Känns inte argumenten märkvärdigt lika över tid?

7 maj, 2016

I går läste jag ett blogginlägg, skriven av Jerlerup, ”Idag muslimen, igår hårdrockaren, katoliken och jazzälskaren.” Jag rekommenderar läsning, för texten väckte, åtminstone hos mig, många funderingar och hågkomster från ett samhällsengagemang sen tidigt 60-tal.

I blogginlägget kan vi bl. a läsa följande:

Förekomsten av politisk katolicism ansågs vara det främsta argumentet mot katolska kloster, av en del debattörer. Katolicismen sågs av flera svenska riksdagspolitiker som en aggressiv antidemokratisk religion med politiska ambitioner.

Man må resonera hur mycket man vill om det religiösa innehållet, men man kommer inte ifrån iakttagelsen, att när den katolska kyrkan tar ställning i politiska frågor, går den alltid reaktionens ärende.  – Gunnar Berg (S)

Att tänka sig att man med berått mot skulle medverka till att underkasta demokratiskt tänkande människor, som vill åtnjuta de fria mänskliga rättigheterna, ett sådant tvång som här avses, är något jag inte kan göra. Därför vill jag inte heller medverka till att det inrättas kloster i detta land.   – Nils Elowsson (S)

Det kan synas märkligt att jag säger detta, eftersom jag inte är engagerad i kyrkan i annat mån än jag är medlem i den. Man bör ändå bemärka, att om demokratin skall kunna fungera i en fri stat, så får man icke genom främmande engagemang förhindra en samhällsutveckling som vi anser gagnelig för land och folk.  – Inge Lundberg (S)

Skall jag vara riktig ärlig, måste jag väl ändå medge, att i reaktionen mot hela denna historia också inmänger sig ganska naturliga nationella känslor. Jag undrar om inte Gustav Adolf ute på torget skulle ramla av hästen om han begrep vad vi här håller på med! – George Branting (S)”

Håll med mig, att argument då, var märkligt lika argument av i dag!

Under läsningen av Jerlerups blogginlägg, dök ett uttalande, pådyvlad Ford, upp. Människor ska ha rätt att välja vilken färg de så önskar på sina bilar, bara de väljer svart! Som sagt, Ford lär aldrig yttrat det sagda, men på något sätt påminner yttrandet, debatten om mångkulturen av i dag. Invandrare, kyrkor och samfund får gärna bjuda på exotiska maträtter, men om de försöker lära sina barn, att de inte bör pippa runt, utan vänta till de gift sig, då skärps tonfallet, de får höra, att de hotar barnens mänskliga rättigheter och vad värre är, de hotar den svenska demokratin.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser