Jag vänder inte ryggen åt mina grannar! (Några osorterade tankar.)

28 maj, 2014

Nu har jag suttit i två dagar och läst och funderat över alla de analyser av kända såväl som okända gör med anledning av valet. I det här inlägget ska jag uppehålla mig vid Sverigedemokraternas framgångar. Inte för att jag så där rakt av anser den vara intressantare än t ex F!:s framgångar. Det som intresserar mig är den ofta känsloladdade reaktionen. Skäms! är väl möjligen det lindrigaste av alla utbrott jag stött på undr de här två dagarna. Min rubrik anspelar på Expressens valgrafik: Så röstade dina grannar. När jag idag följt analyserna och beskrivningarna av SD:s väljare har jag många gånger kommit mig på att tänka: ”Är det mina grannar de talar så tvärsäkert om?”

Jag började känna en viss ilska! Vad vet alla dessa tyckare om mina grannar i Friggesund-Hålsjö och Svågadalen? Eller vad vet de om mina vänner från ABF-tiden i Ljusdal om mina vänner i Ramsjö-Hennan och Los-Hamra? Innan jag fortsätter ska jag redovisa  röstsiffror för SD i de byar jag nämnt. Friggesund-Hålsjö 14,8 %, Svågadalen 19,2 %, Ramsjö-Hennan 22,1 % och Los-Hamra 20,5 %. Det är inga siffror som gör, att jag hoppar och skuttar av glädje. Tvärtom känner jag stor sorg! Jag anser att många av mina grannar och vänner gjort ett felaktigt val, men valet innebär inte att de är ondsinta människor. Jag vet. Jag har bott i Bjuråkers socken sen 1 oktober 1999 och lärt känna många människor. De är, tro mig, som folk är mest. Trevliga och hjälpsamma. Snara till skratt och med stor initiativkraft. De sjunger och spelar gärna. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, men jag avstår. Om mina vänner inte är ondsinta hur kommer det sig då, att de röstar på Sverigedemokraterna?

Jag skulle vilja peka på den svenska regionalpolitiken. Visst sägs det i de vackra talen, att hela landet skall leva, men den praktiska politiken styrs av snäva ekonomiska bedömningar, som skall tolkas som att ”vi kan ju inte ha verksamheter i varje buske.” Kollektivtrafiken försämras, sjukvården försämras, äldreomsorgen som är så viktig i glesbygd försämras. Skolor läggs ned, Post, bank, bensinmacken och affärerna försvinner. Till allt det här är det bara att lägga till att arbetslösheten är hög, a-kassan är inte över sig. Sjukförsäkringen är kontrollerad av staten, som bestämmer hur lång sjukskrivningen får vara  vid olika diagnoser. Ni vet allt det här och ändå är många förvånade över ilskan i glesbygden. Människorna känner, nej inser att de är utanförsatta. De är övergivna av både det ekonomiska och politiska etablissemanget. De kanaliserar sin ilska fel, men vad är alternativet om sätter på oss deras skor?

De ser i TV hur de, som är orsaken till deras sociala situation, mumlar något om full sysselsättning och alla människors lika värde. Människor är luttrade och vet att orden inte har något värde. Inte är det tänkt att hela landet skall leva. Inte är det tänkt deras värde är så stort att de ska ha tillgång samma sjukvård som inne i tätorten. I den här situationen växer ilskan och frustrationen. De vet att de inte har makt att ändra sin situation, men de kan protestera genom att skrämma eliten med sin rösträtt.

Jag har ingen lösning på problemet, men någonting kan det politiska etablissemanget göra. Pallra er ut till bygderna och samtala med människorna om deras bekymmer och oro inför framtiden. Erkänn också att det är ert fel att det blivit som det blivit. Är det så att det inte går att lova någon utveckling i bygden, bit då i det sura äpplet och erkänn det. Samtidigt som ni förklarar varför. Ni ska upptäcka att människorna är villiga att lyssna, men också beredda till krafttag för att uppnå resultat. Det är alla de där löftena de hör på avstånd, som sviks av samma människor som gett dom, men sveket sker också på avstånd. Det blir också lite av det där som alliansregeringen lanserade i början av sin regeringsperiod. Arbetslösheten var de arbetslösas fel. Nu blir missnöjet också de missnöjdas fel. Hade de flyttat dit där arbetena fanns, så skulle orsakerna till missnöjet vara borta. Jag inser fuller väl, att det jag skriver bara är fromma förhoppningar. Inte kommer det politiska etablissemanget erkänna sina fel, utan de vänder med fördömanden människorna i Friggesund-Hålsjö, Svågadalen, Ramsjö-Hennan och Los-Hamra ryggen och känner sig samtidigt oerhört rättfärdiga!

Jag hoppas också och nu är det inga fromma förhoppningar. Jag känner min kyrkoherde och min församling. Församlingen i Bjuråker-Norrbo vänder ingen ryggen åt någon församlingsbo. Kyrkklockorna i Bjuråker-Norrbo församling används för tacksägelse och att kalla människor till gudstjänst. Den som lyssnar riktigt aktivt hör  att klockarna i Bjuråker och Norrbo säger till församlingen: Alla är välkomna! Rik som fattig, gammal eller ung, ond eller god. Gud älskar er alla och inbjuder till gudstjänst där Jesus själv är närvarande!

När jag läser det jag skrivit, så inser jag att det skulle blivit bättre om jag haft lite mer distans till ilskan jag känner, men det får gå.

KT

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 


Tänk om det finns ett uns av sanning i historien?

29 november, 2012

Många tankar blev det, när jag läste och hörde om hur Lars Isovaara ursäktade sitt beteende mot vakten i riksdagshuset. Isovaara hävdade, att han blivit rånad av två personer med ”utländskt utseende”, när de hjälpte honom när han vält med rullstolen. Händelseförloppet är inte osannolikt. Alla som varit på krogen och tagit sig någon pilsner för mycket, vet av egna erfarenheter, att stegen kan bli något osäkra. Detsamma torde väl även gälla om man, som Lars Isovaara är rullstolsburen. Han kan mycket väl ha ramlat och också fått hjälp av personer med ”utländskt utseende.” Oavsett om han nu trodde, att han blivit rånad eller inte, så ursäktar det inte hans beteende mot vakten. Inte heller ursäktar det SD:s pressmeddelande om rånare med invandrarbakgrund. Nå de här delarna är numer klarlagda. Det var inget rån, utan Isovaara hade glömt sin ryggsäck på krogen och har nu avgått.

Vad jag vet så här långt, har Isovaara inte tagit tillbaka sin berättelse om, att han ramlat med rullstolen och att han då fått hjälp av två män med utländskt utseende. Nu får den berättelsen en ny dimension. Två män hjälper osjälviskt en annan människa i nöd. När jag under nattliga timmar funderade över händelsen påminde jag mig Martin Linds biografi över Dietrich Bonhoeffer. I ett ställe i boken beskriver Lind hur Bonhoeffer motsätter sig den nazistiska vurmen för socialdarwinistiska läror. Sympatisörer till Sverigedemokraterna, som mot förmodan läser min blogg, bör lyssna till Bonhoeffer och ta till sig det han säger.

”Nej, det är inte naturligt för människan att ständigt slå sin granne, att behandla andra illa, att bekämpa andra bara för att bevisa sin egen överlägsenhet. Sådant sker, men det är inte det som ligger människa närmast. Den spontana handlingen när en människa böjer sig ner på trottoaren och undrar om hon kan hjälpa den som just fallit, den handlingen är naturlig.”

Bonhoeffers syn på människan är allmängiltigt. Det gäller alla människor oavsett nationalitet och kulturell bakgrund. I alla kända kulturer och överallt i världen anses det inte tillåtet att mörda, våldta, stjäla eller misshandla. (Bortsett då från när staten beordrar övergreppen.) Överallt i världen är det naturliga att hjälpa den som fallit. De två män som hjälpte Isovaara gjorde det som var naturligt och självklart för dem. Inte för att de eventuellt var invandrare, utan för att de var människor!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Det hjärtat är fullt av, talar munnen

15 november, 2012

De flesta, någorlunda samhällsintresserade, har säkert med stort intresse läst tidningsartiklar och i olika TV-kanaler följt de senaste, något bisarra, turerna i hur ledande Sverigedemokrater beter sig i fyllan och villan. Jag skulle hyckla om jag inte erkänner, att jag kände stor skadeglädje över det jag läste och såg. Möjligen en förklarlig känsla, men ändå inget att känna sig stolt över.

I morse, när jag satt med min mugg kaffe vid datorn och gjorde min morgonrunda i Facebook, bloggar jag följer och ett antal tidningar, stötte jag på ett blogginlägg, som gjorde mig både glad och tankfull. Blogginlägget, med rubriken ”Problemet är inte att Almqvist kallar nån babian/kebab”, skriven av Anna Ardin. Ardin försvarar inte Almqvists okvädningar, men anser att tyngdpunkten i rapporteringen och diskussionen borde ligga på det han säger om nationalitet, vilka som hör hemma i Sverige och vilka som är svenskar. När jag läst blogginlägget, så gick jag tillbaka till filmen som Expressen gett spridning åt.

Visst okvädningsorden finns där, men Soran Ismail får inte bara höra okvädningsorden, utan också: ”För ni kommer att få problem i framtiden” och ”Du har inget här att göra.” Det säger Erik Almqvist till en person, som är svensk medborgare. En svensk medborgare är inte svensk enligt Almqvist och har inget i Sverige att göra. Erik Almqvist bekräftar på en presskonferens i går sin inställning och nu kan han inte skylla på att han var berusad. Det är väl ingen orimligt antagande, att han inte gick till en presskonferens i berusat tillstånd? På frågan: ”Skall dom som inte är svenskar passa sig?” Svarar Erik Almqvist: ”De som har åsikter som motsäger våra åsikter ska ju passa sig när vi växer.” Med sina, väl dokumenterade, påståenden har Erik Almqvist gett talesättet, Det hjärtat är fullt av, talar munnen, ett ansikte. Och det är inget vackert ansikte, utan ett hatfullt och rasistiskt ansikte!

Till sist vill jag länka till en intervju med Soran Ismail. När jag såg intervjun med Soran kände jag ett styng av avundsjuka. Varför kan inte jag vara lika klok och eftertänksam, som han? Soran Ismail åskådliggör en ickevåldsstrategi, som jag fick lära mig på ett ickevåldsseminarium i samarbete med Kristna fredsrörelsen i församlingsgården i Norrbo. Föreläsaren beskrev det som, att vi ska visa stopp mot våld med ena handen, samtidigt som vi ska räcka fram den  andra handen med en inbjudan till dialog.

Tack Soran, det är gott att se, att det finns kloka svenskar i en ond tid! Också ett tack till kvinnan som vågade ingripa och ta ställning. Heder åt sådant mod!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Så står de där igen, med rumpan bar!

13 februari, 2011

Återigen har Expo avslöjat en Sverigedemokratisk politiker med rasistiska åsikter. De börjar bli många nu, mindre än ett år efter valet. Den här gången gäller det Isak Nygren, ersättare i kommunfullmäktige i Katrineholm.

Isak Nygren motsätter sig rasblandning. Det är inte bra, enligt Nygren, att européer beblandar sig med asiater eller afrikaner. Personligen är jag inte förvånad över alla avslöjanden, att Sverigedemokraterna representeras av rasister i olika politiska församlingar. Det som möjligen förvånar mig, är att partiledningen fortfarande orkar låta så förvånade, för varje nytt avslöjande om rasister i förtroendeställning. Alla rasister i partiet, som den nyss avslöjade Isak Nygren, har enligt partiledningen mycket framgångsrikt dolt sina innersta tankar för partiet. Samtidigt har de, likt Isak Nygren, tydligen känt ett oerhört behov av, att ändå göra sina åsikter kända i allehanda sociala medier. Sverigedemokraternas ledning förmedlar en osannolik tystnadens kultur i SD. Ingen medlem vågar internt lufta sina verkliga åsikter, utan måste så långt det är möjligt förlita sig på sociala mediernas osäkra anonymitet. 

Isak Nygren hotas av uteslutning enligt partisekreteraren Eric Myrin. Man kan ju undra, hur länge medlemmarna stillatigande accepterar uteslutningar för åsikter, som torde vara fullt legitima i partiets inre sammanhang. Av den anledningen är Expos arbete värdefullt. Deras undersökande journalistik undergräver, på sikt, med all säkerhet enheten inom Sverigedemokraterna.

Kan bara uppmuntrande utropa: Keep up the good work, Expo! Låt Sverigedemokraterna ständigt stå med rumpan bar!

Dagen, Corren.se, Expressen, ekuriren.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Hur är det tänkt att det här ska förstås?

16 mars, 2010

SvD har en gedigen genomgång om Sverigedemokraternas riksdagskandidater och deras åsikter. Enligt tidningen har många av SD:s toppkandidater en bakgrund inom moderaterna och det är ju i sig intressant. Artikeln är väl värd att läsas, men det som fick mig att reagera, var en av punkterna, som tydligen omfattas av en majoritet av SD:s kandidater:

• Förbjuda äktenskap mellan homosexuella i kyrkan. Den gamla partnerskapslagen duger, lyder argumentet.

Hur ska jag nu tolka det här? Anser SD:s riksdagskandidater att riksdagen skall besluta om vilka, som SvK får tillåta ingå äktenskap? Anser verkligen SD att riksdagen skall ha behörighet att fatta sådana beslut? I Danmark kräver SD:s själsfränder, att Kyrkan skall avkraga präster med otillåtna Bibeltolkningar. I Sverige skall tydligen gällande lag inte gälla SvK. Kyrkan skall tydligen leva efter en lag som inte längre existerar. I sanning märkliga åsikter!

Andra bloggar om: , , , , , ,