Kan uppgiften verkligen vara sann?

28 maj, 2013

När jag surfar runt bland tidningar stöter jag ofta på små notiser, som får mig att lyfta på ögonbrynen och undra – kan det här verkligen stämma?

Alldeles nyss råkade jag läsa Dagbladet och stötte på en artikel om att socialnämndens ordförande i Sundsvall, Else Ammor (M), hävdar att hon utsatts för trakasserier och hot. Hon menar, vad jag förstår, att det är moderater som ligger bakom hoten och ryktesspridningen, att Ammor skulle vara psykiskt sjuk. Moderaterna har uttryckt att de inte har förtroende för Else Ammor längre och uppmanar henne att lämna uppdraget som socialnämndens ordförande.

Jag har full förståelse för att Else Ammor känner sig illa behandlad och att hon mår dåligt, men ändå. Går det verkligen att sjukskriva sig på det här sättet? Artikelförfattaren Arne Åkerlund skriver: ”I dag sjukskrev sig Else Ammor på obestämd tid.” Här har jag under flera år läst om hårdare sjukskrivningsregler. Läst om hur människor kastas ut ur försäkringen och hänvisas till Arbetsförmedlingen, trots allvarliga, ibland livshotande sjukdomar. För ett antal år sedan deltog jag i en demonstration på Gågatan i Hudiksvall mot omänskliga sjukförsäkringsbestämmelser. Det var inte bara i Hudiksvall som det demonstrerades, utan runt om i hela landet.

Då känns det märkligt, att Else Ammor kan sjukskriva sig på obestämd tid. Har jag missat något nytt riksdagsbeslut i frågan? Eller är det så, att politiskt förtroendevalda har egna särbestämmelser? För när jag tänker efter, är det nog inte första gången jag mött påståendet, att en politiker sjukskriver sig när det stormar kring uppdraget.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Reinfeldt, vi hör alltför tydligt!

14 september, 2007

”Regeringen måste bli bättre på att tala om vad den gör.” Hävdas, lite klämkäckt, i en ledare i dagens SvD. Jag förstår inte riktigt vad SvD menar. Vi medborgare ser vad alliansregeringen gör. Vi hör deras förklaringar! Vi känner av effekterna av den förda politiken in på skinnet och varje nytt förslag verkar bara göra ont värre.

Kampen mot utanförskapet får motivera den ena försämringen efter den andra. Regeringen har inte lyckats visa på vilket sätt försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen leder till fler arbeten. Det är inte alls konstigt, för det finns inget sådant rakt samband.

Regeringen oroar sig för de höga sjukskrivningstalen. De funderar och grubblar och till slut hör vi medborgarna en lättnadens suck från kanslihuset. ”Folk sjukskriver sig för lättvindigt. Vi måste skärpa reglerna” Vi medborgare får höra att nu är det inte sjukdomen som ska bedömas utan arbetsförmågan. Vi kanske kan klippa halva får eller dela ut post med hjälp av en glad hund.

För att ytterligare få oss medborgare att inse allvaret i vår försumlighet skall det beslutas om nationella riktlinjer hur länge vi har rätt att vara sjuka vid olika diagnoser. En minister berättar glatt att hon minsann botade sin utbrändhet med att sova, var det i tre dygn? En verklig tapper insats i läkekonstens tjänst!

Nu ska nya riktlinjer beslutas för dem som ändå framhärdar i att tro att de är sjuka. Det ska införas tidsramar för skilda nivåer i sjukdomsbedömningen. Vill det sig riktigt illa, så står vi där arbetslösa med ett intyg om att vi har liten restarbetsförmåga kvar efter 6 månaders sjukskrivning.

Den som klarat sig förbi alla blindskär och lyckats övertyga försäkringskassan att han eller hon verkligen är sjuk och blir sjukpensionerad får vad jag ser inte inte någon direkt försämring mot dagens situation. Men som sagt blindskären är många. Risken för grundstötning på vägen är stor. 

Som sagt Reinfeldt. Vi är inte döva. Vi hör alltför väl oavsett vad SvD säger.


Hur är det egentligen tänkt?

14 september, 2007

Jag läser i SvD om förslaget till nya riktlinjer vid sjukskrivning. Vill bara ställa en enkel och kort fråga. Hur ska det här tolkas?

6 månader:
Om den som är sjukskriven klarar av en annan typ av jobb som inte finns på den gamla arbetsplatsen är hon eller han tvungen att ta det jobbet. Det kallas för att arbetsförmågan prövas på hela arbetsmarknaden.

Vad händer om försäkringskassan prövat arbetsförmågan ”på hela arbetsmarkanden” och funnit att det finns en arbetsförmåga för att klara arbete X. Då står det enligt riktlinjerna ”är hon eller han tvungen att ta det jobbet.”  Men vad händer om jobbet inte är ledigt? Jag har svårt att tro, att Försäkringskassan kan garantera att anställningar finns att tillgå. Vad händer då med den sjukskrivne? Arbetslöshet?  För enligt förutsättningen finns det ju inget arbete hos den tidigare arbetsgivaren.

Om nu någon blivit arbetslös enligt 6 månaders regeln. Då gäller väl inte reglerna för ”nyfriskjobb”? Det bidraget ges, enligt förslaget till arbetsgivare som anställer någon som varit sjuk eller förtidspensionerad i mer än ett år får ett bidrag motsvarande en dubbel arbetsgivaravgift.

Den som blivit avförd som frisk efter 6 månader, för att det finns arbetsuppgifter han/hon klarar av på arbetsmarkanden, får gå med det ”friskintyget” till olika arbetsgivare och säga – ”Ni har ett arbete, som jag enligt försäkringskassan måste ta. Kan jag få det?” Tror någon annan än regeringen, att arbetsgivaren säger – ”Vad roligt! Välkommen!”

Jag förstår varför Svd har rubriken på artikeln om det nya regelverket: Hårdare krav på sjukskrivna. Det finns inga krav på vare sig Försäkringskassan, sjukvården eller arbetsgivarna.  Enbart på den sjukskrivna. Alliansregeringen behöver inte säga, vi hör det ändå alltför tydligt och väl, att de sjukskrivna inte borde ha sjukskrivit sig, utan glatt gått till sina tidigare arbeten.

Piskan till de sjukskrivna och en del morötter till arbetsgivarna. Så ser alliansregeringens hälsopolitik ut! Det finns egentligen ingen som är sjuk!.