Profetisk diakoni måste stå helt fri till politiska partier!

19 februari, 2013

Från och till förs det diskussioner om hur politisk en kyrka får vara, utan att gå armkrok med skilda politiska partier. Det finns säkert många svar på frågan, men jag för min del anser det självklart, att jag som kristen bör ta ställning mot förtryck, förnedring och våld mot människor. Oavsett vilka politiska partier som för ögonblicket har makten, och vilka ambitioner de än har, kommer det alltid att finnas människor som far illa. Det är dem vi ska vara solidariska med och inte politiska strömningar. Jag brukar formulera det ungefär så här till mig själv: ”Var trogen dina värderingar, men var fullständigt trolös mot dina ståndpunkter.” Värderingarna består oavsett situation, men ståndpunkter kan och bör ändras på grund av yttre förändringar.

Jag ska försöka visa rent konkret hur jag tänker. De som följer min blogg, vet att jag är mycket upprörd över arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. I ett antal inlägg har jag ondgjort mig över hur människor förnedras i åtgärden och hur staten betalar företag och föreningar för att de ska ta emot och vara de som utför själva förnedringen. Visst, den politiska oppositionen säger sig vara emot systemet och föreslår lösningar och det kan vara bra. Många kan då frestas tro, att vi ska stödja oppositionen, men så enkelt är det inte. För när vi vänder på bladet, vad hittar vi väl där? Jo, kan ni tänka er, företrädare för oppositionen i kommuner och t ex i ABF anser det fullt försvarbart, att använda sig av oavlönade tvångsarbetare. De inser inte, att bara för att något är lagligt, behöver det inte vara moraliskt rätt. Ombudsmannen för ABF Gästrikebygden uppmanade mig, vänligt men bestämt, att jag skulle sluta med tönterierna, när jag kritiserade honom för dubbelmoral. Visst kan det bli så, att eventuella förändringar av systemet i framtiden kan bli bra, men profetisk diakoni agerar här och nu och riktar kritik mot missförhållanden, oavsett vem som i en given situation står för dem.

När jag startade min blogg i februari 2007, löd presentationen: ”Funderingar kring samhällsutvecklingen från ett kristet vänsterperspektiv. Mycket om tro blir det.” Under en resa i Luthers fotspår september 2009 insåg jag plötsligt att kristen tro inte behöver något politiskt stödjeben. Stödjebenet försvann och kan ni förstå – det kvarvarande vek sig inte! Jag beskriver tankarna i ”Uppsagda lojaliteter.” Avslutningsvis vill jag också avliva en seglivad myt. Profetisk diakoni eller befrielseteologi förutsätter inte vänsterståndpunkter. Minns högerledaren Jarl Hjalmarsons hängivna arbete för humanisering av kriminalvården och engagemang av förbättringar av internernas situation.

Engagemanget bar alla kännetecken för en profetisk diakoni!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Vad ni än gör – bojkotta inte Coca-Cola!

22 september, 2007

Det pågår en intressant diskussion i Dagen om hur politisk en kristen organisation får vara. Sådana diskussioner poppar upp från och till och nästan alla har  samma ursprung. Någon kristen organisation, församling eller nätverk anser att kristna inte enbart skall ägna sig åt välgörenhet, utan hävdar att kristna måste vara solidariska, mot människor och miljö. Kritiken brukar alltid leda till anklagelser om att organisationen blir för mycket vänster.

Den här gången är det tydligen EFK Ung som hoppat över skaklarna. Som utomstående och gammal vänsterkuf verkar inte övertrampen alltför skrämmande. EFK Ung har tydligen nekat en artist att uppträda. Artisten delar EFK Ungs tro, men stödjer USA:s krig i Irak. Ateistiska artister och hör häpna liberalteologiska grupper har tydligen fått framträda. Ett ytterligare bevis för grav vänsteravvikelse är att Coca-Cola bojkottades vid EFK Ungs festival Frizon. Kombinationen ung och bojkott av Coca-Cola leder per automatik till domen – EFK Ung har blivit en politisk lekstuga!

Jag hoppas diskussionen fortsätter för den är viktig. Jag lär mig aldrig att förstå varför våra kristna församlingar och organisationer inte kan ta ställning och bekämpa orättfärdiga strukturer som som leder till krig, förtryck och fattigdom. Det känns verkligen konstigt, att allt sådant arbete skall bedrivas någon annanstans, men inte i våra egna sammanhang. Jag anser att lite mer av profetisk diakoni är av nöden.