Jag vill också våga vara fundamentalist!

25 juli, 2014

Det händer ofta när jag är starkt engagerad i en fråga, att jag blir förvånad över de bilder som min magkänsla väljer ska representera det jag ser och känner. För ett antal dagar sedan blev det nedanstående bild, som för mig får representera skeendet i Irak och Mosul. Varje gång jag försöker förklara det jag upplever mig se i bilden, upptäcker jag, att jag gråter!

Det jag ser är en kvinna, som gråter av förtvivlan över det onda som sker. Hon ber säkert: Herre förbarma dig! Men bildens budskap är, att trots gråt och förtvivlan, lidanden och död, så släpper kvinnan inte sitt grepp om korset! Jag anar att här finns också svaret på frågan, hur det kan komma sig att kyrkan i Irak överlevt ända till i dag. Det är en prestation av stora mått, men för mig känns förklaringen ganska given.

Kvinnan på bilden blir för mig förklaringen till kyrkans överlevnad. Hon och kyrkan vet vad det kristna trons fundament är, för 2000 år sedan och så även i dag. Det är korset och  segern över döden som korset symboliserar. Kyrkan har hållit fast vid apostlarnas undervisning, som de själva inte hittat på, utan som de hört direkt ur Jesus mun. Bilden förmedlar att kristen tro är en jordnära och konkret tro, som är sann och giltig i alla tider.
Nu ska jag inte sitta här tårögd och prata sönder min upplevelse. Säger bara i all enkelhet – jag vill dela kvinnans fundamentalism! Det är sådan tro som bär ända in i evigheten!

KT


Ibland går det snabbt! Tack för det HT!

24 juli, 2014

I tisdags skickade jag in manuskriptet till en insändare till Hudiksvalls Tidning (HT) och i dag fanns den att läsa i papperstidningen. Snabbare är så kan man inte begära. Jag är nöjd. Den enda ändringen i insändaren är att insändarredaktionen ändrat rubriken från ”Har alla Svenska kyrkans biskopar semester samtidigt?” till ”Har biskoparna semester nu?” Här kommer insändaren:

Har biskoparna semester nu?

I helgen sipprade, lite tveksamt, nyheten om att Mosul tömts på de sista kristna. ISIS den nya maktfaktorn i området, beväpnade av USA, Nato och EU, gav de kristna i Mosul det enkelt förstådda valet: Konvertera, flytta eller dö! Som en bekräftelse på allvaret i hotet brann en 1800-årig kyrka ner i Mosul. Tänk er den hissnande tanken. En 1800 år gammal kyrkobyggnad, som byggts av en kristen församling, som funnits i Mosul redan under apostlarnas tid!

ISIS tillhör en bred politisk-religiös riktning, som drömmer om ett Mellanöstern fritt från kristna. De tillhör samma andans barn, som en viss potentat i Europa, som drömde om ett judefritt Europa!

Vi har sett det komma, men av någon outgrundlig anledning och till min sorg har vi valt att tiga och se åt ett annat håll. Sorgen har inte blivit mindre av att Svenska kyrkan också valt att tiga. Jag känner stor frustration, ja rent av vrede över att jag inte hör någon av kyrkans biskopar höja sin röst till protest, när våra kristna trossyskon fördrivs från Mosul. Det är ju inte bara enskilda kristna som fördrivs, vad värre är, det är kristi kropp som drivs bort!

Biskop Ragnar jag saknar din röst. Led Uppsala stift i bön för våra trossskon som lider under förföljelser och led stiftet i bön, att kristi kyrka får uppstå igen i Mosul!

 Leo Holtter, Bjuråker

Ersättare i stiftsfullmäktige för Frimodig kyrka

KT

 


Känner inte Svenska kyrkan andlig gemenskap med Iraks kristna?

24 juli, 2014

Ända sedan tidig ungdom har jag varit mycket intresserad av historia. Intresset har hållit i sig, men med åren blir det allt mindre läst. I ungdomsåren koncentrerade mig mest på antiken. Det blev ju helt naturligt att jag också med intresse läste om kristendomens framväxt och förföljelserna av kristna i romarriket.Det var ju ingen hejd på uppfinningsrikedomen att på olika sätt plåga människor. En av de mer raffinerade metoderna var att använda kristna som levande brinnande facklor på överhetens garden-partys! Och ändå, kyrkan växte! Jag var helt övertygad om att en av orsakerna till att kyrkan växte, var att de kristna hade högre krav på sitt moraliska leverne än det omgivande samhället. Samhället kännetecknades var ju fullständigt träsk! De kristnas hållning att inte vara en del av träsket tilltalade de fattiga, men också, det får vi inte glömma de rättfärdiga människorna inom överklassen!

Här nånstans slutade mina studier och eventuella funderingar kring den kristna kyrkan. Istället tog andra intressen överhanden och där krävdes också historiska kunskaper, men jag hoppar över allt det och gör ett jättehopp i tanken till tidigt 90-tal. Av gammal och ohejdad vana var jag tvungen att sätta mig in det nya jag trätt in i. Det blev som det alltid hade varit. Jag läste helt utan systematik och därför blev också kunskaperna något osystematiska, för att uttrycka det milt. Mitt i mitt planlösa läsande stötte jag åter på mina kristna i romarriket! Nu var min mognad och mina kunskaper något större än i min ungdom och såg mycket mer än jag gjorde då. Bl. a insåg jag kyrkans och biskoparnas roll i kristendomens utbredning. I en fientlig omgivning var det oerhört viktigt att organisationen stödde sina medlemmar. Än viktigare var synen på ledningen av kyrkan. Jesus hade överlåtit ansvaret för sin kyrka till apostlarna och i den apostoliska kyrkan sågs biskoparna som apostlarnas efterträdare. Handpåläggningen var ingen tom och from gest, utan på blodigt allvar. Visserligen åtnjöt biskopen stor respekt, men det var inte det viktigaste. Det viktigaste var det tunga ansvaret som vigningen innebar. Biskopen skulle, i apostlarnas efterföljelse, vara en god herde för sin hjord. I biskopens ansvar låg att se till att läran från apostlarnas tid inte förvanskades, utan alltid vara i samklang med det Jesus undervisat. I biskopens roll låg också uppgiften att leda församlingen i världen, som inte alltid var vänligt inställd. Slutligen låg det i biskopens roll som herde, att också vara beredd att ge sitt liv för fåren. Ingen lätt uppgift!

Nu ett hopp till skuggan av Mosul. Det är egentligen ett Guds under att kyrkorna i öst överlevt och bibehållit sin tro intakt. Undret består givetvis i Guds nåd, men också i Guds gåva till apostlarna. De fick uppdraget att sprida den kunskap de fått av Jesus och också ansvaret att bygga en kyrka och värna om läran. Organisationen var den episkopala kyrkan, med biskopen mitt i sin hjord. När vi nu ser tillbaka ca 1400 år, då kan vi bara konstatera att kyrkorna i Mellanöstern med heder klarat sin av Jesus givna uppgift. Sältan finns kvar och ingen risk att få några kvarnstenar om halsen. Efter USA:s, Storbritanniens och Natos på lögner baserade anfall på Irak, som slog sönder alla sociala mönster var det bara en tidsfråga, när förföljelserna av de kristna skulle börja. Det tog inte lång tid innan biskopar, präster och andra ledande kristna fick sätta livet till. Vi såg det komma! T o m jag som inte är alltför kunnig i internationella frågor såg det komma och varnade för det kommande folkmordet i minst ett blogginlägg.

Den enda organisation som inte verkar se något är Svenska kyrkan. Det har gått en evighet sen rapporterna om den slutgiltiga fördrivningen av kristna, dök upp i utländska medier och några kristna tidningar i Sverige och än har vi inte sett eller hört någon reaktion Svenska kyrkans ledning. Jag börjar alltmer fråga mig om Svenska kyrkan ser Iraks kristna som syskon eller vänner. Om en vän lider innebär det, i min värld, att vänner rusar till och håller om. Inte ens ett pliktskyldigt ”Vi beklagar!” kostar SvK på sig.  Eller är det så illa, som jag hånfullt har som rubrik i en insändare jag skickade till våra lokaltidningar i Hälsingland: Har alla Svenska kyrkans biskopar semester samtidigt? Hoppas den publiceras med bibehållen rubrik. Frågan om Svenska kyrkans känslor för den irakiska kyrkan och de kristna i Irak kvarstår. Svenska kyrkan har ju både i sin praktik och lära indirekt tagit avstånd från alla ortodoxa kyrkor. Det kan inte vara lätt för en kyrka som mist sin sälta, att möta blicken från en kyrka som har sin kvar. Nå, oavsett vad Svenska kyrkans biskopar eller kyrkostyrelsen anser om kyrkorna i Irak, vore det väl ändå oerhört märkligt om Svenska kyrkan vore den sista som protesterar mot utvecklingen i Irak. De senaste dagarna har varit skamfyllda för Svenska kyrkan!

Läs också Helena Edlunds blogginlägg: Folkmord pågår. Inlägget är fylld av helig vrede, som känns befriande. När jag läser sådana inlägg känner jag mig som en mespropp.

 

KT

 

 

 

 

 

 


SKR och/eller Svenska kyrkan, utlys en sorgedag!

20 juli, 2014

Jag anser att det är dags att inse, att nu är det på allvar! Politiskt-religiösa krafter  i Mellanöstern, vars mål är att skapa ett geografiskt område som är fritt från kristna. Det är i grunden samma perversa mål som nazisternas judefria Europa. Svensk kristenhet, och då speciellt Svenska kyrkan, har varit ena riktiga mähän vad gäller att protestera mot förföljelserna av kristna runt om i världen och speciellt då i Mellanöstern. Vi har inte ens fikonlövet, ”vi visste inte,” att gömma oss bakom. Förföljelserna är väldokumenterade och de som fortfarande inte riktigt vet, kan ju ta sig till Södertälje och intervjua kristna från området som tagit sig till Sverige. De kan förklara, hur det ligger till, för den som vill veta!

Nu har det dykt upp en ny politisk aktör, ISIS, beväpnade av USA, NATO, EU, men också av Saudiarabien. ISIS har mycket klart deklarerat för de kristna i bl a Mosul att valet är lätt. Konvertera eller dö! Med en beslutad tidsfrist. Jag länkar till en nyhet från Al Arabia News: ISIS burns 1,800-year-old church in Mosul. Jag vill uppmana alla att reflektera över kyrkobyggnadens ålder. Den ger oss insikt om att det funnits kristna församlingar i området ända från urkristen tid. Kristna kyrkor som levt som en minoritet under århundraden. På samma sätt som som judarna fick de kristna lära sig att vid varje uppblossad social oro, då gäller det att huka sig. Då kommer förföljelserna och det blir svårt att leva. Alla dessa historiska vågrörelser har de kristna fått leva med, men ändå överlevt. Nu verkar det upphört. ISIS har lyckats med vad ingen tidigare härskare lyckats med. Mosul är fritt från kristna! Jag vill återigen påminna om att vi sett det komma! Som det står i nyheten:

”Patriarch Louis Sako told AFP on Friday: “Christian families are on their way to Dohuk and Arbil,” in the neighboring autonomous region of Kurdistan. “For the first time in the history of Iraq, Mosul is now empty of Christians,” he said.”

Jag anser det inte vara orimligt att Sveriges kristna råd, med anledning av allvaret i situationen utlyser en allmän sorgedag för att hedra våra trossyskon som fördrivits från sina hem och kyrkor. Det vore en mäktig manifestation om alla Sveriges kristna kyrkor och församlingar i sann ekumenisk anda hedrade vår kristna systrar och bröder för deras ståndaktighet genom århundraden att inte överge sin tro.
Om SKR inte kan enas om att uppmana till en allmän sorgedag, behöver inte det innebär att vi bara konstaterar att vad synd och sen händer ingenting. Det måste väl vara fullt tillåtet att Svenska kyrkan genomför en sådan aktion. Det är väl bara att ta beslutet! Gör det!
Jag inser, cynisk som jag blivit med åren, att mitt förslag inte går att realisera. Det blir för mycket av utredningar och argument om ”å ena sidan och å andra sidan” så allt rinner ut i sanden under allmänna suckanden och bedyranden, att Svenska kyrkan minsann tar frågan på allvar!
Det enda rimliga är väl att jag går till min livlina och förlitar mig på min egen församling och alla de andra församlingar i Bjuråker-Norrbo. Vad säger ni, Lena, Anders, Martin och Anders, om idén? Det är väl bara att sätta sig ned och besluta om en dag i närtid?

KT


En liten notis, men den rymmer all världens hopp!

29 juni, 2010

I går fick jag med posten, Kristna fredsrörelsens tidning, Fredsnytt. Jag läste den från och till under dagen och när det var dags att gå till sängs hittade jag nedanstående notis. Jag kan tyvärr inte länka till den. (Jag hittar ingen länk). Men källan är angiven och min avskrift är nog korrekt.

Muslimska studenter arrangerar ickevåldsaktion
till stöd för kristna

Lärare och muslimska studenter vid Mosul universitetet
i norra Irak arrangerade en sit-in till stöd för kristna
studenter som till följd av våldsamma attacker inte kunnat
ta sig till föreläsningar.

Studenterna säger sig vara särskilt upprörda då deras
klasskamrater blivit måltavlor endast på grund av att de
är kristna och säger att de inte kommer återvända till
föreläsningar förrän deras kristna kolleger gör det.
Källa: Radio Free Europe.

Nu väntar jag bara på att någon besserwisser, som påstår sig ha läst Koranen från pärm till pärm, ska komma och säga att studenterna minsann inte är muslimer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,