Är det här som kallas för eftertankens kranka blekhet?

8 april, 2017

Det är inte så att alla bibeltexter slår an till en personlig känsla av igenkännande. I dag hände det. Jag har under den senaste tiden, läst predikaren under mina morgonandakter. Mycket klokt sägs, men först i morse grep en text ordentligt tag, den blev personlig.

”Ungdom och ålderdom

Ljuvligt är ljuset,
det är skönt för ögonen att se solen.
Om människan lever i många år
skall hon glädja sig åt dem alla
och minnas att mörkrets dagar blir många.
Allt som kommer är tomhet.

Gläd dig, yngling, medan du är ung,
njut av fulla drag av din ungdom.
Följ ditt hjärtas vägar,
gå dit ögat leder dig.
Men tänk på att för allt du gjort
skall du ställas till ansvar av Gud.
Undvik allt som pinar ditt hjärta,
allt som plågar din kropp:
ungdom och blomning är snart förbi.”

Predikaren  11:7-10 (Bibel 2000)

Inte tänkte jag, när jag byggde på Babels torn i min ungdom, att jag skulle behöva stå till svars inför Gud. Att det gällde också mig som var ateist och inte bara kristna!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,