En recension som håller än

5 juni, 2015

Varje år, vid den här tiden, upplever vi hur åsikterna om nationaldagen kolliderar. Jag tillhör dem som lite då och då kritiserat både nationaldagsfirandet och hävdat att nationalsången är ett pekoral. För mig finns bara en naturlig och folkligt förankrad nationaldag och det är midsommarafton. Sill, färskpotatis och en snaps och gärna en jordgubbstårta till efterrätt! Allt med text och musik av Evert Taube. Se där ett nationaldagsfirande som definitivt inte utesluter någon. Alla är välkomna in i gemenskapen. Gemenskapen är färgblind!

Jag har i dag läst ett antal diskussionsinlägg kring det här med nationaldagen och nationalsången och vill å det bestämdaste tillbakavisa påståendet, att den kritiska hållningen skulle vara ett sent påkommet infall av en formlös vänster, Miljöpartiet och IS-krigare. Svensk arbetarrörelse på 1800-talet och långt in på 1900-talet var fullständigt likgiltig för Skansennationalismen! För min personliga del fick jag min fostran in i arbetarrörelsen från två skilda håll, dels den finska traditionen genom min mamma och mormor och dels i studier av och deltagande i svensk arbetarrörelse. I bägge i dessa traditioner fanns inget utrymme för den överhetsnationalism Dybecks text ger uttryck för.  Inte var ”Du gamla, du fria” någon sång vi sjöng i tidigt 60-tal. Inte ens på Svenska flaggans dag.

Nu till recensionen. Så här skrev Dybeck om sin egen sång 1845:

”Visan är med ytterst få förändringar i den harmoniska behandlingen alldeles sådan, som utgifvarna wid eller straxt efter aftonunderhållningarne i slutet af år 1844 på ett för tillställaren af nämnda aftonunderhållningar (alltså Dybeck själv) obekant sätt öfverkommit densamma. De högst medelmåttiga orden till denna visa, af utgifvarna öfversatta på en ännu sämre tyska, voro, så som endast för tillfället författade, aldrig emnade att i tryck allmängöras. Tilltaget lärer af hvarje rättänkande menniska ogillas.”

Inte illa sammanfattat!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,