Mina prioriteringar under 2014

1 januari, 2014

De som följer min blogg vet att jag under 2013 i stor utsträckning prioriterade kyrkovalet. I mängder av inlägg gisslade jag förhållandet att politiska partier och politiska ideologier styrde kyrkan. Jag och många med mig kallade situationen som en ockupation av Svenska kyrkan. Kritiken ledde till att jag sökte medlemskap i Frimodig kyrka. De här frågorna kommer jag också att skriva om under 2014. Allt annat vore mycket konstigt. 2014 kommer med all säkerhet att domineras av att det är valår. En del kallar det t o m för supervalår.  Valen kommer av naturliga skäl att uppmärksammas i min blogg.

Ovanstående är övergripande frågor som jag varit intresserad av under hela mitt vuxna liv och självfallet fortfarande är intresserad av. Ändå vill jag framhålla två frågor som jag alltför ofta inte uppmärksammar i tillräckligt hög grad. Jag ska försöka råda bot på de underlåtenheterna under 2014.

Jag har vid något tillfälle berört det moraliskt förkastliga i att staten genom landstingen uppmuntrar till fosterdiagnostik och abort av foster med Downs syndrom. Senast ikväll såg jag ett inslag i Rapport som fastslog att aborterna ökat när det gäller foster med Downs syndrom. I Danmark har utvecklingen gått så långt att Downs syndrom är näst intill utrotad. Allt tyder på att svenska staten har liknande ambitioner, som Danmark. De flesta partier har historiska erfarenheter av att försöka förbättra folkstammen. Nu har man de tekniska instrumenten att ta sig an uppgiften. Vi kan bara ana vilka andra ”förbättringar” av folkstammen som vi har att vänta oss. Genom åren har jag lärt mig att det som är tekniskt möjligt i ett slag också blir moraliskt acceptabelt. I den här frågan måste kritik och krav riktas mot staten, men också mot Svenska kyrkan, som inte rosat marknaden med kraftfulla uttalanden. Frågan kommer att finnas högt på min priolista för 2014 och säkert också många år efter det.

Den andra frågan, där jag oftast nöjt mig med att knyta handen i byxfickan, är förföljelserna av kristna runt om i världen. Kristna systrar och bröder trakasseras och mördas i en förfärande omfattning  och vi tiger. Om utvecklingen fortsätter får jag kanske uppleva, om livet blir tillräckligt långt, hur kristenheten utplånas från områden där kyrkan funnits sen urkristendomens dagar. En sådan utveckling får inte ske, utan att vi med kraft protesterar. Det vore inte för lite att önska sig, att vi i våra kyrkor i varje gudstjänst ber för våra förföljda trossyskon runt om i världen. I det arbetet vill jag bidra efter förmåga.

Det finns många andra frågor, där alla goda krafter behövs, men jag vill med det här inlägget peka ut de två frågor, där mitt samvete svider som mest för mina stora tillkortakommanden.

God fortsättning på 2014!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , ,