Hur ska det här förstås?

5 januari, 2014

Ibland dyker det upp påståenden i samhällsdebatten, som åtminstone jag har stora svårigheter, att riktigt förstå och än mindre att förhålla mig till. Ett argument som jag mött ganska ofta de senaste åren och som jag skulle behöva hjälp med att få förklarad är: ”Jag/vi kritiserar inte enskilda muslimer, Jag/vi kritiserar Islam!” Varje gång jag stött på uttalandet har jag funderat några dagar över vad de som hävdar ståndpunkten egentligen är ute efter. Nu frågar jag. Kan någon förklara för mig vad uttalandet vill säga? När jag läser de blogginlägg jag skrivit i ämnet så inser jag att jag tänker helt tvärtom. Om jag skulle göra en generaliserande sammanfattning av min inställning, så skulle det väl mer bli: ”Jag kritiserar muslimer. Islam vet jag nog för lite om.”  När jag i ett inlägg för ett par år sedan kritiserade en muslimsk lynchmobb som stenade en våldtagen ung flicka, så utgick jag från att de som deltog i steningen var personligt ansvariga både inför sig själva och omvärlden. Det var inte islam som stenade flickan.

Jag har samma grundläggande uppfattning när jag läser om hur muslimska terroristgrupper spränger bomber vid varandras moskéer. Terroristgrupperna har ofta namn och de grupperna bör kritiseras. Det är inte Islam som spränger moskéer. När enskilda muslimer eller muslimska grupper förföljer eller dödar kristna, då skall de kritiseras och dåden fördömas. Allt annat vore helt orimligt. Det är inte Islam som förföljer eller dödar kristna.

Den som känner sig manad kan väl försöka ge mig en förklaring eller ett svar. Tänker jag fel?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Är majoriteten hotad i Sverige?

13 juli, 2008

När jag i Dagen läste artikeln: ”Färre kristdemokrater tror att muslimer diskrimineras” fick jag en känsla av igenkännande. Att mina egna alldeles privata erfarenheter bekräftades. Inte så, att jag har någon som helst kunskap om vad kristdemokrater anser om diskrimineringen av muslimer i landet. Har inte heller några egna erfarenheter som eventuellt skulle bekräfta uppgiften om att färre kristdemokrater, än andra partisympatisörer, tror att muslimer blir diskriminerade. Det som fick mig att säga till mig själv – så är det, var Daniel Pohls fundering i artikeln, att: ”Om man har en idé om att en viss grupp människor inte diskrimineras, är grunden ofta att man själv har en negativ bild av den gruppen människor, i det här fallet muslimer, säger han.”

När jag nu under några år surfat runt i bloggvärlden, och också deltagit i diskussioner och samtal, har jag ofta förundrat mig över tonen av bitterhet som präglar många människors uppfattning, när det gäller invandrarna och främst arabiska muslimer. Skulle man fråga en sympatisör till Sverigedemokraterna om muslimer är diskriminerade, då skulle svaret bli ett rungande nej! Det är vi svenskar som är diskriminerade! Inte invandraren eller muslimen! Invandrarna sägs ägna sig åt omvänd rasism. De kallar oss svenskar för ”Svenne!” De vill stoppa skolavslutningar i våra kyrkor. Svenska barn får inte bära landslagströjor på sig. I skolorna förbjuds svenska flaggor och inte får man sjunga nationalsången! Ja, det är inget hejd på eländet. Som grädde på moset får de också höra av representanter för Sverigedemokraterna, att invandrarna har ett förmånligare pensionssystem än svenska fattigpensionärer! Uppgiften om det förmånligare pensionssystemet är inte buskagitation av övernitiska sverigedemokrater, utan en uppgift som jag hämtat från Sverigedemokraternas hemsida. ”Kraftigt höja pensionerna för de seniorer som har det sämst ställt. Ingen svensk pensionär skall ha en månadsinkomst som understiger det äldreförsörjningsstöd som staten skänker till äldre invandrare.” Vid kontroll visar det sig att även svenskar tar del av äldreförsörjningsstödet och att den är, oavsett vad Sverigedemokraterna antyder, lägre än garantipensionen. (kolla här).

Det är inte bara så att vi svenskar är diskriminerade i vårt eget land. Muslimerna håller på att ta över hela landet och inte bara det. Hela Europa är hotat. Inom ett par generationer i Sverige och inom 25 år i Frankrike är muslimerna i majoritet och alla lyder vi under sharialagar och kvinnorna måste bära burka! Går man och bär på en sådan verklighetsbild, är det givetvis svårt att ta till sig uppgiften, att muslimer är diskriminerade.

Artikeln i Dagen påminde mig också om en annan företeelse i samhällsdebatten. Försök hävda att homosexuella är diskriminerade eller utsatta för hatbrott! De ilskna argumenten mot en sådan befängd uppfattning, når nästan samma orkanstyrka, som de främlingsfientligas argument mot att muslimer diskrimineras. Enligt många har de homosexuella fått ett alltför stort inflytande i Sverige. Det lär finnas en homolobbygrupp, som politiska partier och opinionsbildare inte vågar stå upp emot. En bra företrädare för en sådan uppfattning är Fredrik Sidenvall, ledarskribent på Kyrka & Folk. I en ledarartikel hävdar Sidenvall att: ”Erövringstänkandet är mycket utvecklat i det nya andliga ledarskiktet i västvärlden, gay-rörelsen. Den vill helst erövra hela stadsdelar så att de officiellt skall kallas deras, som en slags hedonismens Vatikanstat, markerad av vajande flaggor. Går inte det så måste lokala politiker i alla fall upplåta så många offentliga flaggstänger som möjligt, för att inte pekas ut som förföljare och kränkare.”

Hur kan det komma sig, att en inte oföraktlig andel av svenska folket upplever, att två mycket små minoriteter inte bara har oproportionellt stort inflytande i samhället, utan att de också håller på att ta över samhället. Bägge grupperna kan inte ha rätt, men det är en annan historia.

Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Det var ett sant kristet budskap!

11 juli, 2008

Det nationalistiska Schweiziska folkpartiet SVP har återigen lyckats få tillräcklig med namnunderskrifter för kravet på en folkomröstning. Den här gången handlar frågan om arkitektur. Partiet fick, för en tid sedan, för sjätte gången, på nöten i en folkomröstning för kravet, att medborgarskapsansökningar skulle godkännas i lokala och hemliga omröstningar. Nu vill de att schweiziska folket skall avgöra om muslimer har religiösa behov av minareter på sina moskéer.

Det är mycket glädjande att Schweiz evangeliska kyrkoförbund protesterar. Dagen förmedlar:

Schweiz evangeliska kyrkoförbund klargör i en skrift att de vänder sig mot alla typer av förtryck eller diskriminering på religiösa grunder. Delar av befolkningen känner uppenbarligen en sorg och en oro över islams växande närvaro i samhället. Men även här gäller den uppståndne Kristus ord: ”Var inte rädda!” skriver kyrkoförbundet. Det är inte bra med polarisering. Vi borde arbeta för integration, fortsätter de.

Jag anser att det är viktigt att alla kyrkor, i Sverige och annorstädes, aktivt protesterar mot samhällskrafter, som spelar på folks rädsla och oro. Inte bara spelar, utan aktivt försöker sprida en rädsla som, om den får fotfäste, kommer att på sikt sönderslita samhällen. Rädsla har aldrig varit någon bra grund, att bygga sunda och demokratiska samhällen på.

Vi har ju ett egen liten svensk kusin till SVP. Jag skriver kusin, för Sverigedemokraterna vill ju inte bli hopkopplade med det hårda SVP, utan anser sig vara mycket mjukare än SVP. När det gäller synen på religiösa byggnader, har Sverigedemokraterna exakt samma syn som SVP. De försöker drapera sin negativa syn på moskéer och muslimer bakom kulturella krav på svensk byggnadstradition. På sin hemsida under rubriken Invandrarpolitiskt program skriver partiet:

”Inga religiösa byggnader med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.”

Eftersom kravet är en del av Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program, ställer en illvillig person som jag, genast frågan: Varför gäller kravet på ”svensk byggnadstradition” enbart invandrare och då troligtvis också enbart muslimer?

För kravet gäller tydligen inte profana byggnader som Turning Torso i Malmö. Mig veterligen har det aldrig någonsin tidigare byggts vridna hus i Sverige. Sverigedemokraterna skulle tydligen också, om de existerat då, godkänt kyrkan som Svenska kyrkan byggde i Nacksta, Sundsvall 1969. Kyrkan fick formen av en upp och nedvänd båt. En mycket spännande byggnad, men inte följde den någon, då känd, svensk byggnadstradition. Svenska organisationer och byggherrar får tydligen skapa nya svenska byggnadstraditioner, men inte invandrarorganisationer och trossamfund. (Skulle invandrarkyrkor, enligt Sverigedemokraterna, få bygga kyrkor med lökkupoler?)

Svensk kristenhet har all anledning att kraftfullt försvara religionsfriheten i Sverige. Det kan ju tänkas dyka upp krav i framtiden på lokala folkomröstningar, om vad som är religiöst sett godkänd ”svensk byggnadstradition.”

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Inte vet jag till vilken nytta…

3 mars, 2008

men jag kan bara inte låta bli.

Det är faktiskt mycket intressant, att varje gång jag dristar mig till att ta upp frågan om islam och terrorism, blir jag nästan alltid ifrågasatt bl. a för att jag inte skulle inse hotet från islam mot den västerländska demokratin. Det är helt sant. Jag tror inte på någon global, politisk eller religiös, muslimsk konspiration för att uppnå världsherravälde.

En mer konkret beskyllning jag möter i diskussioner är, att jag blundar för muslimska hot här i Sverige. Det är också sant. För ögonblicket ser jag inga större terrorhot i Sverige. Åtminstone inte från muslimer.

Min skepsis, mot påstådda muslimska terroristhot i Sverige, förstärktes när jag tog del av en debattartikel i DN skriven av Gustav Fridolin. I artikeln visar Fridolin, nästan övertydligt, att de enda som i dagens Sverige verkar drabbas av något som kan sägas likna terrorism, är muslimska invandrare.  I artikeln redovisas brott mot enskilda, men också hur muslimska samlingslokaler och moskéer har drabbats. Brotten mot enskilda handlar ofta om ren misshandel, men också att ”ärlig svensk skattebetalare” (mitt uttryck) på offentlig plats önskar befria muslimska kvinnor från förtryck genom att slita av dem slöjan. 

Brotten mot enskilda muslimer är illa nog, men när vi till dessa brott också kan koppla en omfattande brottslighet mot islam som religion, då går det inte att förneka att det rör sig om islamofobi. Gustav Fridolin redovisar och nu citerar jag direkt ur artikeln:

”För att kunna särskilja just islamofobi från annan rasism gjorde vi förra året en enkät bland landets 91 registrerade moskéer. Av dem hade 49 nyligt blivit utsatta för hot. Det handlade om brev, förföljelse av imamer och personliga påhälsningar. Och hoten var sällan tomma. 31 moskéer, var tredje, hade blivit utsatta för attacker. Fönster krossades gång på gång, hakkors klottrades på dörrarna, det begicks inbrott där lokalen vandaliserades, mänsklig avföring smetades på handtagen och svinhuvuden kastades in i bönerummen. Fyra svenska moskéer hade blivit utsatta för brandbomber.”

Vad är det som ställs mot den verklighetsbild Gustav Fridolin redovisar? Inte är det mycket. Vad jag kan se är det mest tal om hot, som med all säkerhet, det ser alla som vill se, kommer att bli verklighet i en framtid. Jag får givetvis inte glömma bort att nämna det ultimata beviset för muslimsk konspiration i Sverige. Ordföranden för Sveriges muslimska förbund, Mahmoud Aldebe krävde i ett brev till riksdagens partier att muslimsk lagstiftning skulle tillämpas. Förslaget fick inte ens stöd i hans eget förbund, men det nämns sällan i diskussionerna.

Inte är det mycket muslimer i Sverige har gjort, som skulle kunna motivera någon vendettadiskussion om vem som började först. Det är bara att inse, att det finns krafter som har intresse av att frammana en så skrämmande hotbild som möjligt. Igår var det juden som hotade den västerländska kulturen och eftersträvade världsherravälde. Idag är muslimen. I morgon är det någon annan grupp. Mörkmännen hittar alltid hot mot vår västerländska kultur. Hot som måste bekämpas. De som inte inser hoten stämplas som naiva eller politiskt korrekta.

Jag tror det är helt nödvändigt att vi ”politiskt korrekta” ur alla läger samlar oss till motstånd mot de mörka krafterna, annars slutar det illa. Alla som upplever, att jag överdriver kan ju vända sig till den Statliga historiska sanningsmyndigheten (Forum för levande historia), som säger att vi ska lära av historien. Historien kanske är över oss fortare än vi anar. Den kanske redan är här?!

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Vilka bör lämna landet?

30 augusti, 2007

Med anledning av protesterna mot publiceringen av en teckning där Muhammed avbildas som rondellhund, har bl a den kände folkpartisten Johan Pehrson yttrat sig och sagt, enligt Expressen: ”Vi lever i ett fritt land och den här publiceringen är inom toleransens gränser. De som har en annan uppfattning kanske ska fundera på att flytta.” Johan Pehrson inser snabbt att uttalandet kan tolkas som enbart riktad mot invandrare och han förtydligar: ”I Sverige står vi för vår demokrati, och tycker man inte om det så kanske man ska ta sig en fundering, oavsett om man är invandrare eller har bott i Sverige i tid och evighet.”

Vän av ordning börjar genast fundera över vad uttalandet egentligen säger? Vilka andra frågor än protester mot avbildningar av Muhammed som rondellhund, kan innebära uppmaning att flytta, oavsett om den som protesterar ”bott i Sverige i tid och evighet.”

I Sverige anser vi att det är ovärdigt en demokratisk stat att tillåta dödsstraff. Bör de som anser annorlunda och kanske också ger uttryck för sin åsikt, lämna landet?

Enligt vår grundlag är det en demokratisk rättighet att åtnjuta religionsfrihet. Det finns individer och organisationer som anser att religionsfriheten inte bör vara grundlagsskyddad. Bör individer med sådana åsikter snabbast möjligt söka sig till närmsta gräns?

I vårt demokratiska Sverige anser vi att människor på flykt skall kunna få en trygg fristad i vårt land. Vi vet att det finns organisationer och individer som kraftfullt protesterar mot den förda politiken. Borde de också packa sina resväskor och köpa en enkelbiljett till någonstans?

Johan Pehrson börjar inse, att han nog tagit i för mycket. Han uppmanar, innan de flyttar: ”Självklart ska de demonstrera, jag slåss ju för deras rättigheter att få göra det.”


Ett viktigt påpekande!

29 augusti, 2007

Läser i bloggen God´s Politics bl. a följande:

American Christians could look at Christian Palestinians or Christian Arabs as a potential window into the minds of millions of Muslim Arabs. You would find that what Christian Arabs are feeling is very similar to what Muslim Arabs are feeling. So the real issues at play, in Lebanon and throughout the Middle East, are not religious but political. People may call on their religious vocabulary and metaphors and iconography, but we should look beyond the surface manifestations of those religious symbols to the political realities.


Islam, muslimer och islamister

4 juni, 2007

Är det tillåtet att kritisera Islam i Sverige? Frågan ställs av Lisbeth Lindeborg i DN-debatt. Egentligen är det inte en fråga Lindeborg ställer utan ett påstående: ”I Sverige attackeras företrädare för en konstruktiv kritik av islam och utpekas som islamofober i syfte att försöka skrämma dem till tystnad.” Det skulle vara intressant att få en redovisning om hur attackerna ser ut och vilka det är som leder attackerna.

Jag försöker följa med i det massmediala sorlet så gott det går och ser inga illvilliga attacker mot en kritisk granskning av Islam. Däremot saknar jag en seriös diskussion om islam, muslimer och islamister i Sverige. Det kan ju vara så som Lindeborg skriver att det i andra länder förs en mer livlig debatt, men det jag sett från, åtminstone Danmark och Frankrike, är mest vulgariserade uppfattningar om islam. Det är möjligt att det förs en mer förfinad diskussion på kultursidor och kulturtidskrifter, men eftersom jag är dålig på språk, får jag nöja mig med de rännilar av översättningar som sipprar till Sverige och de är inte många.

Får då islam kritiseras? Självklart får islam kritiseras, vem kan väl hindra den kritiken? Däremot torde det vara tillåtet att kritiskt granska kritiken. Jag störs ofta av ytligheten i kritiken. Islam är en stor religion, med mängder av fromhetsriktningar och tolkningar av vad islam innebär. Muslimer lever inte, lika lite som andra människor, i ett lufttomt rum. De har att orientera sig i och tolka en omvärld, som inte precis kännetecknas av en idyll för majoriteten av världens muslimer. Jag ska inte i ett ytligt blogginlägg förklara ett långt historiskt skeende, utan bara påminna om att flesta av världens muslimer har sina historiska rötter i ett kolonialt förtryck. Ur detta förtryck har olika former av islamism växt fram, som dels opponerar sig mot inhemska förtryckare och dels deras uppbackare från vår del av världen.

De islamistiska grupperna i världen är många, men vi tenderar att dra alla över en kam, vilket omöjliggör en nyansering. Islamisterna i Egypten och Turkiet har en något annorlunda strategi än t ex Hamas eller Talibanerna. Kampformerna är också annorlunda. Alla islamister accepterar inte strategin med självmordsbombare, utan föredrar andra kampformer.

Det som enar de flesta islamistiska grupper, som jag förstår det, är en mycket konservativ syn i moralfrågor och då inte moral i någon djupare mening, utan det blir det gamla vanliga: förtryck av kvinnor, övervakning av kvinnors och flickors sexualitet, fientlighet mot homosexuella. Uppräkningen kan bli hur lång som helst. Jag känner igen det från min kristna verklighet. Konservativa strömningar verkar dominera de stora religionerna just nu och som vanligt vilar tydligen religionens heder och existens i synen på sexualiteten.

När vi nu ska granska islam eller någon annan religion kritiskt måste vi ta hänsyn till alla faktorer. Om Hamas påstår att en självmordsbombare kommer till paradiset. Är det islam eller är det Hamas tolkning av islam? Svaret är, enligt mig, självklart. Om islamister påstår att det inte är Guds mening att människor skall leva i förtryck, förnedring och vara ekonomiskt exploaterade. Då är det islam, enligt min mening.

Mitt i all detta pågår också en diskussion om trons utveckling inom islam. Som kristen känner jag igen en del av debatten. Kvinnans ställning, månggifte och kvinnans ställning inom religionen. Kan en kvinna vara imam eller kan en kvinna vara präst? För mig har svaret varit givet. Det vore en hädelse mot Gud att förneka att även kvinnor kan få kallelsen. Vem har rätt att förneka en Guds kallelse? Såg i TV häromdagen ett samtal med Sveriges enda kvinnliga imam, det värmde.

Till sist, håller med Lisbeth Lindeborg. Det är kontraproduktivt med hädelseparagrafer vare sig de är nationella eller internationella.