Jag är helt enig med Påve Franciskus. Det är inget krig mellan religioner!

6 augusti, 2016

Nu lär de som varnat mig, att jag måste lyda påven, nu när jag är katolik. (Uppgiften är väl lite felaktig, eftersom jag inte är upptagen i Kyrkans fulla gemenskap än, men jag tillåter mig ändå definiera mig själv.), få vatten på sin kvarn!

Jag har under ett antal år känt en stor olust, över uppfattningen, som sprider sig i allt vidare kretsar, att enbart det faktum att IS, Boko Haram, Talibaner och andra islamistiska grupper skulle visa på Islams rätta ansikte. Den åsikten kännetecknas inte av analys eller eftertanke, utan utgör bara ett falskt medvetande, som obskyra krafter vill utnyttja för sina syften eller som Påve Franciskus citeras i Dagen (29 juli 2016): ”Jag talar inte om ett krig mellan religioner. Religioner vill inte ha krig. De andra vill ha krig.”  I samma artikel som innehåller Franciskuscitatet, citeras också den katolske biskopen i Aleppo i Syrien, George Abou Khazen: ”I många år år har vi biskopar i Mellanöstern varnat för de västerländska makter som inte tvekat att stödja de fanatiska jihadistiska grupper för att skydda sina egna intressen.” Vilka de västerländska makterna är, det vet vi och många, mer namnkunniga än jag, har varnat för konsekvenserna av att stödja extremistiska grupper för att komma åt regimer som USA, Nato och EU, anser vara förhatliga. Den politiken ger spridning åt allehanda extremister, inte bara extrema islamister. Tänk på Ukraina.

Jag vill än en gång vara tydlig. Jag förnekar inte att t ex IS är en muslimsk terrororganisation, vilket alla som genom åren följt min blogg, vet. Dessa terrororganisationer skall bekämpas hårt, utan att mänskliga rättigheter eller folkrätten kränks. Jag anser också, vilket jag ofta skrivit, att kristna i Mellanöstern och delar av Afrika är offer för folkmord och religionsförföljelser utförda av organisationer som IS. (Det förekommer också religionsförföljelser i Nordkorea, Kina och Vietnam, bara för att ta några exempel på några ickemuslimska krafter. Dessa förföljelser är statsstyrda, till skillnad till många muslimska gruppers förföljelser).  Men att ur det dra slutsatsen, att det råder krig mellan Islam och kristenheten är grovt felaktigt. Då skulle vi i konsekvensens namn hävda att det råder fullt inbördeskrig inom Islam, men trots att sunnimuslimerna i IS mördar och spränger shiitiska moskéer och marknadsplatser sönder och samman, innebär det inte att sunni och shiiter globalt skulle vara indragna i ett allmänt inbördeskrig.

Jag tycker mig se likheter i den strategi, som IS har för Europa med den strategi som t ex RAF i Tyskland och Röda Brigaderna i Italien hade på sin tid. De ville med sina terroraktioner skärpa statens repressiva slagstyrka, för att på det sättet skärpa klassmotsättningarna. IS och andra grupper när samma förhoppning. De hoppas att deras aktioner skall leda till skärpta motsättningar mellan t ex kristna och muslimer, så att de muslimska massorna skall väckas till strid. Det vore förödande om Europas stater och folk, skulle lockas till att medverka till en allmän skärpning av motsättningar till Islam, enskilda muslimer och muslimska stater.

Vill uppmana alla att lyssna till till Påve Franciskus!

Läs även andra bloggares åsikter om Franciskus, , ,


Är inte troende lite krigiska av sig?

2 juni, 2007

Jag vet inte hur många gånger jag mött påståendet ”att de flesta krig beror på religionen.” Påståendet brukar också efterföljas av ett självbelåtet leende, som tydligen skall markera en visst överlägset medlidande med min oerhörda okunnighet om sakernas rätta tillstånd. Är jag på gott humör låter jag orimligheterna passera och tänker för mig själv, att det ändå inte är ovanligt med bristande historiska kunskaper.

Det händer att jag är på grinigt humör eller av någon annan anledning anser att jag bara inte kan tiga. Jag brukar räkna upp en del av de krig som bedrivits under min livstid och fråga, på vilket sätt var t ex andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget, religionskrig? Till min förvåning brukar förståsigpåarna inte ge sig. Jag har upptäckt att jag kan komma dragandes med första världskriget, kolonialkrigen med bl. a opiumkriget mot Kina. Jag kan spä på med alla de stora revolutionerna, med den franska och ryska revolutionen i täten. Så kan jag hålla på tills halsen blir alldeles torr och jag måste hämta andan. Då kommer dråpslaget, ”men Korstågen då”? Det triumferande överlägsna leende återkommer. ”Tänk att Leo inte visste om Korstågen!” Här brukar jag ge upp och sträcka vapen och föreslå att vi pratar om något annat. Visst känns det jobbigt att se det självbelåtna segerleendet, men det lönar sig inte att älta.

Jag har ofta funderat över varifrån åsikten att religioner och speciellt den kristna skulle starta krig, får sin näring? Inga argument, inga historiska fakta eller rimlighetsantaganden hjälper. Det är en total folklig sanning, de flesta krig orsakas av religioner.

Jag undrade vad som fått bägaren att rinna över för Gür, när han skrev artikeln ”150 miljoner döda i gudlöst mördande” i dagens SvD. Gür gör en mycket korrekt analys och givetvis hoppas jag att någon läser och får en aha-upplevelse. Det är aldrig bra när människor bär på falsk kunskap och kanske också använder dessa kunskaper som en tolkningsmall över samhälleliga skeenden. Men eftersom jag är en i grunden pessimistisk person tror jag att Gür talar för döva öron.