Nostalgiska tankar, när natten och sinnet är som mörkast!

1 oktober, 2011

Läser i medierna att sjunde AP-fonden förlorat 20 miljarder de senaste två månaderna. Nyheten fick gubben att sitta i många timmar med tom blick i TV-fåtöljen. Under tiden ilade minnet bakåt i tiden. Till 1958. Gubben minns ganska väl ATP-striden. Frågan ventilerades runt verklighetens folks mycket handfasta köksbord. Grannar stannade och pratade om ATP. När beslutet togs hördes en djup suck av glädje och lättnad i bostadsområdet på Östra Radiogatan. Gubben var 14 år. Förstod kanske inte så mycket om finesserna med det nya pensionssystemet, men glädjen hos föräldrarna och den övriga vuxenvärlden, den förstod han!

Några år efteråt anslöts sig gubben till SSU och fick lära sig lite mer om ATP-systemet. Det viktigaste budskapet på alla SSU-kurser var ändå känslan av stolthet. Den, att rörelsen mot den samlade borgerligheten lyckats baxa en så gigantisk rättvisereform till beslut. Det var den sista stora reformen som arbetarrörelsen lyckades driva till seger. Gubben minns också den stillsamma glädjen hos föräldrarna när de fick sina första pensioner. Då kände t o m en kritisk gubbe en viss stolthet över att få varit med om införandet av reformen.

Åren gick och gubben började få en smygande känsla av att det inom rörelsen pratades mindre och mindre om förträffligheten med ATP-systemet. Tvärtom, det verkade nästan som om ledande partiföreträdare skämdes över pensionssystemet de infört mot borgerlighetens vilja, men med överväldigande folkligt stöd. Mycket riktigt, det som det bara viskats om, blev uttalade önskemål. Inte hos folket, men hos våra partier. I stor enighet beslutades det om ett helt nytt pensionssystem. Stolt berättade partierna, även socialdemokraterna, att nu hade de beslutat om ett robust pensionssystem, som inte skulle kunna förändras av valresultat. Ja, inte med mindre än att Vänsterpartiet får majoritet i riksdagen. De står inte som en av garanterna för den, över blockgränserna, beslutade nya systemet.

Majoriteten av riksdagens partier må anse att systemet är robust, men för dagens och morgondagens pensionärer varken trygg eller bättre än det tidigare systemet. Men å andra sidan har gubben med förundran fått uppleva hur socialdemokratiska ledare stolt berättar, att politiker i andra länder är avundsjuka på hur lätt riksdagen i Sverige kunde besluta om försämringar av pensionerna. Gubben vaknar upp från sin tidsresa och känner kall isande kår efter ryggraden, när han jämför dagens stolthet hos det politiska etablissemanget och gårdagens folkliga stolthet, glädje och lättnad när pensionsstriden var vunnen!

Gubben går till sängs och muttrar något om, att det kanske inte var bättre förr, men nog saknar han den ilskna, men glada kamplystnaden från förr. Egentligen är det inte lustfyllt att vara med längre.

(Okey då! Lite roligt är det allt att få fördjupa sig i ortodox mystik. Och framförallt, att kunna vara uppe på nätterna och sova till minst 9 varje morgon. Så lite glädjeämnen finns det trots allt!)

DN, SvD, Motvallsbloggen (här finns en analys! Inte bara gnöl.)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,