Springer jag USA:s ärenden?

28 april, 2008

Läser i Folket i Bild (FiB) en artikel av Stig-Björn Ljunggren. Artikeln handlar om vilka krafter som står bakom protesterna mot Peking-OS. Självklart pekar Stig-Björn Ljunggren, med rätta, finger åt USA. Ljunggren gör en analys över världsläget och kan konstatera att det pågår en gigantisk global maktkamp mellan USA och dess främsta utmanare Kina. Den analysen har jag ingen anledning att polemisera emot.

Däremot blir jag alltid förvånad över att jag som enskild måste ta ställning mellan USA och alla dess utmanare. När jag blev politiskt aktiv i början på 60-talet stod det kalla kriget i full blomning. Alla avkrävdes ett ställningstagande, en tredje ståndpunkt accepterades inte. (Trots goda försök). Antingen ansåg jag att USA och västvärlden var demokratins och frihetens banerförare eller så borde jag inse att Sovjetunionen och dess stolta revolution var mänsklighetens hopp. Enligt alla förståsigpåare, både på vänster- och högerkanten, stod den globala maktkampen mellan supermakterna USA och Sovjetunionen. Att den ena var en hård diktatur, och den andre en aggressiv imperialistisk stat, det var bisaker i det stora hela och som alltid kunde bortförklaras, ofta med mycket subtila, argument.

Till min stora sorg accepterade jag i min ungdom begränsningen av valmöjligheterna. När jag insåg att USA förde ett orättfärdigt krig i Vietnam, valde jag bortse från att Sovjetunionen och Kina var stenhårda diktaturer. Allt annat skulle ju ha varit ett svek mot folkens kamp för nationellt oberoende. Trots de stora svårigheter det argumentationsmässigt skulle ha inneburit, så fanns det ändå ett alternativ. Ett stöd för Vietnams folk i dess kamp för nationellt oberoende förutsatte inte ett stöd för diktaturer. Det fanns en möjlig vänsterposition mellan USA och Sovjetunionen/Kina som alltför få utnyttjade.

Nu är jag äldre och förhoppningsvis något lite mer vis. Jag vägrar att göra om valet mellan diktaturen i Kina och USA:s hycklande globala frihetsretorik. Det finns historiska förklaringar till de globala motsättningar som existerar. Det går också att till stora delar fördela syndabördor och här har vi i västvärlden många försyndelser, bl.a mot Kina att begrunda.

Motståndet mot USA:s globala ambitioner får inte ske till priset av folkens ofrihet. Människors rätt till mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet är inget som kan skjutas på framtiden eller rent av offras på den stora kampens altare. Jag har alltmer insett att det som vägledde arbetarrörelsens pionjärer, var att de ansåg att demokrati och mänsklig värdighet var möjlig då och inte i en framtid. Den sanningen gäller i lika hög grad även idag. Den historiska bakgrunden till diktaturen i Kina går att förklara, men inte bortförklara eller försvara.

Kina och det internationella kapitalet är inte värdiga att arrangera ett OS. Oavsett USA:s eventuella intressen.

Bojkotta Peking-OS!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,


Bojkotta sponsorerna!

16 mars, 2008

I medier rapporteras varje dag om den Kinesiska diktaturens övergrepp mot enskilda och grupper. Varje sådant övergrepp för sig, motiverar en bojkott av Peking-OS.

Oavsett om övergreppen riktar sig mot protesterande tibetanska munkar, innebär brott mot religionsfriheten eller förföljelser av aktivister för mänskliga rättigheter är det en skam, att ett sådant land kunde tilldelas uppdraget att anordna ett OS. Det var ju inte så att IOK var okunnig om situationen i Kina. Förklaringen att ett OS kunde innebära ett bidrag till demokratiseringen av Kina är så skruvad, att jag inte förstår hur den kan framföras utan att alla i IOK går omkring med illande röda kinder av skam. 

Nå, nu är vi där och många upplever att det är orealistiskt att kräva en bojkott av Peking OS. Inte för att jag riktigt förstår varför, men jag får acceptera att åsikten finns och att den är stark. Men kunde vi åtminstone få slippa läsa argument, som den som IOK-presidenten Jacques Rogge kläckte ur sig: ”Men IOK är en sportorganisation och inte en aktivistgrupp.” Jag hoppas han åtminstone blev tvungen att harkla upp några skammens tuppar ur halsen!

Om nu kravet på bojkott av hela arrangemanget känns för orealistiskt, då kan vi väl enskilt och i grupp under resten av året bojkotta de företag som sponsrar Peking-OS? Är det fullständigt orealistiskt att tänka sig, att hela ungdomsidrotten, i samråd med sina aktiva ungdomar och föräldrar, enade sig om att under hela 2008 inte avsluta seriespel, cuper och tävlingar på McDonalds. Det skulle, det vet jag av egen erfarenhet, bli en gigantisk mängd färre hamburgare sålda på McDonalds. För att inte tala om hur många liter Coca Cola som inte skulle bli drucket. Vilken förträfflig pedagogisk illustration av begreppet ”Rent spel!” Ungdomarna skulle förstå, det är jag fullständigt övertygad om.

Vågar jag vara så oerhört orealistisk, att jag föreslår att vi samfällt reser oss och kräver att det officiella Sverige inte finns på plats på olika hedersläktare i Peking? Inga ministrar, inga representanter för riksdag och partier. Representanter för kommuner och landsting skall självfallet inte hitta skäl till varför de ska närvara. Och framförallt – inga kungligheter!

De som representerar den svenska demokratin borde väl kunna säga till Jacques Rogge och IOK:

Vi är ingen idrottsorganisation! Vi är aktivister för demokrati och mänskliga rättigheter!  

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Björk, en mycket insiktsfull artist!

7 mars, 2008

Läser i DN, att Björk under en föreställning i Shanghai, efter att ha sjungit Declare independence ropat ”Tibet, Tibet”! Kulturministern är som sig bör upprörd och säger att Björk: ”bröt mot kinesisk lag och sårade det kinesiska folkets känslor”. Är det inte patetiskt, så säg, när diktaturens företrädare gömmer sig bakom folkets sårade känslor, när de förtrycker människor och bryter mot mänskliga rättigheter?

Jag får en vision! Det sägs ju, åtminstone av dem själva, att kapitalismen är nödvändig för demokrati. Tänk att få se direktörerna för Ericsson och Nokia tillsammans med världens övriga kapitalister stå på Himmelska fridens torg och gemensamt kräva frihet och demokrati för folket!

Inser snabbt att jag är en naiv, världsfrånvänd och rent av farlig samhällsomstörtande drömmare. Kanske rent av en potentiell terrorist. Tänk att föreslå att företagen skall äventyra aktieutdelningen och våra pensioner! Det är ändå tur att det är sansade människor som leder våra företag och för övrigt har ju Kina aldrig haft demokrati. Varför skulle de få den just nu? Folket skulle med all säkerhet inte kunna hantera friheten. Se på Ryssland, där gick det ju åt helvete!

Nå, drömmare eller inte, men en liten vädjan vill jag ändå framföra – Bojkotta Peking-OS!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Ett fall för Historiska sanningsmyndigheten?

13 februari, 2008

OS i Peking närmar sig och protesterna växer enligt en artikel av Tobias Olsson i dagens SvD. Artikeln informerar att t ex prins Charles inte kommer att delta vid öppningsceremonierna i Peking. En orsak lär vara prins Charles intresse för situationen i Tibet. Ett skäl så gott som något för att utebli från festligheterna i samband med OS. Där ser man. Inte trodde jag att jag skulle ha anledning att berömma någon medlem av det brittiska kungahuset.

I övrigt redovisas i artikeln hur de som protesterar mot Kina är splittrade i frågan om bojkott av Peking OS. Det är möjligt att bojkottkravet är orealistiskt, men jag behöver inte vara realist, utan stöder kravet på bojkott. Jag får väl sitta och vara orealistisk för mig själv, när andra jublar vid TV-apparaterna.

Anledningen till inlägget är egentligen inte att berätta om min inställning till Peking OS, utan syftet är att göra en anmälan till den Historiska sanningsmyndigheten*. Jag har länge retat mig på att det svenska näringslivet tillsammans med det globala kapitalet så opåtalat får stödja en kommunistisk diktatur. Vem minns inte mediedrevet mot Ohly när han framhärdade att kalla sig kommunist. Visst, det var dumt, för att uttrycka mig lite milt. Men när kapitalets företrädare åker skytteltrafik till Kina och slickar diktaturens stövlar, då blir det på sin höjd glada ekonominyheter i Aktuellt och Rapport. Det är bra för aktiekurserna! Inte behöver direktörerna i de svenska storföretagen svettas inför TV-kameror och försöka bortförklara varför de är diktaturkramare. Jag tror att det vore av intresse att få kartlagt, på vilket sätt och i vilken omfattning svenskt kapital samarbetar med den kommunistiska diktaturen för att hålla det kinesiska folket under stövelklacken.

*Historiska sanningsmyndigheten = Forum för levande historia.


Är det verkligen jag som är naiv?

13 oktober, 2007

I dagens Svd ställer Svenska FN-förbundet genom Aleksander Gabelic och Bonian Golmohammadi en intressant fråga: ”Dessutom kan man fråga sig varför idrottsrörelsen skulle bojkotta OS när såväl lokala och nationella politiker som näringslivsrepresentanter åker i skytteltrafik till Kina för att ta del av de ekonomiska framstegen.”

Jag vet inte hur många gånger de senaste åren jag hört och sett hur politiska och ekonomiska makthavare försvarat att de ”åker i skytteltrafik till Kina.” I motsats till oss naiva världsförbättrare, har de insett att dialog och handelsutbyte kommer att leda till demokrati i Kina. Det är bara illasinnat tal, att ens antyda att Ericssons, Volvos och andra storföretags intresse av Kina grundar sig på en stor marknad, låga löner, brist på demokratiska rättigheter och framför allt inga fria fackföreningar. I samarbete med en enpartistat kan roffarkapitalismen fira triumfer.

Jag upplever inte att ”dialogargumentet” får större tyngd, när den används av Svenska FN-förbundet som ett argument mot bojkott av Peking-OS. Vad jag vet ställde inte IOK några som helst mätbara krav på förbättringar av de mänskliga rättigheterna i Kina, när Peking utsågs till anordnare av OS 2008. Då som nu ägnar man sig åt fromma förhoppningar och hoppas att ingen ska syna argumenten.

Handen på hjärtat, är inte den troligaste förklaringen till IOK:s beslut om att förlägga OS i Peking, rent ekonomiska? De olympiska spelen måste ju ekonomiskt bära sig och helst ge IOK en rejäl slant i utbyte. Den gigantiska kinesiska markanden och det globala näringslivets behov av ökade vinster ”garanterar” den ekonomiska framgången. Den kinesiska enpartistaten får också massor av goodwill. I vart fall faller omvärldens krav på demokrati tillfälligtvis i glömska, när världens ekonomiska och politiska toppar får sola sig i glansen av den förmodat opolitiska idrottsrörelsen. Det får väl anses som ett acceptabelt pris för en så stor idrottsfest, att lite då och då leende skaka hand med diktaturen. De inser nog vad vi tänker och ändrar sig!

Det sägs ju att vi ska lära oss av historien, men tydligen ingår inga lärdomar från Berlin-OS 1936 i den tesen. Var inte aktörerna de samma då som nu? IOK, det internationella näringslivet och en diktatur?  Den ”dialogen” blev väl något misslyckad, om jag minns min skolhistoria rätt?

Bojkotta Peking-OS!


Vi beklagar, men hur kunde det här hända?

10 oktober, 2007

Jag läser i både Dagen och DN, att FN ”djupt beklagar” händelseutvecklingen i Burma. Jag driter fullständigt i, vilken diplomatisk tyngd säkerhetsrådets uttalande kan tänkas ha. I min simpla folkliga tolkning innebär uttalandet, att FN anser att Burma drabbades av något som kan liknas vid en oförklarlig naturkatastrof. Uttalandet kan också gömma ett underförstått men…

Det är ju beklagligt att militärjuntan ansåg sig tvungen att banka munkar, nunnor och studenter sönder och samman, men vad hade de på gatorna att göra?

Det var ju beklagligt att de kinesiska säkerhetsstyrkarna ansåg sig tvungna att banka studenterna sönder och samman på Himmelska Fridens Torg, men vad hade de på torget att göra?

Det var ju beklagligt att Pinochet stödd av USA var tvungen att döda Allende och banka det chilenska folket sönder och samman, men varför i all sina dar skulle kopparn nationaliseras?

Det var ju beklagligt att USA-utbildade militärer ansåg det nödvändigt att mörda jesuitprästerna, men varför skulle de protestera mot att El Salvadoranska bönder bankades sönder och samman?

Bojkotta Peking-OS!


Arresteringarna fortsätter!

8 oktober, 2007

Kyrkans Tidning (KT) skriver i sin nätupplaga att: ”I Burma fortsätter samtidigt – och inte bara i Rangoon – säkerhetsstyrkornas nattliga jakt på oppositionella. Militären har visserligen släppt en del av de gripna, men samstämmiga uppgifter vittnar om att arresteringar fortgår.”

Militärjuntor och diktaturer förändras inte. Arresteringar skall helst ske på nätterna! Så gjorde Stalins hemliga polis. Gestapo använde också taktiken. Varför skulle Militärjuntan i Burma frångå erfarenheterna från sådana läromästare? 

Bojkotta Peking-OS!