Det är inte utan att jag känner en viss oro

21 november, 2011

Jag har med några dagars mellanrum sett två TV-dokumentärer om gamla multisjukas situation inom vården. Den första hette ”Florence Karlssons sista resa.”  Jag fyller om mindre än två månader 68 år och inser fuller väl, att min sista resa inte är alltför avlägsen. Däremot vågar jag på det bestämdaste hävda, att en sådan resa som Florence fick uppleva, önskar jag inte ens min värsta ovän, än mindre mig själv. Att bli hemfraktad som medicinskt färdigbehandlad med nyopererad axel, cancer och smärtor är fullständigt ovärdigt. Hemtjänsten är duktiga på omsorg, men ren sjukvård har de inte kompetens för. Det är sjukvårdens område.

Det andra programmet, ”Vårdlotteriet” avslutade jag gårdagen med. Programmet handlar om vårdprioriteringar. Återigen, jag inser fuller väl att det säkert kan vara nödvändigt att prioritera vem som ska få vård, men då utgår jag och säkert många med mig, att den med störst behov går före den med mindre. Återigen får jag det bekräftat, att de med beslutsmakt är duktiga på att svänga sig med vackra fraser utan innehåll. I programmet nämns flera gånger frasen ”det finns patienter som blir som Svarte Petter.” Ingen vill ha dem. Vilka är nu dessa ”Svarte petter-patienter?” Jo, de patienter, företrädesvis gamla, med flera sjukdomar än en. Sådana patienter kan bli besvärliga för en avdelning och kanske kräver långa vårdtider. Sådana patienter försöker akuten lura på avdelningar. De ger inget lönsamt utslag i ersättningssystemet. Patienter med hjärtinfarkt och diarré vill ingen hjärtavdelning ha. Ingen annan avdelning heller. I programmet berättas om en patient med demens som drabbats av hjärtinfarkt några dagar tidigare, som läkaren lyckas placera på allmän sal. Patienten skulle ha skickats hem om akutläkaren inte lyckats placera patienten, trots att det på hans egen hjärtavdelning stod en säng ledig. Den demente patienten var tydligen en ”Svarte Petter-patient.” Får en senkommen bekräftelse på de misstankar jag hade när jag var vice ordförande i Äldre- och handikappnämnden i Västerås i slutet av 90-talet. Det var misstänkt många äldre som återkom med vändande ambulans från sjukhusets akutmottagning. Nu vet jag hur det låg till. De var ”Svarte Petter-patienter, som ingen avdelning ville ta emot.

När jag som bäst sitter i TV-fåtöljen och förfasar mig, så slås jag av en skrämmande insikt. Vad är det de pratar om i inslaget? Multisjuka äldre patienter? Det är ju mig programmet handlar om! Här sitter jag med flera hjärtinfarkter bakom mig. Ballongsprängning och bypassoperation. En vaskulit där kroppens imunsförsvar angriper kroppens vävnader, njursvikt, kortisonutlöst diabetes, kolit med ofta förekommande diarréer. Till det en värk som vandrar runt i kroppen och ett irriterande lock för öronen. Inser i ett plötslig ögonblick av klarsyn. Jag framtidens ”Svarte Petter-patient”! Vadå, framtidens? Jag är ju redan där!

Huj, vad det går fort! Nyligen yngst på alla arbetsplatser och nu en multisjuk Svarte Petter-patient!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Annonser