Hur ska det här tolkas?

17 mars, 2008

I SvD läser jag, under min morgonrunda bland olika svenska tidningar, att

”Åtta av tio patienter som vill bli sjukskrivna blir det, även om läkarna inte alltid tycker det är befogat.”

Innan jag börjar härja i frågan vore jag mycket glad om någon vettig människa kunde förklara för mig vad undersökningen egentligen visar.

Hur stor är gruppen, som vill bli sjukskrivna, av den totala patientmängden de undersökta läkarna behandlade? (Frånräknat de patienter, där sjukskrivning inte är aktuellt. T ex pensionärer.) Var det alla? 10, 20, 30 eller fler än 50 %?

Hur stor andel av de 80 % som blev sjukskrivna var det som var obefogade sjukskrivningar? Alla eller 10, 20, 30 eller fler än 50 %? 

För ett antal år sedan satt jag i en stor sal och deltog i högskoleprovet. En del av provet handlade om, att deltagarna skulle tolka om de uppgifter som redovisades förklarade en frågeställning eller om det krävdes mer uppgifter.

Är verkligen de uppgifter som redovisas tillräckliga för att dra slutsatsen: ”Många läkare har abdikerat från sin läkarroll, säger Lars Englund vid Centrum för klinisk forskning i Dalarna, skriver Dagens Nyheter på nätet.”

Jag upptäcker att t o m slutsatsen i sig är ofullständig. Vad innebär måttenheten många i det här fallet? Vad jag förstår kan det inte vara alla, men är det 10, 20, 30 eller mer än 50 % av alla läkare som abdikerat från sin läkarroll?

Jag upplever det viktigt att en tidning redovisar undersökningar utförligt. För vi kan ta gift på, att uppgifterna i SvD kommer att snurra runt i bloggvärlden och i samhällsdebatten, som uttryck för en ”sanning” som skall förklara något, men vad? Vad vi som skriver blogginlägg förstår eller inte förstår, behöver väl i det stora hela inte vara direkt oroande.

Däremot oroar det mig något enormt, att vår köksbordsfilosoferande regering kanske i vanlig ordning låter uppgifterna i SvD ligga till grund för något ogenomtänkt förslag som motiveras med mantrat: ”Vi förverkligar bara arbetslinjen, som vi vann valet på”

Tillägg: Artikeln i DN är något utförligare, men den leder ändå bara till en massa obesvarade frågor.

Andra bloggar om: , , , , ,


Maud, svärdet och den gordiska knuten!

20 augusti, 2007

Per Gudmundsson, på SvD:s ledarsida, har fått en vision. Han ser hur alliansregeringen står framför Zeustemplet i staden Gordio och betraktar en oerhört invecklad knut. Den som kan lösa upp knuten vinner inte bara prinssessan och halva kungariket, utan hela! Uppgiften är svår, men vinsten är jättelik!

Knuten består, om jag förstått Gudmundsson rätt, av två problem intrikat hopflätade. De höga sjukskrivningstalen och att de långtidsarbetslösas antal inte minskar. Ledarskribenten ser med beklagande på att alliansregeringen bara får skit för de åtgärder de genomför för att minska sjukskrivningstalen och arbetslösheten:

”Regeringens föreslagna och genomförda reformer – strängare regler för sjukskrivning och lägre ersättningsnivåer för arbetslösa – uppfattas som cyniska, trots att de kommer att ge viss effekt. Den kompensation väljarna får i form av sänkt skatt och högre tillväxt anses som alltför blygsam i förhållande till de bilder på lidande svaga som förekommer i pressen.”

Det Per Gudmundsson har svårt att inse, är att nästan alla i arbetsför ålder in på skinnet inser, att de lever under ett reellt hot. Hotet av arbetslöshet och sjukdom. Den kompensation för minskad trygghet alliansregeringen erbjuder är fjuttig och upplevs som lite hånfullt småsnålt av många. Känslan av hånfullhet förstärks av de rejäla skattesänkningar de besuttna fått ta del av.  Gudmundssons bristande förståelse leder honom inte, vilket hedrar honom, lika lång som Göran Skytte, som på fullt allvar undrar om svenska folket består av galningar.

Per Gudmundsson avvisar säkert mina invändningar mot den förda politiken som vänsteristiskt flum och det får jag väl ta som en man. Det intressanta är, att han anser att alliansen håller på och duttar och drar i knutnystanet. Han föreslår rejäla tag och uppmanar regeringen att låta Maud ta till svärdet och kapa knuten med ett enda rejält hugg. Sådärja, där gick Las och fackets makt åt helvete. Att några få säkert kommer att fråga sig och regeringen, vad Las och fackets eventuella makt har med sjukskrivningar och arbetsgivarnas vilja att anställa, att göra? Det får väl regeringen ta. Vi som frågar oss, får väl räknas till de galna och oförbätterliga vänsterkufarna.

Jag vill uppmana regeringen och Maud att följa Per Gudmundssons råd. Gör slag i saken och hugg till! Jag får nämligen en alldeles egen historisk vision. Av lite yngre datum än Per Gudmundssons.  Jag ser hur Maud vid nästa val, frågar likt Olaf Tryggvason i slaget vid Svolder , inte sin bågskytt utan sin partisekreterare: ”Vad var det som brast så högt?   Sverige ur dina händer Maud (troligtvis också partiet)!”

Jag rekomenderar en läsning av Fram med svärdet, Maud av Ilse-Marie.