Är det läge att börja bli lite orolig?

27 september, 2013

Läser en debattartikel i Stockholms stifts nättidning Dagens Seglora, skriven av prästen Peter Englund. Englund har tydligen blivit så begeistrad över valresultatet, att han anser att det kommande kyrkomötet fått mandat att avgöra vilka nomineringsgrupper skall ha rätt att ställa upp i kommande val. Han skriver:

”En berättigad fråga som lyfts i flera sociala medier efter valet är hur nomineringsgrupper som tar ställning mot kyrkans värdegrund ska bemötas. Kanske kan det nya kyrkomötet klargöra vilka kriterier som ska ligga till grund för nomineringsgrupper som vill ställa upp i kyrkliga val, det skulle kunna bli en intressant och nödvändig diskussion inför kommande kyrkoval.”

Det ska bli intressant att se vilka av de ”progressiva” krafterna i kyrkomötet nappar på förslaget. Jag har lite svårt att tro att ÖKA skulle ställa upp på en sådan utrensning av nomineringsgrupper, men man vet aldrig. Vid nästa sammanträde med vår lokala nomineringsgrupp, Framtidens kyrka i Bjuråker-Norrbo, får jag nog sätta upp ett varningens finger. Vi har nu i två val efter varandra tagit 10 av de 15 mandaten som stått på spel i församlingen och socialdemokraterna fått nöja sig med 5. Jag kandiderar på listan. Om jag förstått Peter Englunds skriverier rätt, kanske vi inte får ställa upp i kyrkovalet 2017. Det lär bli lite jobbigt för den kommande inkvisitionen inom SvK, att kartlägga alla lokala grupper och vilka som kandiderar på listorna.  Vore jag inte redan medlem i Frimodig kyrka, skulle jag omedelbart söka medlemskap!

I rättvisans namn får jag väl påminna mig om att en debattartikel är en debattartikel, som tidningen eller dess sponsor Stockholms stift inte behöver stå för, men artikeln står där. Hittills, vad jag kan se, okommenterad.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ny kyrklig fromhetsriktning?

22 maj, 2012

Jag besökte Posks valblogg och får läsa den stora nyheten, att kyrkan förärats med en ny fromhetsriktning. Ut med det gamla och uttjänta ”Folkpartister i Svenska Kyrkan” och in med ”Fria liberaler i Svenska kyrkan!” Jag vill inte framstå som illvillig, men jag tror, att den enda förändringen är borttagandet av blåklinten i loggan. Möjligen kan de få rätt i, att några nya röster kan det väl bli, om de kyrkliga väljarna inte ser Björklund framför sig, varje gång de ser det nya namnet. Det skulle vara mycket intressant om någon kyrkohistoriskt kunnig person kunde berätta, vilken kyrklig fromhetstradition ”Fria liberaler i Svenska Kyrkan” kan tänkas knyta an till?

Det här är det andra namnbytet, av en nomineringsgrupp, hittills under mandatperioden. Moderaterna tog ett beslut på sin kongress, att inte ställa upp i kyrkovalen med partibeteckning. Samtidigt gav kongressen de kyrkopolitiskt aktiva i uppdrag att hitta ett annat namn. Det blev Borgerligt alternativ. Samma moderata företrädare och troligtvis samma innehåll, men ett nytt namn. Vilka tror de sig övertyga? Nu väntar jag bara på, att Kristdemokrater i Svenska Kyrkan också vill bredda sig och byter namn till ”Kristna i Svenska Kyrkan.” Undras om de skulle våga?

Sista ordet i frågan lär väl inte vara sagd. Funderingarna kvarstår så länge ordningen med politiska partiers och grupperingars närvaro i Kyrkan existerar. En märklig ordning är det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Egentligen är det märkligt. Har betalt medlemsavgiften och är en aktiv medlem, men ändå inte valbar!

14 mars, 2012

Jag har, under mina dryga 50 år som samhällsengagerad medborgare, vandrat in och ur olika organisationer. Det har varit partier, politiska förbund, solidaritetsorganisationer, fackliga organisationer. Ja uppräkningen kan bli hur lång som helst. Orsaken till medlemskapet i alla dessa organisationer har i grunden alltid varit, att jag på väsentliga punkter delat organisationens värderingar och ståndpunkter. Det här kunde ändras och då lämnade jag organisationen.

Ni som varit med, vet hur det går till, när man blir medlem i en ny organisation. Man tar kontakt med organisationen och anmäler sitt intresse. Ibland får man ett välkomstpaket med stadgar, program och en välkomsthälsning från ordföranden. Inbetalningskortet inte att förglömma! Man går till sitt första möte. Lite nyfiken på hur det skall bli. Ibland, inte ofta, presenterar ordföranden den nye medlemmen, som får berätta lite om sig själv. Vid den traditionella kaffepausen, får man ytterligare tillfällen att berätta om sig själv. Lära känna andra medlemmar, så rullar den första kvällen i en ny förening på. Det blir fler möten och man kanske börjar yttra sig i debatter eller ställer förslag och så en dag, blir man föreslagen till styrelsen. Vill det sig riktigt väl blir man också vald till ombud på distriktskongresser eller rent av vald till kongressombud! Under alla dessa år och mängden av organisationer har jag aldrig varit med om att val till styrelser, representantskap etc, valdes genom att medlemmarna valde mellan olika listor med kandidater. Alla kandidater stod på samma lista. Möjligen i den ordning valberedningen placerat namnen. Inte heller har jag under alla dessa år upplevt, att någon talare i debatten föraktfullt spottat på dem som nött mötestolarna, deltagit i studiecirklar eller torgmöten och anklagat valberedningen att den inte tagit fram namn på medlemmar, som aldrig deltagit på något möte och som ingen annan än kassören känner till.

När jag för drygt 20 år sedan stegade in på Tomaskyrkans adventsmässa, för första gången på några årtionden, så gick allt som jag var van vid. Efter mässan gick jag och min fru till kyrkkaffet. Pratade med människor, som givetvis var intresserade av vilka vi var. De hade ju aldrig sett oss där tidigare. Hade nu Svenska Kyrkan varit som de organisationer jag var van vid, så skulle det inte ha stått länge på förrän jag fått frågan, kan du tänka dig kandidera till kyrkofullmäktige? Frågan kom, men det var in kyrkan som frågade, utan min S-förening. Lite vilset svarade jag ja, men mycket snabbt insåg jag, att den åsiktsgemenskap jag hade med S-föreningen om samhällsutvecklingen i stort, inte var avpassad till den trosgemenskap jag sökte och ville utveckla i Badelunda församling. Alla erfarenheter jag gjort senare har slutat på samma sätt. Jag ställer mig frågan: vad har jag här att göra och lämnar uppdragen. Jag inser, att de aktiviteter, som förutsätter en anslutning till en nomineringsgrupp, är jag inte valbar till. Det här rådet, som finns på SvK:s hemsida är inte till någon hjälp för oss som vill ta ansvar som förtroendevald i kyrkan men inte vill vara aktiva i eller lojala mot olika nomineringsgrupper: ”Antingen kontaktar du en nomineringsgrupp som redan är aktiv, eller också bildar du tillsammans med människor som delar dina värderingar en ny grupp.” Nomineringsgrupper bidrar inte till enhet i kyrkan, utan är enbart en splittrande faktor. Jag är övertygad om att den modell för val av förtroendevalda som bär upp folkrörelser passar Svenska Kyrkan bättre, än hur staten väljer sina förtroendevalda politiker. Det som duger åt den fackliga rörelsen borde duga åt kyrkan också. Hur gör andra lutherska kyrkor i världen? Det skulle också bli billigare, när kyrkan slipper betala stora bidrag till nomineringsgrupper. De inbesparade pengarna kan kyrkan använda till utbildning av kyrkans förtroendevalda, utan att gå omvägen över nomineringsgrupper. Ett långt inlägg för att ställa frågan: Varför ska jag behöva ansluta mig till och vara lojal mot en nomineringsgrupp, om jag vill ta ansvar för kyrkans verksamhet som förtroendevald?

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,