka har en totalt motsatt uppfattning när det gäller både vigselrätt och rätten till äktenskap för samkönade par. De har gjort en taktisk reträtt vad gäller prästvigda kvinnor, men med förbehåll om krav på acceptans för samexistens. Önskemålet är inte helt klart formulerat, så det är lite svårt att avgöra hur de tänker, men jag tror inte att jag är överdrivit misstänksam, när jag påstår att Frimodig Kyrka vill hålla motståndet mot prästvigda kvinnor levande för framtida bruk.

Skulle Frimodig Kyrka få ett avgörande inflytande skulle också SvK få en tung boja av trångsynt Bibeltolkning att släpa på. En Bibeltolkning som inte svarar på de frågor som dagens människor ställer. Frimodig Kyrkas svar till frågande människor är ett kort – frågan är fel ställd!

Självklart avgörs inte alla framtidsfrågor i ett enda val, men varje val är ändå mycket viktigt. Öppen Kyrka står för en frigörelse av de tillhöriga. En frigörelse från manipulativa politiska partier och en frigörelse till en kärleksfull och livsbejakande kristen tro.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,


Att rösta är att ta ett aktivt ansvar!

4 september, 2009

I går läste jag en braskande rubrik i Dagen: Präst uppmanar passiva medlemmar att inte rösta i kyrkovalet. Prästen heter Gustaf Björck och är verksam i Växjö stift. Självfallet gick jag vidare och slog upp artikeln. Får erkänna att jag blev något besviken. Artikeln citerar vad Gustaf Björck, enligt SR Kalmar sagt: ”Bara medlemmar som engagerar sig i verksamheten mellan valen borde vara med och fatta beslut om hur kyrkan ska styras.” Det låter ju inte alltför upphetsande. Ståndpunkten går att diskutera.

Under tiden jag läser den korta artikeln upptäcker jag, att Dagen har en länk till SR Kalmar och nyfiken som jag är, följer jag länken och nu blir det intressant! I radioinslaget får vi en förklaring till vilket engagemang som enligt Björck ger den tillhöriga den moraliska rätten att rösta i kyrkovalet. Enligt Björck är det orimligt många som i dag röstar, drygt var tionde medlem. Vad jag förstår, anser Björck, att det rimliga antalet är de 1 till 2 av hundra som besöker kyrkan en gång i månaden. Snabbt förflyttar jag mig i tankarna till Bjuråker-Norrbo församling och ser framför mig vilka Gustaf Björck skulle uppmana att stanna hemma på valdagen.

De första Björck skulle uppmana att inte rösta skulle vara ledamöterna i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Människor som, med stort allvar, engagemang och framförallt med stor kunskap, tar ansvar för församlingens ekonomi och verksamhet. I samma veva skulle Björck också passa på att säga till ledamöterna, i utskott och arbetsgrupper, att deras engagemang för kyrkans fastigheter, kyrkogårdarna, kyrkans internationella verksamhet, är av noll och intet värde. Bäst att stanna hemma på valdagen.

Stanna hemma bör väl också många av de entusiaster som håller våra gamla pilgrimsleder öppna, många av dem som välkomnar turister som besöker våra öppna sommarkyrkor. Det samma torde gälla aktiva i syföreningar, kyrkokören, måndagsmarior, studiecirkeldeltagare och många andra som på skilda sätt bidrar med glädje, personligt engagemang till att göra Bjuråker-Norrbo till en levande församling.

Nu när Björck lyckats få merparten av församlingens aktiva och engagerade medlemmar att avstå från att rösta, (Vi får väl hoppas de är så storsinta, att de inte begär utträde ur församlingen) så återstår den mycket arbetsamma processen, att vi den gudstjänstfirande delen av församlingen, skall axla alla de uppdrag som nu plötsligt blivit vakanta. Det finns nomineringsgrupper som förordar att de förtroendevalda i församlingarna skall rekryteras ur den gudstjänstfirande delen av församlingen. En sådan inställning, om den fick genomslag, skulle hota Bjuråker-Norrbo församlings hela existens.

Den nomineringsgrupp, Öppen Kyrka – en kyrka för alla (ÖKA), för vilken jag kandiderar till stiftsfullmäktige i Uppsala stift och Kyrkomötet har en helt annan inställning. Vi skriver i vårt program:

ÖPPEN KYRKA är en nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan för dem som vill ställa sitt engagemang och sin kompetens till förfogande i Svenska kyrkans arbete på riks-, stifts- och församlingsnivå, utan styrning från de allmänpolitiska partierna.

ÖKA välkomnar alla som vill engagera sig för Kyrkan. Engagemanget sker på den enskildes villkor och vi värderar inte den ena aktiviteten före den andra. Tro eller tvivla, det är viljan och engagemanget som räknas och värdesätts.

Självfallet bör så många som möjligt, helst alla, rösta i Kyrkovalet 2009 den 20 september.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,


Försvar av folkkyrkan

4 maj, 2009

Det händer ganska så ofta, att jag i samtal med kristna från andra samfund än Svenska Kyrkan får höra, att tillhöriga till SvK inte skulle vara fullvärdiga kristna. Lite av ”Kristna light.” För det mesta brukar jag inte reagera, utan låter påståendena passera. Det är alltid lite svårt att tävla i grenen – vem är mest kristen?

Det som däremot kan få adrenalinnivån hos mig att stiga något lite, är när inomkyrkliga grupper vill skikta tillhöriga inom Kyrkan i godkända och icke godkända.  Fenomenet tar sig många uttryck, men den bärande tanken är, att majoriteten på skilda sätt är ett onödigt, ja rent av ett hotfullt påhäng på den kristna kroppen. För en tid sedan läste jag i Kyrka och Folk en mycket ödesmättad artikel, skriven av Fredrik Sidenvall: ”Flodvågen som ännu hålls tillbaka.” I artikeln beskriver Sidenvall hur 40 000 tappra gudstjänstbesökare likt de modiga och tappra 300 spartanerna håller stånd mot sekularisering och avkristning. Dessa 40 000 för en uppehållande strid så att ett konsoliderande återtåg för kyrkan skall bli möjlig.

Jag skrev ett blogginlägg till svar, när jag läst artikeln för ca två år sedan: Bevare oss för spartanerna! Jag upplever att innehållet och frågeställningen fortfarande står sig. För den bärande tanken i inlägget är frågan vem ska styra Svenska Kyrkan. Är det den lilla gudstjänstfirande delen eller inbjuder vi alla tillhöriga att påverka utvecklingen i Kyrkan? Den frågan är extra aktuell just nu, eftersom Svenska Kyrkan i höst på alla nivåer skall välja ledning för de kommande fyra åren.

Vid varje val är frågan om vem eller vilka som skall ha beslutanderätten i Kyrkan en av de viktiga frågorna. Så även i årets val. Det låter så förledande att de förtroendevalda skall komma från de Gudstjänstfirandes skara. Hur vacker än tanken är, så har den en stor svaghet. Den att den gudstjänstfirande skaran på något sätt skulle vara entydig i sina åsikter eller förhållningssätt. Så är ingalunda fallet. Alla, aktiva som mindre aktiva, inom Kyrkan är bärare av skilda åsikter om hur Kyrkan, stiftet eller församlingens skall utvecklas. Ingen tillhörig till Svenska Kyrkan får utestängas från inflytande över vilka som skall styra Kyrkan under kommande fyra år.

Vill man värna om allas rätt att vara delaktiga i Kyrkans utveckling, då finns ett inomkyrkligt alternativ. Öppen kyrka-en kyrka för alla(ÖKA). ÖKA är en organisation under uppbyggnad och finns tyvärr inte i hela landet ännu. Där ÖKA inte ställer upp kan jag bara uppmana alla att välja ett alternativ som värnar om allas rätt till delaktighet.

Andra bloggar om: , , , , ,