Är hoppet verkligen ute?

30 september, 2007

 ”Upproret i Burma är över. Militärdiktaturen vann och hoppet är ute för en ny generation burmeser.” Så drastiskt sammanfattar den svenska diplomaten Liselotte Agerlid läget enligt SvD.

Återigen får vi uppleva hur en fredlig folklig resning slås ned med militärt övervåld och det så kallade världssamfundet står handfallen och handlingsförlamad.

Jag ser med sorg och bedrövelse på vad som nu väntar alla dem som deltog i resningen. SvD:s medarbetare Bertil Lintner skriver: ”Rapporter finns om tusentals gripna, både munkar och civila. Med stor sannolikhet torteras de just nu till oigenkännlighet.” I två enkla meningar sammanfattar Lintner, den fasansfulla verklighet som väntar tusentals av dem som modigt deltog i demonstrationer med krav på demokrati. Hur många sådana korta meningar har vi läst sen andra världskriget? Det har blivit åtskilliga under min livstid!

Jag kan bara hoppas, att omvärlden inte återigen visar sin enorma förmåga att glömma och gå vidare. Alla diktaturers bästa allierade är ju glömskan. Det finns ju så många andra krisområden som omvärlden koncentrerar sig på och som diktaturer lik den i Burma hukar sig bakom. Låt det inte hända!

Jag för min del lovar att inte släppa taget om Tibet och Burma. De får bli min ålders Vietnam och Chile! 

Bojkotta Peking-OS!!