En morgonsur undring.

27 augusti, 2008

Per Gudmundsons djupsinnigheter i SvD har lett till att jag för femtioelfte gången grubblat över vad karln egentligen menar?

Han skriver med anledning av en diskussion som tydligen förs inom Moderaterna om integration: ”Gruppen vill också uppvärdera medborgarskapet, som ska vara eftersträvansvärt genom dess uppsättning rättigheter, men också kopplat till en serie skyldigheter.”

Jag blev, tillsammans med den övriga familjen, svensk medborgare 1957. Jag har finska vänner som bott i Sverige i över 30 år och mer, som överhuvudtaget aldrig ens reflekterat över att bli svenska medborgare. Nu ställer jag mig frågan: Finns det idag en uppsättning rättigheter som jag har, som mina vänner inte har? (ja, förutom att jag får rösta i riksdagsvalet.) Är också mitt medborgarskap kopplat till skyldigheter, som mina vänner slipper befatta sig med?

Jag inser att frågan är retorisk. Per Gudmundson och den moderata arbetsgruppen anser det varit alltför lätt att bli svensk medborgare tidigare och nu äntligen skall det bli ändring!

Då har jag två frågeställningar som bara pockar på svar. Uppsättningen av rättigheter som jag som medborgare tydligen skall erhålla i en framtid. Hur ser de ut och på vilket sätt skiljer de sig från dagens rättigheter? Hur ser de nya skyldigheterna ut som är kopplade till de förstärkta rättigheterna? Vad förväntar sig Per Gudmundson och den moderata arbetsgruppen av sig själva och mig i framtiden? Röstplikt? Att vi ska kunna Nationalsången utantill? Att vi alltid ska inse, att riksdagen vill vårt bästa. Att vi inte ska protestera mot lagar som riksdagen fattar beslut om i ”demokratisk ordning”?  Ja, frågorna är många, men svaren är obefintliga.

Då återstår bara att konstatera att förslaget enbart gäller alla de människor som idag befinner sig i Sverige och som inte är svenska medborgare. För det är väl inte så illa, att Gudmundson och den moderata arbetsgruppen förväntar sig som Sverigedemokraterna gör, att människor ska förstå att de med invandrare givetvis inte menar västeuropéer? Utan enbart de där andra, som ser så olika ut!

Det enda substantiella jag kan hitta i den moderata arbetsgruppens förslag är, att de där annorlunda invandrarna skall acceptera oss, som redan är svenska medborgare, som vi är och i gengäld ska vi acceptera dem i deras bortslipade olikhet.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,


Vilka minnen som dyker upp!

7 december, 2007

Det är knepigt hur hjärnan arbetar. Läste på SvD:s ledarsida hur Per Gudmundson hånar ett medborgarförslag i Tyresö från en alkoholiserad kvinna. Kvinnan föreslår tydligen att kommunen ska skapa en mötesplats genom att ställa ut bänkar under tak på en avskild plats.

Giftet riktigt dryper ur Gudmundsons penna, förlåt tangenter. 

Samhällets barn har så länge berövats möjligheten att ta ansvar själva att de förutsätter att någon annan ska ta det åt dem. I själva verket är önskemålet rent logiskt. Varför skulle inte kommunen kunna skaka fram några reserverade parkbänkar – under tak – när den står för allt annat?

Nå, vad har det här med hjärnan att göra? Jo, jag läste artikeln i morse och har väl omedvetet gått och tänkt på den hela dagen. För en stund sen dök en minnesbild upp. Någon gång på 80-talet deltog jag på en 3-veckors kurs på LO-skolan i Örenäs. Deltagarna kom från olika fackförbund och jag var ensam Metallare.

Ni vet hur det är på kurser. Alla baserar sina åsikter i diskussioner i egna erfarenheter. Under första veckan hade jag kanske lite för ivrigt skrävlat om hur ”vi på ASEA gjorde.” Under fredagen, före lunch, ställer sig en kursdeltagare från Träindustriarbetarförbundet upp och berättar att på hans sågverk fick de kämpa en daglig kamp för att kollektivavtalet skall gälla. Han blänger mycket ilsket på mig och avfyrar:

”Det är ingen konst att skita, när arslet är fullt”

Jag var, Per Gudmundson, något mindre karsk och självgod efter den beska sanningen!


Ord tanken styr!

23 augusti, 2007

Per Gudmundson citerar i ett blogginlägg, med gillande av vad jag förstår, en amerikansk liberal ekonom Thomas Sowell. Sowell har tydligen teorier om hur vi inom vänstern bara intresserar oss för de fattiga så länge de är fattiga. När de fattiga inte längre är fattiga tappar vi tydligen, enligt Sowell, intresset. I sig en intressant teori, men jag lär nog läsa mer än ett kort citat, för att ordentligt kunna kommentera. Just nu kan jag bara konstatera – en något märklig teori!

Jag behöver inte läsa hela boken för att konstatera att Sowell använder sig av mycket märkliga bilder för att bevisa sin teori. Först skriver Sowell rent allmänt om vänstern och deras i grunden kallsinniga syn på de fattiga. När teorin är framförd söker han bevis för sin teori hos Marx. Hittar ett lösryckt citat: ‘Arbetarklassen är revolutionär eller ingenting’.

Citatet skall tydligen bevisa nästa led i Sowells resonemang: ”Miljoner människor hade betydelse för Marx bara så länge de kunde agera kanonmat i hans jihad mot det bestående samhället.”

Håll med om att Sowell använder sig av suggestiva bilder! Kanonmat för åtminstone mina tankar till första världskriget, där generaler skickade tusentals och åter tusentals soldater i meningslösa attacker i döden. Attackerna är tydligen led i ett heligt krig – jihad. Jag behöver väl inte skriva någon på näsan vilka associationer Sowell hoppas läsaren skall få. Vad är då målet med det heliga kriget? Jo, en strid mot något gott, det bestående samhället.

Nu är cirkeln sluten enligt Sowells logik. Eftersom vänstern är ointresserade av de fattiga, det har han ju bevisat med ett Marxcitat, är vi bara ondskefulla jihadister när vi kritiserar det goda och bestående samhället.

Mycket får man läsa innan ögonen slocknar!